Första barnet, i Göteborg?

Oj, förstår om det går långsamt! Tycker det redan har saktat ner ganska rejält  Dagarna känns mycket längre! Och då har jag ändå sambon hemma nu, så man slipper vänta ensam 

Har du bestämt dig för Östra eller Mölndal?

Jag ringde faktiskt för att kolla upp det där med BMI över 35 och det de går på är din inskrivningsvikt på MVC, så ligger man under 35 då men går upp under graviditeten ska det inte vara något problem att föda på Mölndal, om man nu vill det. Jag pratade med koordinatorn för Östra och Mölndal som är den man ringer för att bli dirigerad rätt om det är fullt på något ställe så hon borde ju veta. När jag frågade varför de vill att "tjockisar" föder på specialförlossningen så sa hon att det berodde på att vid ett ev KS så har de operationsbord som tål höga vikter, plus att det är besvärligare att skära genom alla lager fett och då vill de vara förberedda med personal som är vana. När jag frågade vilka vikter vi pratade om sa hon ja från 130 kg, då pustade jag ut, tror inte jag hinner gå upp SÅ mycket på 6 veckor ;)

Härligt att det verkar satt igång så smått för er, ser fram emot vidare rapporter

Mm jag tyckte också det kändes lite underligt när jag hörde det första gången, nog för att jag är stor, men inte SÅ stor att jag krossar normala operationsbord. Å andra sidan undrar jag hur de räknar om man startar på ett bmi på 34 och sen går upp 35 kg under graviditeten? Förresten, var det din BM som sa att du var tvungen att föda på Östras spec.?

Lycka till med dyket, och glöm inte den magiska punkten bakom foten som Cayenne visade.

Hejsan hallå i tråden,
I tisdags kväll klockan 19:16 kom vår lilla flicka. Hon vägde 3665g och var 53 cm lång. Huvudet var 36 cm.

Vi var på MVC i måndags där de konstaterade att mitt blodtryck var alldeles för högt (160/100) och mitt HB alldeles för lågt (103) så de skickade vidare mig till Östra för provtagningar. Där konstaterades havandeskapsförgiftning, och eftersom jag redan var öppen två centimeter (och var i vecka 40+4) bestämdes att jag skulle komma in till förlossningen följande morgon för igångsättning (för att inte riskera att havandeskapsförgiftningen spred sig mer än nödvändigt). Läkaren gjorde också en hinnsvepning på mig.

Klockan tjugo över tre på natten vaknade jag av att värkarna hade börjat. Tjugo över fem väckte jag Jonas för att meddela att vi nog inte skulle vänta till igångsättningen klockan åtta innan vi åkte in. Strax efter sju var vi på plats på förlossningen då hade jag riktigt jäkla ont men fortfarande typ 4 minuter mellan värkarna. När BM tjugo i nio gjorde första kontrollen på hur öppen jag var fick hon en smärre chock - jag var redan 8 cm öppen. Då fick jag lustgasen (tack så mycket) och dom antog att bebisen skulle vara ute inom några timmar. Tji fick dom. Efter det stod det helt stilla. Jag hade riktigt smärtfulla värkar och ingenting hände. När klockan var halv ett var jag helt färdig, och trots min skräck för EDA bestämde vi att jag blev tvungen att ha den för att orka fortsätta. Då visade det sig att eftersom jag hade havandeskapsförgiftning var det inte så enkelt - först måste vi ta nya blodprover som skulle analyseras och godkännas innan narkosläkare fick komma och sätta EDA. Det var verkligen ingen rolig väntan! Men halv två hade jag i allafall fått EDA och jag kunde äntligen vila. De tog då hål på fosterhinnan, konstaterade att jag fortfarande var öppen 8 cm och att bebisen låg med huvudet tittandes uppåt istället för neråt, och att det var därför jag inte lyckades öppna mig mera. De satte då in värkstimulerande dropp, och under tiden vi väntade på att det skulle börja verka lyckades jag få i mig lite mat. Vid fyra-tiden stod jg fortfarande stilla på 8 cm och jag började misströsta och var nästan säker på att det hela skulle sluta med kejsarsnitt. Då kände jag hur trycket bakåt började öka. Halv fem började krystvärkarna ta fart och droppet skruvades upp ännu mera. Jag bad vid ett flertal tillfällen att dom skulle ta bort droppet så jag skulle få vila, för krystvärkarna kom så tätt och gjorde verkligen skitont, men tydligen fortsatte de att skruva upp det tills jag till slut låg på 120 (?). Knappt 3 timmar senare var hon äntligen ute.

Så ugf 16 timmar från start till mål - och nu är vår guldklimp äntligen här och vi kom hem från BB för några timmar sen. Dags att krypa till säng och se om vi får mer sömn inatt än vad vi fått de två senaste nätterna.

Grattis Jossan, Lillebäck och Lycklig2010!

Jag följer gärna med och fikar. Min Ville är redan 12 veckor, tiden går så fort... Jag är fortfarande rädd för RS och influensa men annars så känns det helt ok att ge sig ut och fika och sånt. Jag har inte heller varit på Glädjebubblan men tror att det är ett bra ställe. Om vi blir några stycken så är det ju skönt att få plats med vagnarna och så är det skönt att vara på ett ställe där lite barnskrik accepteras. Vad sägs om måndag nästa vecka?

Vi har börjat på föräldragrupp och i februari börjar vi på babysim. Det ska bli jättekul.

Vi har precis samma "bekymmer" Inez blir inte riktigt mätt på kvällarna. Hon äter i flera timmar i sträck men är ändå gnällig så vi ger ersättning mellan 50 och 120 ml. Jag tycker att det fungerar bra med ersättning och det har inte påverkat amningen

Grattis Lycklig 2010! Bra jobbat, vilken sötnos!

Jag funderar också på om Ronja inte blir nöjd för mellan 21-02 är hon väldigt skrikig och vill bara amma hela tiden men när hon väl ammar så suger hon en liten stund och sen somnar hon eller börjar vifta med armar och ben. Vet inte om har ont i magen och inte vet om det är hunger eller knip. Har hört att de kan förväxla det. Men hur vet man om man har nog och hur mycket man får ut? Kan man pumpa ur och se hur mycket det kommer eller hur fungerar det hela?

Jag träffas gärna på en fika på måndag om natten har varit ok och om allt känns ok.
Ibland blir det lite kaos och då orkar jag inte ta mig ut riktigt..