Att bo i invandrartät förort.

Enbart läst TS.

Jag är uppväxt i en av Stockholms mest invandratäta förorter.
Kan säga att vi skrattade väldigt mycket om många fördommar som sas om "oss".
Tex så fick vi höra att man inte kunde gå utan någon form skydd "där ute" - som om någon av "oss" brydde sig?

När vi i skolan fick höra en dag att vi inte fick sjunga den svenska nationalsången för att någon påstått (i media) att det var rasistiskt, började vi först gapskratta eftersom vi trodde det var ett skämt. Hallå, vi bor i Sverige, det är skillnad mellan att vara rasistisk och patriotisk!
Ingen jävel av alla de som hade invandrarbakgrund fattade grejjen med att det skulle vara rasistiskt på något sätt och tyckte det var oerhört förolämpande när "vi" dessutom fick höra att detta skulle vara något invandrare påstått?? Erhh.. que?

Jävligt kul var det att växa upp i en sådan förort, men samtidigt jävligt tragiskt.
Kul för att man fick ta del av så många kulturer, så mycket språk, så mycket härliga människor. Väldigt välkomnande och familjekära.
Det tragiska var att många hade svår bakrgrund, kom från fruktansvärda omständigheter och hade svårt att komma in i samhället. Många hamnade i depression och vi som "tonåringar" fick gå på fler begravningar (självmord) än man kanske skulle behövt göra om man växte upp i en ort som inte hade folk som hade en massa krigsskador, minnen från lynchade familjemedlemmar etc.

Jag skulle kunna tycka att samhället idag skulle lägga fokus på att integrera invandrare mer, ha fler resurser vad gäller omhändertagande av flyktingar. Tror att det skulle kunna vara lösningen till många av dagens problem.. för att inte tala om fördommarna.. från bägge hållen.

Make love, not war.

Jobbade i en brottsförebyggande organisation i ca 5 år. Fick, tex, ett projekt en period att ta hand om ungarna som vandaliserade busstationerna och trakasserade busschauförerna om nätterna.
Vi jobbade oss inifrån. Fixade sommarjobb åt ungarna, med kravet att dom patrullerade med oss om helgkvällar en gång i månaden (istället för att hänga vid busstationen eller centrum). Sedan hade vi även kontakt med skolan och såg till att dom inte hade skolktimmar.
Lärde känna ungarna och deras familjeförhållanden, många hade det jäääävligt jobbigt och såg till att stötta dom osv osv..
Tillsist anordnade vi en dag där ungarna fick laga käk från deras land och hade busschauförerna som "hemliga gäster". Dessa fick käk och ungarna fick sig en wake up call när busschauförerna presenterade sig själva och berättade lite kring vilka dom var, familjefar, morfar, osv... vad det kostade samhället när en busstation blev förstörd och vad som skulle kunna göras istället.. sen körde vi femkamp, där busschauförerna fick sin tur att lära känna barnen.
Ungarna hade skitkul med chauförerna och inte en enda busstation blev vandaliserad efter det.
Ungarna fick bli hörda, dom fick uppmärksamheten dom så tydligt viftade efter.

Antingen är man en del av problemet (och sitter på sin ända och gnäller om det), eller så är man en del av lösningen.

Med dessa ord lämnar jag tråden, vill inte lägga ner mer tid här känner jag, alldeles för lite kunskap och för negativ energi. Så besvärar ni er med att svara på detta så gör ni det i onödan. Puss och kram!

Att bo i invandrartät förort.

INNEHÅLL