Prinsessan Zelda skrev 2010-06-11 08:24:22 följande:
jag förstår inte det här med att de inte skulle vara fina som de är bara för att de färgat håret. Såklart man tycker sina barn är fina som de är. det är lite fjantigt tycker jag att skriva att föräldrar som färgar sina barns hår eller låter de ta hål i öronen osv inte sina barn är fina som de är. Det gör väl alla. Snacka om härskarteknik.
Barn är ju inte dumma. Och om de ser sin mamma färga håret, sminka sig, raka benen, måla naglar, använda smycken osv, så lär de sig nog mycket mer om "hur man ska se ut" . Som vanligt bryr sig barn mer om vad man gör än vad man säger. SEn betyder ju inte det att de ska göra likadant. Men barndomen handlar ju också om att förbereda sig inför vuxenlivet. Och det är ju därför barn leker "mamma pappa barn", klär ut sig, trotsar, testar gränser osv. Att färga håret tillfälligt ser jag som en del i att klä ut sig. Däremot skulle jag inte vilja färga håret med permanent färg pga kemikalierna osv. Men att prova på att tona håret nån gång tycker jag inte gör så mycket. Att göra det hela tiden skulle jag inte gå med på.
Jo, jag tror visst att de flesta föräldrar tycker att deras barn är fina... det var sagt med lite ironi. Det jag föröker fâ sagt är att det är viktigt att vâra barn ska fâ känna att de är fina som de är... Jag tycker att det är jätteviktigt att ge barn sâ starkt självförtroende att de inte behöver känna att de mâste ändra pâ sitt utseende för att duga. De behöver heller inte vara 'som alla andra'.
Det är stor skillnad pâ att klä ut sig, sätta en rolig färg eller frisyr i hâret vid ett engângstillfälle, göra tatueringar med klistermärken, leka mamma och pappa osv. och att sminka sig, tona hâret osv. 'pâ riktigt'. I de första exemplen handlar det om en LEK. Barnen härmar,men de gör det som en LEK. Och i 6-7 âldern sâ ska det vara en lek! Om man lâter ens barn tona hâret och göra slingor 'pâ riktigt' sâ handlar det inte om lek längre. Det handlar dâ om att ändra/försköna barnets utseende sâsom vuxna gör. Tycker man ger helt fel signaler till ens barn om man gâr med pâ det. Varför börja med det när de är sâ smâ??? Varför inte avstyra sânt som kan leda till att barnen blir utseendefixerade och kanske börjar tycka att de inte är fina nog som de är (som sagt, anorexi hos barn blir allt vanligare...) ? Jag tycker att man som förälder fâr ta lite mer ansvar här.
