Separation eller inte..

Jag tycker att innan du gör något annat med någon annan så ska ni gå i familjeterapi. det är det bästa sättet att reda ut alla känslor. Sen tar ni belsutet om ni ska åt vars ett håll eller inte. OCH då ökar även era chanser för en "lycklig" skilsmässa.

Men de tär ju vad jag tycker =)

jo det är nog bra. Beslutsunderlaget blir nog större... 

Ibland är det lätt att man fastnar i relationen. Men man ska också komma ihåg att ingen relation är "perfekt" utan att man jobbar på det...

Jag tycker att du och din man ska prata om er. Era gemensamma förväntningar på erat liv och vad ni vill göra på egen hand. Du har kanske drömmar om att bli keramiker. Han kanske vill göra en wiskeyresa till scottland.

Stötta varandra i er egna utvckling och få kraft till den gemensamma!!! =)

Jo men det är den gemensamma som inte fungerar - vi är oerhört bra vänner.. det känns så fel.. man vill vara kär och lycklig - man saknar något.

Kärleken kan komma tillbaka! Jag instämmer dock med föregående talare och rekommenderar familjeterapi.

Jag har varit tillsammans med maken i över 20 år. Har vi varit himlastormande lyckliga hela tiden. Nej, sannerligen inte! Men vi har tålamod att vänta in "guldstunderna" för vi vet att de kommer.  Och även nu kan vi bli som förälskade tonåringar i perioder. Och då var ändå relationen snubblande nära att ta slut för ca 10 år sedan.

oj, ja det känns så långt till den stunden,, tack i alla fall.

Om du är lycklig så kommer dina barn att vara lyckliga, så oroa dig inte för att dom kommer att vara skilsmässobarn... Hur gamla är dom???
Barn förstår mycket...

Har din man tagit upp om att separera??? eller är det bara du som har dessa tankar...
Jag har vart i ett liknande förhållande, hade oxå en som uppmuntrade mig! Jag flyttade ifrån min sambo men inte för Charmnisses skull som uppmuntrade mig utan för att jag inombords kände mig trängd och instängd med sambon...
Sambon å jag fortsatte att umgås med gemensamma vänner ett tag å hittade på saker tillsammans med vår son.
Charmnisse träffade jag då å då...

Idag har charmnisse gått vidare och även jag Jag är idag sambo igen med min (ex)sambo... Vi va isär i 3 år och nu har vi hittat tillbaka till varann... Vi är inte perfekta men vi är mer öppna till varann...

Men givetvis hoppas jag ju att ni löser erat äktenskap, så jag vill inte sitta här å skriva att du SKA separera...

Ingen är perfekt, följ ditt hjärta... det är bara du som bestämmer hur det kommer att bli...

Lycka till

Det är bara jag som tänker i dom banorna nu, men han vet oxå att vår relation inte är OK och om 10 år i denna takt så finn inget mera "vi".

barnen är 3 och 5 år. 

skönt att höra att det finns ngn i samma sits som en själv! Jag och min 6 år yngre sambo har snart varit tillsammans i 2 år och vi har tillsammans en dotter på snart 10 månader....och ja, jag vet att det gick lite snabbt där! hon var inte planerad men vi ångrar oss inte för allt i världen att hon kom till.

Precis som du så är vi goda vänner, men från min sida saknas det något mer för att jag ska känna att jag är lycklig. han gör verkligen allt för mig och visar att han älskar mig osv men det hjälper inte... själv har jag ingen inspiration till att ens försöka vara lite romantisk el kärleksfull, tycker bara det är jobbigt når han vill kramas o hålla på :( Jag behöver väl knappast tillägga att sex dessutom inte existerar... jag vill absolut inte och min stackars sambo tar det även om han e lite frustrerad såklart. Vet verkligen varken ut el in hur man ska göra... älskar jag verkligen honom?! ä rädd för att jag inte gör det... trots att han ä världens finaste o snällaste o har världens bästa familj... nu när vi lever vår lilla idylliska liv med hus o barn o allt så undrar jag om det verkligen e så här det ska vara?!? även om det inte kan vara på topp alltid förstås, borde man inte ngn ggn känna att "oj vad han e fin, vad jag älskar honom"?! känns som om dagarna bara rullar på där vi som som sagt inte ens varit tillsammans i 2 år lever som om vi skulle ha varit tillsammans i 20 år... :( det är verkligen inte roligt... även om vi har tryggheten, men resten då!?!??! är jag för kräsen och krävande?! det kanske e såhär d ska vara?!?!

oj! vad skönt att höra att det finns fler...! Vi har varit tillsammans i 10 år men det är samma känslor du beskriver. Har du pratat med din sambo om alla känslor?