Hur ska man vara som bra mormor/ svärmor.

Jag tror många gör felet att lägga sig i o säga att man gör fel etc. Även små kommenataer till bebisen som oj vad långa naglar du har kan vara jobbiga. Speciellt efter förlossningen när man är extra känslig. Jag hade jättebra kontakt med min svärmor innan vi fick barn.. vi åkte utomlands tillsammans o shoppade etc. Men nu klarar jag inte av henne och jag vet inte om alla hennes kommenater var värda det för det leder ju bara till att hon får träffa sitt barnbarn mer sällan eftersom jag inte vill gå dit.

Jag vet faktiskt inte om det går att ha en bra relation Av någon anledning så räknas itne erfarenhet när det kommer till barn och många av de som är unga mammor idag saknar (av naturliga skäl) perspektiv på "barnomhändertagandet" genom åren. Det som var helt ok på 80-talet är sannolikt inte dödsfarligt idag men så verkar det ibland...

Många verkar också vara så osäkra (eller är det bara på FL??). ALLT folk säger är ju inte kritik men om även ett påpekande om långa naglar tas som kritik är ju allt utom "vad fin bäbisen är" kritik. Att säga något till mamman går väl kanppt alls...

Min egen svärmor är toppen, hon går i pension snart och eftersom mina barn är tonåringar har hon jobbat hela deras uppväxt. Hon har ringt och pratat med barnen (vi har itne bott i samma stad) och träffat dem på sommaren för att upprätthålla kontakten. Hon har erbjudit sin hjälp men aldrig varit påträngande. Barnvakt har hon inte varit eftersom hon jobbat men haft barnen hos sig en vecka på somrarna tex.

Det gäller nog att gå mycket mycket försiktigt fram som svärmor, det finns så mcyket schabloner att mycket av det som säga riskerar att feltolkas.

Nu är det ju din dotter som ska ha barn.
Jag tror att det generellt är mycket lättare att trampa sin svärdotter på tårna än svärson.
Jag har en jättebra svärmor.
Hon lägger sig inte i hur vi uppfostrar våra barn eller något annat.
Hon ställer upp när hon kan vara barnvakt och vi kräver inte att hon ska vara det eller mina föräldrar heller för den delen.
Jag tror att den enklaste regeln helt enkelt är att inte kommentera allt man tycker görs fel eller dylikt och när man väl lägger sig i att man gör det på ett shyst sätt.

Jag hoppas att min svärmor kommer bli glad om vi får barn, att hon ändock engagerar sig och visar sin glädje. Hon behöver inte vara ständig barnvakt eller köpa massa saker. Men bara visa att hon finns där och tycker att det ska bli kul att min sambo och jag skaffar oss en egen familj. Hon får gärna klippa naglar och byta blöjor utan mitt tillstånd. Bara hon inte på något vis gör det som ett påpekande att vi inte klarar av att sköta vårat barn, hon får göra det för att hon tycker att det är rolig i så fall. Dock är det för att jag litar på henne och tycker om henne. Hon är en människa som aldrig skulle skada någon eller förtala någon. Kanske skulle jag inte tycka likadant om det var någon annan människa.

Däremot blir jag sur om någon hela tiden skulle berätta för mig hur jag ska göra istället, för hur jag redan gör. Om hon lägger sig i frågor som nattmetoder, amning mm om jag själv inte har tagit upp det som ett problem.

Min svärmor sa till mig när jag väntade första barnet att hon aldrig skulle lägga sig i HUR vi uppfostrade våra barn. MEN hon sa samtidigt att hon självklart ville bli en del av deras liv. Att hon ställer upp som barnvakt, när VI har behov av det och OM det fungerade för dem. Hon vill alltid ha dem hos sig minst en dag under lov (vinter- påsk- sport) för att gå på museum, bio, teater etc.

Har en underbar relation med mina svärföräldrar och det sker på alla parters villkor.

Menhir: tac kför ditt svar!
Men det är väl underligt ? - när jag fick barn för, 31 år sedan, var hade jag ju inte erfarenhet av barn- av förklarliga skäl- men jag rådfrågade ju min mamma / svärmor och insåg att dom faktiskt hade mer erfarenhet då de fött 2 resp 5 barn. Visst jag sållade väl bort en del men rent praktiska problem tog jag åt mej.
Varför beter sig vissa mammor som obstinata tonåringar och ratar ALLT som den äldre generationen faktisk har erfarenhet av?
Jag kan inte överhuvudtaget inte förstå att några barn överhuvudtaget överlevde för 30 år sedan om man läser vad många anser om hur man skötte och fostrade barn då.
Kan inte komma ihåg att man så totalt dissadeden äldre generationen i min ungdom - och då menar jag inte för att man var rädd eller var uppfostrad att till varje pris ta hänsyn till vad äldre sa.
Jag är uppfostrad på 60-taletmen till en tänkande, fri, modern och ifrågasättande människa och att ta egna beslut.

När tvillingarna var födda fick jag svärmor att bo hos oss två veckor...SÅÅÅÅ skönt!

Det som jag kan sakna hos min svärmor är att hon erbjuder sig och vill träffa sina barnbarn på tu man hand. Behöver inte vara ofta, några gånger om året men jag skulle uppskatta om hon frågade om hon fick ta med barnet på bio eller liknande. Att hon visar att hon vill vara med barnen, samma sak gäller min mamma. Sedan så vill jag ju också att de båda ska lyssna till mig om jag säger nej till mer godis eller liknande och inte bara köra över mig som förälder och ge barnet ändå.

Min svärmor och min mamma är bra med barnen, lyssnar på dem och ler när de ser dem. Visar barnen ätt de blir glada av att se dem. En annan viktig sak som jag dock kan sakna hos svärmor är att hon har så mycket som hon vill berätta om alla aktiviteter och resor som hon är på. Ibland så har jag varit så trött så att jag önskat att hon bara skulle sluta prata och faktiskt förstått att just nu är vår familj alltför trött för att orka mycket mer än sig själva. Småbarnsföräldrar kan ju vara ego, i sin egen lilla trötta och upptagna bubbla men det blir bättre. Så att som svärmor eller mamma ha lite tålamod under de första småbarnsåren med att vi är tråkiga och lite ego, det uppskattar jag hos min mamma. Hon vet att jag under några år inte haft ork och tid med henne, hon har hjälpt mig, men det vänder igen.och jag prioritererar henne mer och mer. Tålamod och lite lyhördhet.