10-åring ev flytta upp en klass, erfarenheter någon?

Mitt barn har flyttats upp en klass.
Hon är iof lika uttråkad för det men jag känner att klassen under har varit katastrof.
I hennes fall blev det bestämt tidigt på vårterminen och hon läste in det andra året på ett halvår och började i nya klassen efter sommaren.
Hon tyckte det blev jobbigt socialt fast skolan hävdade att hennes utveckling passade bättree med de äldre barnen.
Nu har vi bytt skola och hon trivs bra på det sociala planet.

Kolla på mensas hemsida där kan man få en del tips och råd för att förstå sitt barn... Även om alla barn är olika.

Vi fick erbjudande om att låta sonen gå upp i ettan. Detta var i höstas och han går i förskoleklass. Vi tackade nej, eftersom han socialt sett tillhör förskoleklass. När det gäller kunskaper är han snarare en tvåa. Jobbig sits.

nej, skulle ej flytta upp då det kommer ont tillbaka när barnen blir större!

be om att skolan ger mer stöd o resurser till barnet nu

flytta INTE upp barnet!

Det är en svår fråga. Min son började först skolan (i Tyskland) ett år senare, då jag ansåg att han inte var skolmogen. Sedan krävde läraren av egoistiska skäl (han var jobbig) att han skulle hoppa över en klass, vilket var ett jättestort misstag. Men även när man inte är övertygad om att det är ett misstag, så kan det vara det. I Tyskland händer det ofta att begåvade barn hoppar över (flera) klasser. Socialt sett är det väldigt jobbigt för dem. Ibland blir de mobbade, och för det mesta känner de sig utanför. Lösningen som nu finns på en del ställen är speciella klasser för högbegåvade, där de får stöd och förståelse för att deras normala mognad och höga intelligens inte håller steg med varandra. Fast det är ändå jobbigt att senare börja på högskolan när man är 15-17 år och alla andra är riktigt vuxna.

Ja, det ultimata vore ju någon slags specialundervisning, tyvärr finns det inga möjligheter för skolan att tillhandahålla detta för vår son. Det finns bara pengar till de som behöver extra hjälp för att inte halka efter. Och som ni skriver är det ju inte alltid den sociala biten hänger med själva begåvningen. I vår sons fall känner jag att han absolut inte är mer mogen än sina kompisar på tio år, snarare tvärtom.

Men rent kunskapsmässigt (förutom engelska där han ligger i nivå med vad en tioåring ska kunna) är han långt före. Han är tex redan klar med matten fram till åk 6 eftersom han fått böcker och fått sitta själv och jobba. Tyvärr missar han ju ändå en del eftersom han faktiskt inte har fått undervisning i allt, utan är självlärd. Visserligen hjälper vi honom en hel del men vi är ju inga lärare.

Vi bor i en liten kommun och det finns heller inga privata alternativ. Tycker det är en svår sits. Vill ju gärna att han ska få utnjyttja hela sina kapacitet, men samtidigt få fortsätta vara den tioåring han är. Mensas sida har jag läst en del på, det var väl där jag upptäckte första gången att lärarna var ute på fel spår som misstänkte ADHD.

Jag hade inte flyttat upp mitt barn!
Du skriver själv att han inte är mer mogen socialt än sina kompisar, och bara där är ju en stor bit! Sen är han ju tydligen som sina jämnåriga i vissa ämnen och en del före i andra.
Tror det blir väldigt jobbigt för honom socialt, det är väldigt viktigt att man kan leka, känna av lekkoderna och vara mer jämn med sina kompisar.
Tyvärr så är det ofta så att de barn som hoppar över årskurser kommer efter senare, det är inte helt ovanligt att de tom går ner till sin gamla klass igen.
Har han dessutom svårt att sitta still, så läraren tom trodde en bokstavssjukdom, så kanske det är bättre han får gå kvar och bli lite mognare i sättet, annars kommer han kanske hamna ännu mer utanför sina nya klasskompisar.

Men ni känner ju er son bäst, så det är svårt att ge råd.

Ja, jag lutar åt att inte flytta honom, samtidigt är det synd att han inte kan få någon annan undervisning för han har ju redan tröttnat på skolan och han stör i klassen. Hans något omogna beteende har ju säkert delvis att göra med hans totala uttråkning. Men hans "bästis" går ju som sagt i samma klass så det bästa är väl att han får gå kvar... Kanske kan skolpsykologen stötta oss föräldrar så vi kan hjälpa honom mer hemma.

Kan det gå att göra en kombo på nåt sätt? Att undervisande lärare i årskursen över är den som ansvarar för hans undervisning, men han går kvar i sin nuvarande, t ex?
Så har vi gjort med vår son. Han får en mer adekvat undervisning/utmaning samtidigt som han har kvar sina kompisar/kvar i en grupp som passar hans sociala mognad.

Vi var i din situation, TS. Läraren var mer eller mindre tvärsäker på det var adhd/add (med ett syskon med den diagnosen så var det ju inte helt otroligt), WISC-testet och hela den grundliga utredning som gjorts visar att han är - precis som din son - ovanligt begåvad.