Till er i utlandet, får era barn gå till skolan själva eller vara ute och leka själva?

Det där är ju jättesvårt, vi bor i London men i ett mycket lugnt förortsvillaområde och jag är nog på din linje att försöka ge min son mer och mer frihet. Nu är han bara 3.5 så det är ju inte aktuellt än att gå till skolan själv och det kan han nog inte göra sen heller för det är en massa farliga vägar utan 'zebra-crossing' att ta sig över. Han får däremot vara ute i trädgården själv och även springa lite på trottoaren när jag packar bilen och så. När vi är i stora lekparker och parker får han springa fritt och jag tappar bort honom med blicken ibland men än så länge har han inte rymt...

Jag tror faktiskt inte det är farligare nu än när vi själva var barn och jag tror att denna stackars generation inte kommer få någon frihet alls vilket är trist och tråkigt

Här i Oxford är det ungefär lika, inga barn går själv till skolan och de får inte heller gå hem själva - personalen "lämnar inte ut" barnen till nån annan än föräldern.
 Min son går i foundation stage  och runt skolgården är det ett 1.60m högt stängsel, det gamla på 1.0m blev utbytt för att en mamma klagade på att nån kunde komma o ta hennes barn...
Många är ganska hysteriska, men jag har inte bott här mer än ett år så jag vet inte om det är med rätta - fast det känns ibland rätt överdrivet. Jag kan gärna släppa min son utom sikte när han leker efter skolan, men jag är aldrig längre än 25m ifrån. Han vet att han inte får gå ifrån mig eller ut på vägen. Nån gång ska de ju få vara ifred och man måste visa att man litar på dem.

Jag bor i Toronto, Kanada, och här har barnen också väldigt lite frihet och oövervakad lek. Min äldste är bara fem år, men han har nog aldrig varit utanför trädgården själv och det skulle inte gå för sig att han skulle gå till skolan själv heller. Hemma hos mormor i Sverige får han dock vara ute och leka med grannbarnen, men det blir ju bara någon vecka per år. Man ser nästan aldrig barn utan tillhörande vuxen på lekplatsen och jag tror tom att det finns en lag som säger att barn under tolv inte får lämnas utan uppsikt (fråga mig inte hur väl den efterföljs...).

Jag tror att du har rätt i att barnen inte kommer sakna den. Det är nog mest jag som vuxen som tycker det är fel.

Tror ni att det är mycket säkrare hemma i Sverige än vad det är här i utlandet, eller är det bara dom vuxna som är mer överbesyddande där vi bor?
Jag försöker stå emot hispigheten som finns runt mej, men ibland känns det som folk tycker att man inte bryr sej om sitt barn för att man låter dom springa runt i parken utan att ha koll på dom.

Tja, vi bor ju i en storstad så trafiken är ju hårdare och farligare. Sedan blir det som en ond cirkel: om alla grannbarnen leker ute så håller alla föräldrar/vuxna lite halvkoll hela tiden. Det blir många fler ögon tillsammans. Och att barnen leker tillsammans i grupp och därmed ser efter varandra. Här är det ju inga barn man kan springa runt med och om man är ute ensam så är man säkert mera sårbar. Och att om man aldrig får vara ute själv och lära sig navigera trafik etc efter eget huvud så är det klart att dessa fördigheter inte blir så välslipade. Brottstatistiken visar att det är säkrare än någonsin, minst lika säkert som när vi var små. 

Skulle inte slappa ut min dotter pa egen hand har (i London), men nog inte om vi bodde i Sverige heller eller pa vart landstalle dar (utom pa tomten forstas). Nar jag borjade ettan -83 gick alla barn i min klass, utom ett som bodde flera km bort, till skolan pa egen hand. Nar jag sedan flyttade fran Stockholm till Uppsala -96 for att ga pa universitet bodde jag bredvid en lagstadieskola, och minns att jag forvanades over att alla barn blev foljda till skolan av sina foraldrar, sa jag tror inte att det ar en enbart utlandsforeteelse, utan en forandring skom skett aven i Sverige.

Det beror helt säkert på trafiksituationen och hur långt det är, och har mindre med Sverige/utlandet att göra. Här i Tyskland brukar barn gå i närmaste skola (lågstadiet) och nästan alla har gångavstånd (om de inte bor på landet och får åka skolbuss). Föräldrar brukar inte skjutsa - bara en del curlingföräldrar. Även i storstäder brukar barn gå ensamma. Det ska nog vara väldigt centralt för att det ska vara för otäckt att gå ensam. Det brukar f ö stå vuxna skolpoliser vid farliga gathörn. Däremot skjutsades "mina" au-pair-barn i London, men så hade de ju också valt en skola ganska långt bort. "Mitt" au-pair barn i centrala Paris gick f ö ensam till fots, för det var också om hörnet.

Jag tycker faktiskt att det ar lite naivt och fordomsfullt att kalla alla foraldrar i UK hispiga och overbeskyddande, for att inte tala om nervarderande bara for att de inte gor som svenskar!
Det verkar som de kanner till sitt land lite battre an de som har dessa fordomar. Nu vet jag inte hur lange ni har bott dar ni bor, men jag har bott har i 15 ar nu och tycker snarare att det ar tvartom har att folk inte har tillracklig koll pa sina barn.

Det finns pedofiler i de flesta omraden eftersom det ar sa tatbefolkat, tva har blivit tagna pa senaste 2-3 aren i varat omrade for att ha barnpornografi i datorn, inte hogre an de flesta delar av landet, men det ar ju bara de som blivit fast. Dock ar ju de flesta av dem inte i den kategorin att de snor barn fran gatan, men hur ska man veta vilka som kan gora det? Barnen maste helt enkelt vara gamla nog och smarta nog for att inte hamna i situationer dar de ar ensamma och utsatta.

Man far faktiskt inte lata barnen ga till eller fran skolan sjalv. Det ar inte lagligt att lamna barn yngre an 12 ar hemma sjalva, anser ni da att man ska bryta lagen for att Sverige vet minsann battre?

Dar jag bor ar det inte det minsta sakert att lata barn under 8-9 ar springa ute sjalva. Landet ar ju inte heller byggt som i Sverige dar man latt kan ga omkring omraden utan att komma i narheten av vagar etc. Min son borjar i Middle School i host, en gangvag pa ca 3-4 minuter. Pa den korta vagen maste han korsa 5 vagar dar bara en har en sk "lollipop lady". Folk kor som galningar, speciellt nara skolor eftersom de ofta ar sena med att lamna barnen...

Det finns dessutom vissa barn i omradet som jag inte skulle vilja att min son stotte pa ensam om de har en dalig dag. Nioaringar som hotar andra med kniv tex. Nu hander ju inte sana har grejer sa ofta, men ofta nog for att barnen maste var lite "streetwise".

Nu later det jattehemskt har, men det ar oftast helt ok, sa lange man ar gammal nog att hantera trafiken och de andra situationerna som kan uppsta. Det ar man inte i 6 ars aldern anser jag.

Man kan inte jamfora lander pa det sattet, bebyggelsen ar annorlunda, kulturer, uppfostran och folket ar annorlunda. Men visst saknar jag den svenska friheten och hade onskat att mina barn kunde uppleva den lite mer, men det finns manga andra bra saker med det har landet som gor att det ar ocksa ett bra stalle for mina barn att vaxa upp i. De lider faktiskt inte alls over att inte ha samma frihet som barnen i Sverige- de saknar den inte forran de ar gamla nog att hantera den. De far istallet mycket mer tid med sina foraldrar an de flesta svenska barn, vilket mer an val kompenserar for det de inte har i frihet.
De kommer ocksa att ha mojligheter som svenska ungdomar inte kan fa nar de vaxer upp sa de drar nog jamt i slutandan tror jag.

Ursäkta mig...Jag är en ex-boende-i-Holland/Tyskland/England, men bor just nu hemma i Sverige...
Ni som tror att Sverige är så annorlunda tar grundligt miste. Precis samma diskussion finns hemma i Sverige.

Vi har själva aktivt valt att försöka göra våra barn kompetenta med sånt här och låter dem gå själva till skola/kompisar i större utsträckning än många andra gör - men vi lär samtidigt ut ansvar. Det gör också att det faktiskt blir skillnad mellan barnen, eftersom de vid samma ålder har olika mognad och ansvarsnivå. Andra tycker att det är väldigt underligt och förfasar sig säkert i smyg - medan åter andra har vågat släppa sina barn fria lite mer.

I Holland, där vi bodde senast var detta mycket en klassfråga (precis som jag upplevde att det var i Tyskland och England också, ja i Sverige också även om skillnaden mellan arbetarklass och medelklass känns mindre här).  Många arbetarklassfamiljer lät barnen springa runt friare än medelklassfamiljerna gjorde. Värst många olyckor/misshaps händer faktiskt inte med dem, även om jag själv också kan tycka att det är i friaste laget att släppa treåringar på trafikerade gator i ett land trångt som Sören och med bilar som kör för fort överallt..
Men - de barnen blir iaf väldigt "streetwise" , medan man kan märka att medelklassbarnen blir lite överbeskyddade och får lite för lite motion och träning av motoriken.

Jag håller med dig TS om att många är lite väl hispiga - men vi försöker i allafall uppfostra våra barn till att kunna göra sådant samtidigt som de lär sig lite grand om ansvar och hur de ska göra om det händer något på vägen.

 

Jag marker sjalv valdigt stor skillnad mellan foraldrar o foraldrar.

Mina barn ar  3.5, 8 och 11.
11 aringen far sjalv ga till skolan och till simhallen och bada med sina vanner utan vuxet sallskap. Han ar stor nog att ta hand om sig sjalv, han har  en mobiltelefon, om han behover nagot kan han ringa. Huruvida 8aringen kommer att fa samma frihet vet jag annu inte. Det beror pa honom sjalv. I dagens lage foljer jag honom halva vagen till skolan, nar jag kanner att hans trafikvana ar 100% kommer han att fa ga sjalv. 

Vi forsoker uppfostra vara barn till att ta ansvar och de ar fullt medvetna att om de klarar av det ansvar som de fatt kommer dessa att uttokas.

Jag tror tyvarr att det i dagens samhalle rader hysteri, de flesta foraldrar verkar tro att barn forsvinner pa lopande band. 

Kanske skall tillagga att jag bor i London.