Anonym (Sann ensamhet) skrev 2010-06-04 23:24:47 följande:
Jag är än så länge bara 27..
Det där med att man ska leva efter "kristna" värderingar känns ju ok. Hur ofta begår man någon av dödssynderna liksom...
Jag som suttit och funderat på hur fasen man fejkar att man är religiös. Behöva gå med i en kyrka, baka till kyrk-kaffet, sjunga i kör??
Ska du adoptera?
Jag har hela mitt liv enda från barndomen tänkt att jag ska adoptera barn _också_.
Om det redan finns "färdiga" barn utan föräldrar, varför inte lika gärna ha det barnet?
Så resonerade jag som barn.. Och ja, fortfarande också egentligen.
Men tänk vad enkelt att bara få råka bli med barn, bli gravid med den man älskar. Få tala om att man ska ha barn och vänta ut graviditeten tillsammans..
27 är bra för då har du tid!
Förstår dina tankar hundra. Jag klarar mig också nu efter barn och har gjort i 40 år - men tänker som du hur det blir när jag blir gammal. Som någon sa är det inte en garanti att man har någon som bryr sig för att man har barn, och det har jag tyvärr sett många bevis på med tanke på kollegor och så. Men det man lägger märke till är ju allt "träffat mina underbara barnbarn", när de berättar om sina jular med hela jättefamiljen, semestrar med alla etc. Och så tänker jag på mig själv och min situation och blir ledsen. Andra kanske har syskon och kan hoppas på syskonbarn i närheten men det kan inte jag. Och sen tanken... ska jag aldrig få uppleva kärleken till och från ett barn.
Adoption ja, vi får tyvärr inte adoptera eftersom jag är sjukskriven för utmattningssyndrom som kom som en smäll efter att jag fått utomkvedet. För att få adoptera skulle jag behöva vara frisk i flera år och det kommer jag inte hinna före jag fyller 42 eftesom jag inte börjat jobba än. Men vi funderade också över detta med kristendom och det var då hon sa detta att man kan se det som att man lever efter kristna värderingar. Sen sa hon också att till många länder ska man tänka lite extra när man skickar kort till adoptionslandet, t ex betraktar vi här i Sverige hundar som familjemedlemmar medan de i andra länder har låg rang så det sa hon att vi inte skulle nämna att vi har hund och att de inte ska vara med på kortet, jag skulle gärna ha lång kjol och vara väl övertäckt på kort samt gärna stå i köket och laga mat. Att jag är högutbildad behövde man heller inte skryta med eftersom det kan ses som negativt att jag är karriärsmänniska och inte kommer att vara hemmafru och finnas där för man och barn. Men det är lite olika beroende på vilket land som är aktuellt.
Men som sagt var - om du inte redan gjort det så gör en fertilitetsutredning. Jag var toknervös innan men de hittade inget fel utan det går bara inte utan orsak. Och det var så skönt att få veta att det inte finns något fel. Om det är något kan de oftast åtgärda det och då vore det ju bättre för er att få hjälp än att gå ytterligare några år och känna vanmakt. Ansök också om adoption, är ni inte gifta så gift er omdelbums om ni vill adoptera.
Vad gäller övervikt så är det lite olika hur man ser på det. De flästa kliniker och adoptionsländer tar emot om man har ett bmi på max 30, men kliniker utomlands tar emot även om man har högre bmi. Vet inte hur högt du har.
Lycka till - och du ta tag i situationen idag. Gör inte som jag och vänta tills det är försent (som det verkar). För varje dag du drar ut på det och det inte händer något mår du ju så dåligt.
