Orolig mamma

Hmm.. Jag förstår hur du känner och jag har känt likadant, dock när jag fortfarande bodde tillsammanns med min sons pappa, men då vågade jag knappt lämna sonen ensam med pappan.. Det är skit jobbigt! Jag kunde bara vara borta ett par timmar för att jag var så sjukt orolig för hur det gick för honom.. Jag tror att det kan vara bra att kontakta de sociala, nackdelen med det kan också vara att dom kanske tar det på väldigt stort allvar och med tanke på att det är ett så litet barn kanske dom inte vill att han ska bo hos sin pappa alls.. Man ska vara försiktig när det gäller socialen. Dom är jätte bra ibland när man verkligen behöver hjälp, men jag skulle i ditt fall tänka efter lite för det är så lätt hänt att dom tar det på stort allvar som sagt...
Hoppas jag inte gjorde dig mer förvirrad nu ;)

Nej då du gjorde mig inte mera förvirrad. Vet hur sociala funkar. Dem kan vara riktigt snabba på att vända till saker.

Va och pratade med soc tillsammans med pappan för ett tag sen. Hade fått en anmälan. Ångrar  lite grann att jag inte berättade lite hur det var. Men då var det där att säger jag saker om honom så skulle han förmodligen börja skälla ut mig när vi kom till bilen och antagligen börja starta upp en rättegång vem som skulle ha sonen.