Inlägg från: frökenelin |Visa alla inlägg
  • frökenelin

    Första barnet, i Göteborg?

    Hej!
    I morse mådde jag faktiskt lite illa. Det kanske kommer en våg nu i veckorna? Gick in i v 7 (6-0) idag och det är väl då de "flesta" börjar må illa?
    Ni andra, tränar ni? Jag är extremt nojig vad gäller träning. Är skiträdd för att något ska bli fel, att jag ska överanstränga mig eller så (jag tränar ofta väldigt hårt, styrketräning) och typ få missfall. Jag har hört någonstans att man inte får lyfta tungt. Hur går det ihop med styrketräning? Hur tränar man magmusklerna som gravid?
    Dessutom är jag ju väldigt trött, så jag orkar inte alls lika mycket som tidigare. Blir flåsig och trött av att bara gå en rask promenad.
    Men så är jag apsvullen och känner mig som en tjock gris som verkligen skulle behöva röra på mig mer än jag gör.

  • frökenelin

    Lillebäcks mamma - Ja, jag har också varit väldigt trött hittills. Har däckat vid 20.30-tiden på kvällarna och inte alls varit i form för någon mer ansträngande träning, men nu går jag snart på semester och tänker att jag åtminstone ska försöka ta mig iväg en gång i veckan till gymet. Vill gärna behålla mina muskler som jag jobbat hårt för under lång tid =)
    Men det var vettigt det där med att låta kroppen styra, för jag har inte alls gjort det tidigare (stressat, ätit nästan ingenting, tränat hårt, sovit dåligt) och ÄNDÅ har min kropp belönat mig med en graviditet, så nu är det banne mig tid nog att tacka och låta den vila =)

  • frökenelin

    Lillebäcks mamma - Förresten, vilken vecka är du i om du känner bebismage? Jag vill gärna tro att det jag börjar få är bebismage (sitter längre ner och är lite hårdare), men jag är ju bara i v 6+0 så det är nog önsketänkande.

    Lycka till på UL!

  • frökenelin

    Idag har jag och sambon varit på hälsosamtal på MVC och fått träffa vår barnmorska för första gången. Trevlig dam. Jag hade tusen frågor såklart, men det mesta hade jag dock fått svar på här på FL redan.
    Dock frågade jag om det här med mina svaga symptom (jag känner bara trötthet, ont i brösten, sämre ork och molvärk. Ytterst lite illamående, knappt märkbart) och om det kunde vara kopplat till ett eventuellt kommande missfall. Hon sa att det kunde vara så, men det behövde inte vara så. Det gör mig ju inte mindre nojig över att få mf precis... Hade hoppats att hon skulle säga att det är många som inte känner något illamående men ändå föder friska barn men på henne lät det som att illamående var mer regel än undantag och att jag nog snart börjar känna av det (är i v 6+1 nu).
    Jag fick tid för VUL och läkarbesök nästa vecka då vi har genetiska sjukdomar i släkten. Kommer då att vara i v 7+2 och hoppas, hoppas kunna få se ett hjärta!

  • frökenelin

    Kiaa - Kan du inte säga att till brudtärnorna att du har mens eller något så att du inte kan bada så långa stunder?
    Jag har en snarlik situation som jag försöker komma på ett sätt att ta mig ur utan att behöva berätta om grav. Mina föräldrar och svärföräldrar samt jag och sambon ska på en vinprovning nästa vecka (kommer då att vara i v8 och vill inte berätta förrän efter v12) som vi bokade in för jättelänge sen och det är den grej som vi pratat om och glatts åt hela våren. Lite otajmat att bli gravid kan man tycka, men både jag och sambon var övertygade om att det inte skulle ta sig på första försöket Flört
    Men nu håller jag på att luska ut hur jag ska komma ur det. Jag har ju betalt rätt mycket för det, så jag måste ju avboka hela grejen, men vill vänta in i det längsta så att jag inte får ett mf efter att jag avbokat. Har ni några förslag på vad jag kan ha för ursäkt för att inte vara med? Funderar på att säga att jag äter antibiotika, men min mamma är i vården och hon vet att man får dricka med de flesta antibiotikasorter så jag får försöka googla fram en sort där man absolut inte får dricka. Men då måste jag ju plantera redan nu att jag inte mår bra och borde uppsöka läkare...

    Angående symptomen och min BM så är det jätteskönt att ni lugnar mig. Jag har läst på flera ställen att illamående och en frisk bebis inte har något direkt samband, men tydligen resonerade man så tidigare och den här damen var nog av den lite äldre skolan.
    Sedan har jag ju en massa andra symptom som man inte kan blunda för och mina bröst värker så mycket att jag knappt han sova.

  • frökenelin

    Cotton: Magkatarr är bra! Det har jag haft förut, när jag var yngre och fått medicin för så det skulle jag faktiskt kunna skylla på! Får googla fram lite mediciner som avråder från alkohol också. Fass.se är min vän! Tungan ute

  • frökenelin

    God morgon.
    Har börjat sova väldigt dåligt om nätterna. Förra veckan och veckorna innan det var jag totalt dödstrött vid 21.00 och däckade och sov sedan ända till morgonen. Nu är jag inte alls särskilt trött på kvällarna, somnar efter 23.00 och vaknar säkert fem-sex gånger på natten. Oftast av molvärk eller bara ändå. Är inte det lite underligt?
    Min bröst ömmar enormt, men det är nog det enda symptom jag känner av. Jag börjar bli riktigt nojig nu. Borde vara i v.7 (6+4) och undrar varför jag inte känner mer. Ska nog faktiskt köpa ett gravtest idag (har inte testat sedan v.4) men är dödligt jävla nervös för att det ska visa svagare/inget plus. Är det fysiskt möjligt att "tappa" en graviditet i v.6-7 utan att blöda?

    (Övernojig, som vanligt Obestämd)

  • frökenelin

    Igår när jag vaknade kände jag knappt några symptom alls och var tvungen att testa igen för att se så att det verkligen var något där. Och jag fick ett superstarkt plus direkt. Och det var som att detta triggade igång hormonerna, för plötsligt började jag må illa. Inte sådär så att jag vill spy, man lagom för att det ska vara störande. Känner mig bakfull och åksjuk samtidigt. Trött som fasen hela dagarna och klarvaken på nätterna. Skumt. Idag tog jag en åksjuketablett för att se om det hjälper och illamåendet är nästan borta med så blir jag ju ännu tröttare i stället Obestämd
    Brösten värker också mer än vanligt. Känns som om de vuxit en storlek under gårdagen. De är så fruktansvärt ömma och tunga nu.

    Var tvungen att ställa in en middag med en kompis igår för bara tanken på varm mat fick det att vända sig i magen på mig.
    Min sambo bara skrattar och säger att jag får skylla mig själv, för det är ju det här jag bett om... Jo, det är väl sant. Nu känner man ju att man är gravid i alla fall.

  • frökenelin

    Ja, verkligen, Lillebäcks mamma. Vilken lyx! Min karl ringde mig i morse för att fråga hur jag mådde. Det tyckte jag var gulligt, sedan berättade han att han skulle ut med jobbpolarna och kolla på VM-matchen på storbild....

  • frökenelin

    Jag är galet sugen på att berätta tidigt, trots att jag och sambon bestämt oss för att vänta till efter v12. I dagsläget vet en avlägsen kompis (också gravid) och våra två närmsta vänner. Inte våra föräldrar och syskon... Det känns väldigt konstigt att inte ha sagt något till dem och jag skulle verkligen vilja göra det nästa helg när båda familjerna ska äta middag ihop (de träffas inte så ofta annars, så det hade varit ett utmärkt tillfälle). Då kommer jag att vara i v 8+6.
    Men så resonerar jag också som så att OM det nu går åt h-vete efter v 8+6 och det blir ett MF, så kommer vi givetvis att försöka bli gravida igen snabbt, men det kommer liksom aldrig att bli samma sak att berätta andra gången. Detta är våra båda föräldrars första barnbarn och jag vet att de längtat enormt efter detta, så jag är livrädd för att berätta och sedan få MF... Samtidigt så kan man ju aldrig garantera att det går bra efter v 12 heller...

    Vad ska jag göra? Jag vrider och vänder på det här hela tiden. Om vi INTE berättar så måste jag komma på en riktigt bra lögn till att inte dricka vin till maten nästa helg (det är mer regel än undantag att man tar ett glas vin till maten, vi älskar vin hela släkten) och det duger inte med antibiotika, magkatarr eller så (mamma jobbar i vården så hon vet vilka mediciner man får dricka mer och inte) och att bara säga "nej, jag vill inte ha" är så olikt mig (låter som en alkis, märker jag, men jag menar mer ett glas gott, rött vin till maten hör till vanligheterna när vi går ut och äter stormiddag). Har funderat på att dra en lögn om att jag måste jobba, men då kan jag ju inte ens vara med på middagen och det vill jag gärna...

    Vad göra??
    Dessutom mår jag illa, är trött och är så gasig och svullen att jag ser supergravid ut så det hade varit sååå skönt att bara få berätta och kunna leva som vanligt.
    Men som sagt... MF-risken.... Hatar den där jäkla MF-risken Demon

Svar på tråden Första barnet, i Göteborg?