8 månader snart, vänder sig inte - kryper inte

Min dotter brydde sig aldrig om att bli lockad att ta sig framåt över huvud taget. Det hon inte nådde sket hon i Och hon har aldrig suttit i en gåstol, babybjörnen har använts max fem gånger och magläge ratades hårt.

TS - hoppas du har fått massor med bra argument för att inte oroa dig. Tror inte att det är något fel alls på din dotter, hon är bara inte redo att ta motoriska kliv just nu. Det kommer, njut av tiden och försök (ursvårt, jag veeet!) att inte oroa dig

Om du ska locka med något framför henne så måste det vara något VÄLDIGT intressant, tex nappen..... så började minstingen åla framåt, i desperat sökande efter nappen....

Annars tror jag faktsikt inte att påtvingat magläge eller mycket magläge gör att man kryper snabbare. Jag vet att det hetsas på BVC om magläge men efter två barn, två mammagrupper och många vänner med barn så har jag gjort min egen statistiska undersökning..... ...... mycket magläge verkar inte påverka nämnvärt. Sitta i gåstol verkar däremot påverka så att barn kryper senare. barn som blir mycket bruna i sjal/sele verkar blir väldigt starka i bål och nacke. Men men, detta är bara mina funderingar. 

Min lillebor kröp när han var ett år och gick vid 18 mån,  nu spelar han basket på hög nivå  

Ha ha ha det kunde varit min dotter du skriver om.
Hon vände sig första gången när hon var tre månader andra gången när hon var ETT år! Hon började rumphasa när hon va elva månader och gick vid femton-sexton månader. Nu är hon två å är som vilken tvååring som helst.
När hon va ett så kunde jag lägga ner henne på golvet för att jag kanske behövde hjälpa storebror el liknadnde så jag visste vart hon var. Hur praktiskt som helst;).
Så jag tror inte att det är någe fel på ditt barn. Njut ist;)

Jag tycker att det låter som om din tjej är normalt utvecklad om hon kan sitta. Antar att det bara handlar om att hon är ointresserad. Hon kanske är tidig med andra färdigheter? En del barn kryper inte alls utan går tidigt i stället. Oroa dig inte. Mina tvillingar är lika gamla som din tjej. De utvecklar olika färdigheter trots att jag behandlar dem lika så det visar att de är olika individer som har olika "talanger".

Jag känner igen det där! Min dotter är nio och en halv månad nu och har precis börjat vända sig men bara om hon ligger i sängen. Hon hatar ryggläge om hon inte är jättetrött så varför vända sig dit?

Hon kan inte åla än, hon kommer bara bakåt men kan vända sig i cirklar. Hon gillar att sitta och är nog rätt nöjd med det. Alla i vår föräldragrupp har barn som kryper. Vår lilla sa dock sitt första ord vid sju månader (katt ;). Nu säger hon sju ord men mamma och pappa är det sista hon börjat säga så det behöver inte alls vara de första orden.

Min tjej vände sig någon ENSTAKA gång från 6 mån, fick aldrig någon extra koll för det.
Satt stadigt från 7 mån och var nöjd med det, satt "stilla" sedan till strax före 11 mån.
Vid 11 mån började hon krypa och sen kom det snart att hon började sätta sig själv upp, började då också snurra runt mer på golvet. ( rygg- mage- kryp-ställing- sitta) .
Runt 1 år började hon försöka dra sig upp till stående och efter 2 veckor ställer hon sig nu upp mot möbler själv.

Det har hänt massor nu på 1-2 mån, från att sitta fastklistrad på rumpan nöjt och pilla med leksaker, till att röja runt i hela lägenheten och hitta på bus. 

Jag kommer inte ihåg hur gammal sonen var när han vände sig, men han var 11 månader när han började krypa.. Eller han kröp inte, han hasade sig framåt på rumpan och det gick i en jäkla fart!
Har ett gammalt klipp där man ser hans roliga krypstil, dock är det lite mörkt klipp, men man får sig ett gott skratt

">
" target="_blank">



Sen verkade han nöjd med att ta sig framåt så, antagligen för att det gick så fort som det gjorde, så det dröjde innan han ens hade ngt intresse för att börja försöka gå.
Men han gjorde det tillslut, veckan innan han blev 17 månader!
Jag tror det tog max 2 veckor och sen sprang han med..
Idag är han 3½ år och så himla snabb att där knappt är ngn av hans dagiskompisar som hinner med honom, inte ens dom som är äldre!

Och talet var han inte heller snabb med, nu var han förvisso öronbarn och hörde kanske lite kasst, men innan han fick rör när han var 2 år så sa han kanske 5 ord..
Nu idag har han ett ordförråd som långt överstiger det en 3½-åring ska ha! (för att ge ett gulligt exempel, häromdagen hade vi fått en sjukvårdstidning av ngn anledning och mannen hade lagt den på hallgolvet för vi skulle slänga den.. Sonen satte sig i trappan, tog tidningen, började bläddra i den och sa sen "mamma, måste vi verkligen slänga denna? Den är ju så gott som ny!" Gissa om jag skrattade )
Det känns nästan konstigt tom att idag skriva att han är snabbare än sina kompisar och att han är långt före med talet, han har liksom varit sen med det mesta och vi var vana att ha det så..
Visst fick vi kommentarer från många att han var sen, framförallt med att gå, men vi oroade oss inte det minsta.

Vissa barn är bekväma bara, de tar längre tid på sig än andra..
Man känner sitt eget barn bäst och om allt annat verkar normalt och där inte är ngt annat man oroar sig för, ja då tror jag inte man behöver oroa sig för att ens barn är sen med vissa saker, det kommer!

Det är lättare sagt än gjort att inte påverkas..
Jag har alltid varit en person som vägrat lyssna på folks kommentarer när de inte haft ngn mening och det var tack vare det som jag kunde vifta bort när folk kommenterade att Sam var sen..
Men om du rannsakar du själv, tycker du det verkar som om ngt är fel på din dotter? Är hon som en "normal" 8 månaders i allt annat eller tycker du att det är ngt annorlunda med henne förutom att hon är sen?
Ifall du kan svara dig själv att "nä, jag tycker faktiskt att hon är fullt normal" så ska du se att du inte har ngt att oroa dig för!
Som sagt, som förälder känner man sitt eget barn bäst och även undermedvetet så uppfattar man sådant ens barn gör eller hur de beter sig

Jag fortsätter gärna att skriva till dig utöver tråden och försöker hjälpa till att stötta och peppa dig när du tycker kommentarerna blir för mycket om du vill det!

Hon satt sig från " halv kryp ställing" från ca 10 mån ( 3-5 veckor innan hon kröp)

När hon satt, satt hon i händerna långt framför sig, hade ena benet kvar som vanligt i sittande andra i kryp- ställing och så att hon sig på rumpan igen.

Men att sätta sig från liggande kom efter.

Tjatet känner jag igen och nu tjatar alla att hon ska gå ( blir snart 13 mån).
Men HALLÅ, hon har ju nyss lärt sig krypa!!! 

Sonen var mitt första barn med, jag hade inga småsyskon och ingen jag umgicks med hade barn så jag hade heller inget att jämföra med, utan jag jämförde med det jag läste här på fl (och läste mellan radrna, en hel del får man ju ta med en nypa salt, annars hade det väl funnits 10-åringar som tagit högskoleexamen så tidiga som vissa barn verkar vara med allt )

Skönt att läsa att du fått självförtroendet tillbaks!!

OK, här kommer mina maglägestips:

På diskbänken framför vattenstrålen.
På köksbordet när du läser tidningen.
På soffbordet.
I soffan med något spännande framför sig. 
På sängen när du sorterar tvätt.
På badkarsbotten med lite lite varmt vatten (se till att själva badkaret är varmt också).
På skrivbordet framför datorn.

På golvet; här finns en massa man kan hitta på:
Lägg dig själv på mage framför och laga mat (sambon skötte en hel del matlagning på detta vis när han var föräldraledig).
Sätt dig bakom henne och placera dina händer under hennes fotsulor, pressa fram ett ben i taget (som en groda om du fattar), se till att något spännande finns framför.
Rulla ut en stor bit aluminiumfolie och lägg henne på, det låter spännande, känns annorlunda och kan fungera som en spegel.

Överhuvudtaget kan man tänka på att göra allt som är möjligt att göra på golvet och på mage. Om hon blir frustrerad behöver du inte ta upp henne med en gång, utan se vad som händer om du väntar liiiiite längre. Fortsätter hon gnälla eller verka missnöjd, byt aktivitet, men fortsätt på mage. 

Tomma kartonger och saker man kan vara under eller i kan också vara spännande. Vi gjorde en liten koja under en fotpall med en filt ovanpå. Köksskåp som går ända ner till golvet kan man placera saker i som inte är farliga och det kan också vara spännande.

Jag tycker inte att du behöver oroa dig, däremot tror jag att det är bra för både den fysiska och mentala utvecklingen att barn för röra sig så fritt som möjligt och på mage. Lycka till! 

Jag har en tjejkompis vars son är bara några månader äldre än min och hon sa själv att hon hade hur svårt som helst att inte "tävla". Nu kan han åla, nu kan han krypa osv.. Min son vände sig inte, kröp inte, ålade inte.. Jag blev lite orolig men började svara när hon och  folk i allmänhet frågade om han kunde ditten och datten att; nej, han är inte så snabb men du ska se att han lär sig innan han blir tonåring..Skrattade lite och det fick stopp på frågandet.  Det fick liksom stressen att släppa för mig, att då gick det inte att jämföra längre.

När sonen sedan var 10 månader började han gå. Innan han börjat åla. Innan han börjat krypa. Sedan kröp han lite ibland men rätt snart sprang han. Och hoppade jämfota... Jag började få höra att han är väldigt tidig motoriskt. Hmmm.. Så det kan ändras. Nu fyller han två år i veckan och har precis upptäckt det där med tal, oftast är han fullkomligt obegriplig dock.
Min tävlande vänninnas son kan fortfarande inte springa eller hoppa. Eller klättra. Han kan dock prata som ett rinnande vatten.
Barn är så olika.
Men vem vet, jag kan ju självklart inte säga hur det är med ditt barn. Jag kan bara tala om hur det varit för oss. Om du bör eller inte bör oroa dig kan jag faktiskt helt ärligt inte heller ha en susning om men jag hoppas att det inte är någon fara!

Mvh

Min tjej är nästan nio månader och har vänt sig max 5 ggr. Hände några ggr när hon blivit sju månader och sen har hon inte gjort det alls. Sitter på rumpan men tar sig ingenstans och blir arg efter en stund på mage där hon ligger och sprattlar. Ibland kan hon göra små försök att få upp rumpan men ger upp efter en stund.

Hon har heller inte sagt några ord utan det blir mer bababababa, morrar, skriker, skrattar, flåsar, pruttljud med munnen och sånt. Sätta sig upp själv kan hon inte heller. Tar man tag i hennes händer så kan hon resa sig till stående och då ser hon jätteglad ut.

Första sonen satt där han satt tills han var ca 13 månader. Han kröp inte, rullade inte, ålade inte, ingenting. Han satt där man satte honom helt enkelt ( tror han lärde sig sätta sig upp själv runt 10 månader ).
Jag visste att han kunde vända sig för han hade gjort det några få ggr, ungefär som att visa att han kunde, sen fick det vara bra.

När han var 13 månader sade det plötsligt pang och han började krypa, gå och "prata" samma vecka
Nu fyller han 3 år och är helt normal i sin utveckling. Han var nog bara lite lat tror jag. 

Min sons problem är han är för medveten om faror, kanske är något sånt för din dotter? Han är snart 11 månad min lille, o kan krypa, stå men bara när jag håller i honom annars ser han LIVRÄDD ut o låter aaaaaaa aaaaa...Han älskar gå om jag håller i honom men så fort han bara står emot en möbel eller nåt sånt blir han stel som en pinne o vägrar röra sig o ser livrädd ut.

Var lika när han inte vände sig han kunde men tyckte inte om känslan att vända sig blev rädd haha :P Min lilla fegis. Sen är han rätt lat också på köpet. Kommit på om en sak ligger på en matta eller nåt så kan man dra i mattan istället för krypa till saken :)

Samma här eller så blir hon jättearg, tomatröd i ansiktet och skriker allt vad hon kan.

Det är väldigt sent att inte kunna vända sig vid 8 månader, men ert barn kan det är bara lite lat kanske? Min dotter var 8 månader innan hon ens kunde. Men hon satt stadigt vid 6 månader och har utvecklats normalt. Hon kröp inte utan rumphasade. Två söner var 3 månader vid vändning. Alla har börjat gå sent, vid 16 månader cirka. Men helt normala. Alla barn är inte så aktiva.