2 årigt monster
Har en son på 1 år och 10 månader och fick en till i april som nyss blivit 1 månad. Storebror regaerade oväntat bra på lillebror första veckan. Sen kom avundsjukan akta men säkert. Han är jättesnäll å gullig på lillebror - men mot oss och hundan är han hemsk! Slåss, kastars sönder saker, spottar, trotsar ALLT osv. Tyckte ändå att det var ganska okeynärjag lyssnade på e kompis med barn i samma åldrar. Hennes va betyligt värre.
Men å kom ännu en vänding. Nu är han HEMSK. Han vaknar extremt tidigt, skriker hysteriskt för precis allt, slåss ännu mer. Gör massa massa hyss hela tiden. Detta har fått mej att bli lika hemsk.Jag har ingen ork alls. Ännu mindre tålamod.
Nyss när jag gav minstingen mat så hittade jag storebror drickandes ur toaletten. Gav han ett rkigt tjuvnyp i håret i brist på lediga händer. Ursh. blir rädd för mej själv. Skrika och vara dum på mina barn är inte den uppfostran jag strävat efter. För att notera skullle jag aldrig göra ILLA barnen, så ni inte missuppfattar mej.. :)
Jag försöker gå ifrån närhan är jävlig. Men så fort jag inte är inom synhåll hittar han på nya saker. Slås hunden med bandyklubban, drämmer potatispressen i storspegeln, dricker ur toaletten (favorit), häller ut vatten över golvet, sliter pp jord ur blomkrukorna.. Ja jag kan fortsätta i all onädighet...
Vad gör man? Jag vet (hoppas) att detta ären övergående fas. Men hur kommer man igenom den ?