Ska jag berätta för kollegan eller inte?

Oj vad svårt, jag hade nog talat om det om hon visste om insemationen men kanske väntat med att säga någonting om man vet att hon inte håller tyst....om du kan lita på henne och ni genomgår samma sak så varför inte...men ja......det är bara du som känner, du kan ju annars säga att mensen inte kommit men att du inte fått något svar utan att det kanske dröjer innan ni vet? Bara för att förhala det lite tills du själv vill att alla ska veta tex v8-12?

Hoppas det ordnar sig och Ett stort grattis till dig!!!!!!

Om du är säker på att hon skvallrar så berätta inte för henne. Det är din graviditet och du som bestämmer till vem,var och hur du berättar.De här med avundsjukan är inte lätt,men försök att tänka dig in i hennes situation och handla där efter. Lycka till och grattis till magen!!!

Tack. Det som får mig att tro att hon kommer att berätta för en annan kollega är att hon berättade för den personen om inseminationen. Nu är det ingen jättepanik om just den ytterligare kollegan får veta men ändå, jag vill inte ha en massa snack. Jag har nog tänkt att säga till övriga som kan tänkas fråga att "tja, lyckas det inte första gången så får man väl försöka igen". Då har man ju inte ljugit....

Jag skulle inte vilja veta att min kollega är gravid, skulle göra för ont.

Gud så svårt... Jag har berättat för ganska många på mitt jobb, men de är finkänsliga och frågar inte så mycket, de vet mest att jag springer hos doktorn osv. Jag skulle vänta och göra som du, säga att Funkar det inte nu så gör det säkert det nästa ggr.
Vad gäller avundsjukan så är det klart att man inte vill bli ensam kvar utan hellre ha sällskap i eländet, men det går nog över ganska snabbt och så ser man det som ett bevis på att deet funkar när man får hjälp och att nästa gång är det min tur.
Lycka till

Tack för råden. Det lutar åt att jag ändå ska försöka hålla tyst om det ett tag till även för kollegan. Krävs det en vit lögn kan det inte hjälpas. Det är ju som Phantoms sa, det är jag som bestämmer vem som ska få veta och när.

Grattis till ditt + Maxie.
Känner så väl igen problemet med att berätta eller inte berätta för de på jobb. Är inte gravid själv, utan under IVF behandling. Men problematiken är ändå lik.

Tyvärr finns det inget enkelt och gott råd att ge dig i det här. Men jag läser att du har fått god stöttning i att ändå fatta ett beslut.
Jag vill bara önska dig lycka till med ditt beslut, och magen så klart. När det gäller beslutet, är det viktigt att det känns bekvämt, även om det innebär en lite vit lögn. Men när det kommer till kritan är ju det här ämnet högst privat, något mellan dig och din man. Och vill du berätta något för någon gör du det när du vill och till vem du vill. Du har ju rätt till din integritet, även om det är lätt att förlora den i en situation när man går igenom behandlingar och annat för att bli gravid.

Så lycka till, och stå på dig i ditt beslut. Håller tummarna för att allt kommer att gå bra.

Berätta omedelbart!

Om du och arbetskamraten ska fortsätta jobba ihop och ha en bra relation så ska du berätta direkt. Att för henne gå och undra och fortsätta prata om sina egna problem med barnaskapandet i tron om att hon delar sorgen med dig är ett svek utan dess like. Jag skulle bli oerhört (irreparabelt) sårad och besvken om min kompis inte skulle berätta för mig direkt om hon blev gravid. Jag hoppas att hon inte ens tänker tanken.

Du får tänka på om er relation är viktig för dig eller inte. Om den är viktig ska du berätta men jag tycker absolut att du ska kräva av henne att inte berätta din nyhet vidare. Om hon ändå gör så så är det ett stort svek av henne.

Tänk på att det är du som har lyckan att vara gravid och inte hon. Det är du som kan vara storsint och visa att du bryr dig. Det är 1000 gånger bättre att få reda på en kompis graviditet direkt än att få reda på den flera veckor senare. Veckor under vilka man dryftat sina egna problem. Falskt som bara den skulle det vara.

Om det ny inte skulle gå vägen för dig har du ju iallafall någon bredvid dig som vet vad du går igenom och det kan kännas nog så värdefullt. Varför sluta dela tankar och funderingar kring barnaskapande med varandra nu när de delat det tidigare?

Grattis och njut av din graviditet! Att din kompis känner sting av avundssjuka är inte så konstigt utan fullt normalt. Hennes tankar och längtan är hennes egna och din graviditet blir självklart en påminnelse om hennes egon ofruktbarhet. Jag tror att hon ändå blir glad för dig samtidigt som det smärtar och det är ju faktiskt inte ditt bran hon vill ha utan hon längtar efter ett eget...

Kram

Till slut bestämde jag mig i alla fall för att berätta för kollegan/vännen. Jag såg i hennes ögon att det var blandade känslor för henne. Innerst inne var hon nog ganska ledsen även om hon naturligtvis unnar mig det här. Hon gick hem tidigare från jobbet och när jag ringde till henne när jag jobbat klart så låg hon på sängen och vilade. Jag kommer naturligtvis hålla väldigt låg profil när det gäller min graviditet framöver. Jag om någon vet hur det känns att vara ofrivilligt barnlös och ha kollegor som går med magen i vädret och pratar om hur fantastiskt det är. Det är en pina.
Jag gjorde så här också, att jag pratade med den andra kollegan som jag trodde min första kollega skulle prata med ändå. Hon blev så himla glad för min skull så att hon fick tårar i ögonen. Nu har jag nån att prata om graviditeten med, som vet hur det är att vänta barn (hon har 3 själv) men som också kan stötta min vän när det känns tungt och hon inte orkar prata med mig.
På det hela taget känns det som det schysstaste sättet.
Tack igen för tankar och stöd.