Första barnet, i Göteborg?

Hejsan! Jag hoppar in här lite fint sådär! Har varit runt i lite andra Göteborgstrådar oxå men det är ju gött med en som gäller första barnet! :)
Jag är 29 år och bor i Tynnered, och väntar första barnet i januari 2011 nån gång, om allt går som det ska! Var på ett tidigt ultraljud för en vecka sen och fick se ett litet hjärta, men är så nojjig att jag beställt tid hos min vanliga gyn oxå - ska dit i morgon och ser verkligen fram emot det!
När det gäller symptom så är det mest tröttheten som är påtaglig för mig - jag kan lätt sova ett par timmar mitt på dagen om jag har möjlighet. Och så är det brösten då - de gör skitont, och jag har gått från A- till D-kupa på en dryg månad. Funderar på hur detta ska sluta! :) Kissar gör jag var och varannan timme, men jag är ganska förskonad från illamående, det kommer bara på morgonen om jag inte äter direkt när jag går upp.
Om jag vågar kanske jag dyker upp den 29:e oxå... :)

Lillebäcks mamma: Det låter bra, då behöver jag inte vara orolig med andra ord. :)

Ang. medlemslistan så får vi nog flytta mig till slutet av januari... :P Enligt familjeliv har jag bf 12 januari, men har varit på ett vul på Barnmorskegruppen där jag går och ett annat hos min "vanliga" gyn eftersom jag inte riktigt trodde på vad de sa på Bmg - och min gyn ville idag placera mig i v 6+3 istället för 8+5 där jag borde vara enligt sista mens! Så enligt vul ska jag ha testat positivt dagen innan jag blev gravid... Ett medicinskt mirakel i så fall... Men med andra ord betyder det att om de har rätt och embryot utvecklas som det ska fast det uppenbarligen är sent i starten, så blir det väl bf nån gång mot slutet av januari. Behöver jag säga hur nojjig jag är över att det ska vara nåt fel? :P Men de såg ett hjärta förra veckan och idag såg jag hur det pyttelilla embryot hade växt till typ dubbel storlek, så det är ju i alla fall nånting. Puh!

Tack snälla människor för uppmuntran!! :) Med ett missfall i bagaget så är jag (som normalt är lagd åt det hypokondriska hållet) helt uppåt väggarna hysterisk av ingenting, men jag försöker tänka som så många vettiga människor påpekat både här och i andra trådar: om man plussat och inte blöder så är man ta mig tusan gravid. Pregnant until proven not, hehe... Och blödningar är jag än så länge förskonad från i den här graviditeten!

Och fröken elin, när det gäller symptom: Jag har både kompisar som mått skit halva graviditeten och sånna som mått så bra att de inte hade trott de var gravida om inte magen växt och de såg bebisen på UL, så illamående är inget krav. Min mor säger att hon mådde finfint förutom lite foglossning de sista veckorna, och jag lever ju och frodas. Läste nånstans att 75% av alla gravida drabbas av illamående, och det är ju verkligen långt ifrån 100%!

Kiaa: Jag hade berättat, även om det "bara" var i v. 11. Kanske lite beroende på hur pass nära jag kände mig brudtärnorna. Men det kan ju vara skönt att få slappna av och trivas utan att behöva dölja nåt!

Jag mår ganska bra och är såklart ganska nervös över det, nojjig som jag är! :) Har varit hos mina föräldrar i fem dagar och hälsat på - utan att säga nåt om graviditeten - och tack och lov har jag inte varit så illamående under de här dagarna så de har nog inte blivit så misstänksamma. ;) Vi vill gärna spara berättandet så min far kan få en fin 60-årspresent om en månad... Hihi! Då ska vi ha gjort NUPP-UL oxå så han ska få bilder och allt, är planen...

Men just nu kan jag bara tänka på min bästa vän som ligger på förlossningen på Östra just nu och föder sin förstfödda!! Gud, jag får magsår! Det är så himla spännande! Jag känner mig lite extra delaktig oxå eftersom vi bodde ihop tills för två och en halv vecka sen så jag har till och med varit med på hennes ultraljud! Åh, snart kommer min lilla "systerdotter", jag hoppas så att allt går bra!

Hoppas det bara är nåt som kroppen behöver!! Jag har oxå haft ont i huvudet till och från i ett par dagar, men inte så farligt. För min del har det nog handlat om vätskebrist...

Ja min kära vän har väntat otåligt i flera veckor nu fast hon var beräknad på fredag. ;) Jag tror inte jag kommer vara så tålmodig själv när det blir dags - jag kan ju bara se vilket nervvrak jag är nu när det "bara" gäller henne! ;)

Hejsan,
ni kan tyvärr ta bort mig från BF-listan. Var på gynakuten igår efter lite smärtor och fick veta det jag befarat sen jag fick veta på mitt tidiga UL att embryot inte var så stort som det skulle. Det var igår stort som v. 7 (borde vara i v.11) och ingen aktivitet över huvud taget. Väntar nu på om jag ska börja blöda själv eller om jag måste ta medicin. Får hoppas att kroppen tar hand om det själv som det gjorde förra gången.
Ta hand om er och lycka till med underverken! Kram Katrin

Tack allihop för stödet! Jag ska tillbaka den 1:a juli så oavsett om det kommer igång eller ej ska jag få hjälp. Ska se om jag kan tjata till mig en utredning oxå eftersom det är tredje missfallet (iofs bara andra där det blivit konstaterat genom vården, men jag vet att jag hade ett förra året oxå). Hur som helst så ska vi nog försöka igen så snart vi kan, jag har hittills haft väldigt lätt för att bli gravid, och man får ju hoppas att det stannar kvar förr eller senare!
Som sagt, lycka till, och jag kanske dyker upp här igen om ett tag! Kram!