Separation eller inte..

jag gick från ett förhållande på 7år. vi hade kämpat att få barn i 4 år o sen tillsist kom hon. o sen när hon var 2½år separerade vi,jag fick osså uppmuntran av en annan kille som jag då började träffa. men mycket var det för att jag o min sambo bråkade mest. men nu 1½år senare blev jag gravid med denna killen jag då flyttade ihop med o det var ej planerat men nu sitter jag här gravid o han har flyttat hem till sina föräldrar pga att jag nu inte vet om jag gjort rätt i mitt liv,för hela tiden kan varken jag eller min exman släppa varandra o har umgåtts mycket med vår flicka tillsammans o pratat i tele varje dag. o det verkar finnas nåt där ändå.o jag kan inte släppa att jag inte vill att min flicka ska vara skilsmässobarn.
så ger bara tipset att tänka riktigt igenom detta att finns det verkligen inga känslor långt inne som ni kan få fram igen.

mollisen: alla andra tycker jag ska ta brt barnet men inte jag o min ex kille bryr sig inte han har sagt  att han kommer älska det barnet lika mycket som sitt eget. o det e inte barnets fel så det ska stanna i min mage :)

frida2barn: min kille e osså som som blir nere o ledsen hela tiden man säger nåt o hotat med o ta sitt liv om jag lämnar han o nu tröttna jag på att tänka på han hela tiden. o skönt e det att bo själv med min dotter.. :) låter hemskt att säga men så känns det

miss DQ:jag kan ångra att jag inte gick familjerådgivning med han som jag har ett barn med redan. inte lätt o vara efterklok...
sen e det inte alla som kan gå på familjerådgivning. det är ju upp tll var o en.
rådgivningen kan ju inte ge tillbaka känslorna för killen