8 månader snart, vänder sig inte - kryper inte

Jag kommer inte ihåg hur gammal sonen var när han vände sig, men han var 11 månader när han började krypa.. Eller han kröp inte, han hasade sig framåt på rumpan och det gick i en jäkla fart!
Har ett gammalt klipp där man ser hans roliga krypstil, dock är det lite mörkt klipp, men man får sig ett gott skratt

">



Sen verkade han nöjd med att ta sig framåt så, antagligen för att det gick så fort som det gjorde, så det dröjde innan han ens hade ngt intresse för att börja försöka gå.
Men han gjorde det tillslut, veckan innan han blev 17 månader!
Jag tror det tog max 2 veckor och sen sprang han med..
Idag är han 3½ år och så himla snabb att där knappt är ngn av hans dagiskompisar som hinner med honom, inte ens dom som är äldre!

Och talet var han inte heller snabb med, nu var han förvisso öronbarn och hörde kanske lite kasst, men innan han fick rör när han var 2 år så sa han kanske 5 ord..
Nu idag har han ett ordförråd som långt överstiger det en 3½-åring ska ha! (för att ge ett gulligt exempel, häromdagen hade vi fått en sjukvårdstidning av ngn anledning och mannen hade lagt den på hallgolvet för vi skulle slänga den.. Sonen satte sig i trappan, tog tidningen, började bläddra i den och sa sen "mamma, måste vi verkligen slänga denna? Den är ju så gott som ny!" Gissa om jag skrattade )
Det känns nästan konstigt tom att idag skriva att han är snabbare än sina kompisar och att han är långt före med talet, han har liksom varit sen med det mesta och vi var vana att ha det så..
Visst fick vi kommentarer från många att han var sen, framförallt med att gå, men vi oroade oss inte det minsta.

Vissa barn är bekväma bara, de tar längre tid på sig än andra..
Man känner sitt eget barn bäst och om allt annat verkar normalt och där inte är ngt annat man oroar sig för, ja då tror jag inte man behöver oroa sig för att ens barn är sen med vissa saker, det kommer!

Det är lättare sagt än gjort att inte påverkas..
Jag har alltid varit en person som vägrat lyssna på folks kommentarer när de inte haft ngn mening och det var tack vare det som jag kunde vifta bort när folk kommenterade att Sam var sen..
Men om du rannsakar du själv, tycker du det verkar som om ngt är fel på din dotter? Är hon som en "normal" 8 månaders i allt annat eller tycker du att det är ngt annorlunda med henne förutom att hon är sen?
Ifall du kan svara dig själv att "nä, jag tycker faktiskt att hon är fullt normal" så ska du se att du inte har ngt att oroa dig för!
Som sagt, som förälder känner man sitt eget barn bäst och även undermedvetet så uppfattar man sådant ens barn gör eller hur de beter sig

Jag fortsätter gärna att skriva till dig utöver tråden och försöker hjälpa till att stötta och peppa dig när du tycker kommentarerna blir för mycket om du vill det!

Sonen var mitt första barn med, jag hade inga småsyskon och ingen jag umgicks med hade barn så jag hade heller inget att jämföra med, utan jag jämförde med det jag läste här på fl (och läste mellan radrna, en hel del får man ju ta med en nypa salt, annars hade det väl funnits 10-åringar som tagit högskoleexamen så tidiga som vissa barn verkar vara med allt )

Skönt att läsa att du fått självförtroendet tillbaks!!