Jag är galet sugen på att berätta tidigt, trots att jag och sambon bestämt oss för att vänta till efter v12. I dagsläget vet en avlägsen kompis (också gravid) och våra två närmsta vänner. Inte våra föräldrar och syskon... Det känns väldigt konstigt att inte ha sagt något till dem och jag skulle verkligen vilja göra det nästa helg när båda familjerna ska äta middag ihop (de träffas inte så ofta annars, så det hade varit ett utmärkt tillfälle). Då kommer jag att vara i v 8+6.
Men så resonerar jag också som så att OM det nu går åt h-vete efter v 8+6 och det blir ett MF, så kommer vi givetvis att försöka bli gravida igen snabbt, men det kommer liksom aldrig att bli samma sak att berätta andra gången. Detta är våra båda föräldrars första barnbarn och jag vet att de längtat enormt efter detta, så jag är livrädd för att berätta och sedan få MF... Samtidigt så kan man ju aldrig garantera att det går bra efter v 12 heller...
Vad ska jag göra? Jag vrider och vänder på det här hela tiden. Om vi INTE berättar så måste jag komma på en riktigt bra lögn till att inte dricka vin till maten nästa helg (det är mer regel än undantag att man tar ett glas vin till maten, vi älskar vin hela släkten) och det duger inte med antibiotika, magkatarr eller så (mamma jobbar i vården så hon vet vilka mediciner man får dricka mer och inte) och att bara säga "nej, jag vill inte ha" är så olikt mig (låter som en alkis, märker jag, men jag menar mer ett glas gott, rött vin till maten hör till vanligheterna när vi går ut och äter stormiddag). Har funderat på att dra en lögn om att jag måste jobba, men då kan jag ju inte ens vara med på middagen och det vill jag gärna...
Vad göra??
Dessutom mår jag illa, är trött och är så gasig och svullen att jag ser supergravid ut så det hade varit sååå skönt att bara få berätta och kunna leva som vanligt.
Men som sagt... MF-risken.... Hatar den där jäkla MF-risken 