Första barnet, i Göteborg?

Det där med graviddrömmar är verkligen sjukt. Inatt drömde jag att vi fick en rosa vagn i present och jag blev så ledsen och besviken att jag inte ville ha barnet längre. Nog för att jag tycker det är trist med könsstereotypa babysaker men det var nog en något överdriven reaktion

Tack för input ang önskelista. Vi har som ni Kiaa redan ett komplett hushåll och verkligen ingen plats för massa "lulllull", personligen tycker dock jag att pengar är tråkigt (delar av familjen har dålig fantasi och jag är lite less på kuvert istället för paket på högtider) både att få och ge. Vi har bland annat önskat oss en servis som vi tänkte ha till vardags, den får helt enkelt ersätta den vi har nu som visserligen är fin, men det känns kanske extra roligt att minnas vår bröllopsdag varje dag när man dukar eller tar sin frukostfil.

Vi har inget värdpar så den idéen går bort, synd för det verkade ju smidigt. Vet inte om min bror som ska toasta är så sugen på att hålla i nått sånt. Han är dessutom ute o seglar månaden innan bröllopet så det blir nog opraktiskt.
Listan är väl mest för de som inte står os så jättenära eller vet vad vi gillar, vännerna och närmsta familjen kan nog hitta på något själva.

Katsura: Välkommen hit och grattis till det nya livet.

Det som funkat bäst för mig är att äta något precis innan jag ska sova. En skål fil med müsli och frukt eller macka med ett glas nyponsoppa, på så sätt är inte magen helt tom när jag vaknar och jag mår mindre illa. Det låter kanske inte så hälsosamt men min aptit är ganska låg och det är nästan bara på kvällen jag blir hungrig och kan äta utan att känna mig proppmätt efter 2-3 tuggor. På morgonen försöker jag undvika att dricka för mycket, massa vätska som skvalpar runt i magen är helt klart en trigger för mig.

För de allra flesta går illamåendet över efter första trimestern så det finns hopp

Vid grönsakstorget, den lilla snuttgatan där babyproffsen ligger i slutet, precis i början finns en butik med mammakläder, minns bara inte vad den heter.

Ahaa, M.U.M.S var det ja. Nä inga H&M-priser direkt, men de hade 30% på delar av sortimentet när jag var där för några dagar sedan.

Jag har köpt ett par vadlånga byxor från H&M med den där jättemudden som är supersköna att ha nu, inget som sitter åt och skaver. Men jag funderade precis som Kiaa på hur magen ska få plats när den blir större, inte för att jag kommer vilja ha korta byxor efter september men storleken är väl samma på långbyxorna och då får jag nog gå upp både en eller två storlekar.

Namn, suck. Känns som om det blir svårast att komma överens om. Jag har massor av förslag av olika typ men i princip alla ratas av mannen. Hans egna förslag lyser dock med sin frånvaro så jag har ingen aning om vad han gillar

Oj vilka intressanta diskussioner som dyker upp när jag åker på semester 

Vi visste redan innan vi blev gravida att vi inte ville ta reda på kön. Lustigt nog (inte) har den absolut vanligaste frågan när andra fått veta att vi väntar barn varit om vi vet könet eller om vi tänker ta reda på det. Det säger en hel del om det samhälle vi lever i, eller hur? Den barnsliga sidan av mig vill skicka ett sms som annonserar ankomsten av vårt barn med enbart längd, vikt och orden ett välskapt barn. Sen stänger vi av mobilerna så kan tokfarmor  (o säkert några till) få sitta och undra om hon ska köpa rosa aller blått 

Det känns helt logiskt att man väljer de färger man själv gillar och trivs i till sitt barn. Varken jag eller min man klär oss i pastell, och det finns inte mycket rosa (oavsett nyans) i våra garderober. Däremot gillar vi rött, grönt, blått, lila, turkos, brunt och orange så det är väl inte en helt okvalificerad gissning att även vårt barn kommer ha de färgerna, om hen passar i dem.

Djurgårdsrutan: Synd att jag inte är hemma, hade gärna lunchat idag. Istället blir det jakt på tyg till bröllopsklänningen med mams i sthlm. Håll tummarna för att jag hittar nått fint.

Tids nog får självklart alla veta (har inga planer på att göra som paret i den här artikeln) men varför ska könet vara det första man berättar om sitt barn? Jag är mycket mer nyfiken på vilka intressen och vilken personlighet mitt barn kommer ha/få än på dess kön. Dessvärre lär jag få vänta ett tag innan sådant visar sig men iaf 

Vi handlade våra första plagg förra veckan, det blev en röd body med nyckelpigor och en vit med maskrosmönster, vagnen vi köper blir troligtvis röd. Av en släkting fick vi kommentaren att vi måste hoppas på en tjej. Men nej, vi väntar barn inte ett kön, simpelt nog är våra färgval är gjorda utifrån vår smak. Den personen kommer troligtvis bli lite besviken när vi ber om kvitto för att lämna tbx ev könsstereotypa kläder men det är väl smällar vi och h*n får ta.

Angående Bjornis kommentar om Majornaföräldrar tidigare så är jag tämligen säker på att jag tänkt likadant även om jag bott på Hisingen eller i Lundby men man vet ju aldrig  

Baah, jag menade ju Lunden och inte Lundby. Det är inte lätt när man sällan kommer utanför Majorna 

Visst finns de överallt, de jag känner som är mest "Majornaföräldrar" bor i Skåne och Västerås och jag har en känsla av att söderföräldrar ingår i samma kategori. Just frölundamorsa har jag nog aldrig hört, spontant tänker jag svanktatuering, blonderat hår och kedjerökare men jag kanske är fel ute? 

Jag minns min Skrålla med fasa, grät en hel jul efter att jag fick en sådan. Till slut plockade pappa bort talfunktionen och då var hon inte lika läskig, hehe...

Som med det mesta i livet så är det väl toppen att man kan plocka ut det som passar en själv bäst. Och vad gäller leksaker tror jag att man som föräldrar mest är nöjd om man hittar nått som barnet gillar och som kan hålla den sysselsatt ett tag, om det är en bilbana eller ett dockskåp kvittar. Jag ÄLSKADE dockor som liten men var i övrigt inte särskilt tjejig, lekte alltid med killar och var allmänt vild och galen. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra. Jag håller med din man Bjornis, man har kommit en bra bit när man tänker på såna här saker. Tyvärr finns det en hel del som verkar leva i väldigt cementerade könsroller även i våra generationer och det gör mig både ledsen och frustrerad.

Jag är i v14+2 och har gått ner några kilon. Magen och brösten har dock ökat med lika många cm som för dig Englastar och jag är inte direkt orolig. Har mått väldigt illa den sista månaden och de sista veckorna har jag börjat kräkas, mådde så bra i början och trodde jag sluppit den biten, men icke.

Vi har RUL den 9/9 och det är verkligen en evighet dit, hur ska vi stå ut
Idag har jag en tid hos läkaren på MVC, orkar inte må dåligt mer så jag hoppas de har en lösning. Potatismos och filmjölk känns inte rikigt som fullgod kost och jag vill verkligen ha lite aptit och energi tbx. Hoppas hon kan ge en hint om att allt är bra i magen oxå, men kanske är det för tidigt för att lyssna efter hjärtslag?

Stort Grattis och lycka till imorgon. Jag satsar på att du kommer vara så spänd och upptagen att kroppen glömmer att må illa, det kommer gå fint.

Vi gifter oss om 6 veckor och hjälp vad vi har mycket kvar att fixa. Hade vi inte redan bestämt oss för ett större bröllop och bjudit in alla hade jag nog skjutit upp det ett år. Men nu är det bara att köra och hoppas att allt går bra.