Läppspalt på ultraljud

Ge det några veckor. Man får vara ledsen ett tag, det är ok! Men du kommer också ganska snabbt upptäcka att barn med spalt (LKG) är precis som alla andra barn. De utvecklas som andra barn, har behov som andra barn och ger glädje som andra barn. När du insett att du kommer att få ett helt normalt barn med en spricka i läppen så kommer glädjen tillbaka, jag lovar! :)

Det är ett sånt litet problem i det stora hela.
De finns så otroligt bra läkare idag som fixar till det så att det nästan inte syns alls!

Nu måste du hitta tillbaka till din gravidlycka igen...för det är magiskt.

Jag tror att du måste låta det sjunka in och tillåta dig vara lite ledsen om du känner att gravidlyckan försvann.

Mitt tredje barn föddes med Pierre Robin och isolerad gomspalt. Det betyder att hans haka och tunga var underutvecklade och små och att han hade gomspalt (men inte i käke och läpp). Det var inget som man kunde se på UL, så det blev en komplett överraskning.

Många på bb trodde att vi reagerade med bestörtning på hans "missbildning", men det var ju inte så. Det var mer de praktiska grejorna som vi funderade över (framförallt matning och amning - jag ville amma men fick inte nån hjälp i början för att det är "omöjligt" att amma barn med spalt - vilket det för övrigt INTE är. Spaltbarn kan bli ammade, men man kan behöva lite extra tips och råd.)

Kanske hade jag gått igenom mer av chock om det också varit en läppspalt, eftersom det påverkar utseendet mer. Å andra sidan vänjer man sig faktiskt väldigt väldigt fort vid läppspalter, så mitt tips är nog att du kollar på nätet efter söta spaltbarn och vänjer ögat redan nu.

Sedan kan du förstås redan nu förbereda dig genom att ta kontakt med ert LKG-centrum och genom att läsa in dig på LKG-spalter på nätet. Man blir väldigt bra omhändertagen och det handlar om några operationer och så är spalten fixad. Vissa svårigheter kan man ha med matning och med tal - men även det följs ju upp på LKG-centrat.

Här i Sverige är det, som du säger, ett yttepytteproblem, och det är ju jätteskönt. Det är liksom ett problem i klass med en lättare allergi, ungefär. Nej, det är inte vad man tänker sig först, men egentligen gör det ju ingenting. Börja förbered dig lite, och titta som sagt gärna på bilder på söta spaltbarn. Samtidigt ska du inte förneka för dig själv att du blivit lite besviken, utan tillåt dig känna så också. Men jag tror att du kommer vara superstolt och lycklig över ditt barn sen i allafall!

Grattis till bebisen. Kika gärna in i mitt gallero och titta på våran Ella

Jag blev förbannad och ledsen av de du skrev att din gravidglädje rann nort, att det var orättvist och inte som du tänkt dig. Skärp dig!!! Jag är född med läppspalt och jag kan informera dig om att vi är fullt normala. De enda som hänt är att våra ansiktshalvor inte möttes exakt på mitten när vi bildades som foster. Dessutom bor vi i ett land där vi direkt får korrektionsoperation. Att leva med läppspalt är typ som att ha utstående öron eller vara vänsterhänt. Tänk på det. Och passa på att sätt saken i perspektiv. Läs gärna också om operation smiles verksamhet och kanske rent av sjänk en slant till dem som inte har det lika enkelt som vi med läppspalt i sverige.

Sorry Dantanyang, men du har fel. Riktigt fel.
Visst får du känna dig arg och ledsen - men ditt inlägg hjälper VERKLIGEN inte den förälder som är med om det. Och därigenom hjälper du INTE barnet det handlar om! 

En av de viktiga delarna av landets LKG-centrum är kuratorsstödet som föräldrarna kan få. Detta för att vissa föräldrar reagerar med sorg och oro på ett besked om att barnet har spalt - det är bra mycket normalare än vad du verkar ha förstått. Jag och min man reagerade inte så, men vi blev åtskilliga gånger avpejlade om vi kanske behövde det här kuratorsstödet ändå. Synnerligen vettigt är vad det är, och jag har sett föräldrar till barn med Downs syndrom reagera så, föräldrar till barn med en vanskapt hand, föräldrar till barn med för många tår OCH föräldrar till barn med spalt - så det ÄR en rätt vanlig reaktion.

Det är däremot väldigt viktigt att få hjälp med den reaktionen, så att man sedan verkligen tar till sig sitt barn. För, som sagt, om det BARA är fråga om läppspalt, så är det ingen big deal.

MEN - du har inte full koll heller på att inte det här föräldraparet också fick besked om att det också kunde vara ett symptom på olika syndrom med mycket värre problem. Att gå och oroa sig för det medan man är gravid kan nog ta bort väldigt mycket gravidlycka.

Jag är född med läpp-gomspalt men har aldrig haft problem med något i livet förutom att använda napp för den struntade jag tydligen i. Resten av mitt liv har jag levt precis som vilket barn som helst, tonåren gick som en dans och nu när jag är vuxen så märker jag inte heller någon skillnad. Jag har aldrig blivit systematiskt mobbad för det men visst har man hört en dum kommentar då och då men vilken tjock, rödhårig,liten,lång person har inte hört det? Räcker ju med att ha fel tröja så får man göra det. Folk får för sig att barn med läpp-gomspalt kommer få det svårt i livet men jag säger att det är vad man är för person som avgör det. Jag har till exempel ingen sjukhusskräck, hög smärttröskel och lärt mig prata med massa nya främlingar under min uppväxt så mig har det bara varit bra för. För frågor om alla operationer och behandlingar man får göra så kan ni skicka till min mail Daniel.Berglin@hotmail.com så svarar jag på dom. Tack för mig Mvh en snygg jävel

Vi fick veta igår att vår lille skrutt i magen har gom/läppspalt.
Det är klart att det känns tråkigt, man hade ju förväntat sig att komma till ultraljudet se bebisen och höra att allt ser bra ut.  Men just spalten tycker jag väl inte är hela världen, men de undrade om vi ville göra ett fostervattenprov eftersom risken för kromosomfel är större om de har spalt. DET är fruktansvärt jobbigt, Vi ska dit på tidag o sen är det en veckas väntan på att få svar.
Är det någon annan som har hört att risken för kromosomfel är högre när e har upptäckt en spalt?