Att bo i invandrartät förort.

Fast ganska många som skriver on topic här har ju faktiskt erfarenheter av den typen av områden och arbetslöshet, droger och kriminalitet är faktiskt inte särskilt ovanliga inslag där.

Värst tyckte jag ändå att den totalt nedgågna miljön var. Jag kunde stå ut med rasta-killen som stod nere T-banan och sålde knark helt öppet. Jag kunde blunda, vända bort blicken och låtsas att han inte fanns. Drömma om en bättre värld. Jag kunde leva med att grannarna var arbetslösa och gick hemma hela dagarna och bara drev omrking i tillvaron och segade. Jag kunde sålla bort det faktum att Pressbyrån vid T-banestationen blev rånad med jämna mellanrum och att bankomaten drogs in eftersom någon krossat den med en stulen bil i jakt på pengar.

Men ...

...  jag orkade inte leva med att dag ut och dag in behöva se allt klotter, all förstörelse och att (nästan) alltid behöva passera en ny stulen och sönderslagen bil på vägen till/från T-banan. Hundbajs, fimpar och skräp överallt. Ja, jag hittade till och med kanyler på marken en gång. Alla dessa bevis på att folk bara sket fullständigt i att ta ansvar för sin egen miljö. För sina egna liv. Allt detta negativa. Varje dag. Rakt i ansiktet. Hela tiden.

Och detta var alltså medan jag bodde där som singel som jag så totalt vissnade inombords av mijlön.

När det sedan kom barn med i bilden så blev det en fullständig självklarhet och en absolut livsnödvändigt att lämna området.

Farsta är givetvis inte i närheten av att vara samma typ av problemförort som de som TS avser.

Farsta är en OK ("populär" vet jag inte om jag skulle kalla det) förort även för svenskar med lite sämre ekonomi, men ändå inte på bidragstagarnivå. Ett radhus därute är billigt nog för att två vanliga LO-medlemmar ska kunna köpa loss det.

Bara för sakens skull. Andelen med "utländsk bakgrund":

Rinkeby - 89,5%
Tensta - 86,5%

Och kom ihåg då att en person som har en utländsk pappa men en svensk mamma inte längre (av någon anledning) anses ha utländsk bakgrund. Det du ser med blotta ögat är alltså kanske en 5-10% (?) ytterligare med barn till sådana föräldrar som du uppfattar som utlänningar men som räknas som svenskar.

En ort som Rinkeby är alltså i praktiken helt rensad från svenskar. Det bor 15000 människor där. Det är inte många hundra av dessa som är svenskar.

Det ena ger ju det andra.

Hyresrätter finns i så gott som alla områden men lediga hyresrätter finns främst i den typ av områden som beskrivs i TS.

Jag skrev faktiskt "radhus". Som det här:
http://www.hemnet.se/beskrivning/698004?r=3

2.450.000 i utropspris är faktiskt relativt billigt för att vara Stockholm kommun.

Själv bor jag numer (efter mina år i probelmförorten) så dyrt jag bara kan och hela familjen trivs alldels utmärkt. Tackar som frågar.

Gissningsvis:

- det är allmänt stökigare i omgivningen och barnen tar efter?
- det saknas en kultur att man ska plugga och gå vidare till universitet?
- föräldrarna fattar inte vad den svenska skolan vill och hur den agerar varvid de släpper taget?
- en del av barnen hade undermåliga grundkunskaper från sina hemländer?
- delar av lärarkåren hade gett upp?

Exempelvis. I den skola som låg där vi bodde var det givetvis inte bara de 90-95% invandrarelever som ballade ur. Det gjorde ju även den lilla gruppen svenskar.

Som i inlägget du citerar: de invandrare som hade ambitioner för sina barn skickade iväg dem till andra skolor.

För vår del var det aldrig aktuellt att bo kvar. Vi valde istället nytt boende till stor del baserat på hur skolor/dagis i området presterade vid undersökningar och i betyg.

Nu bor vi i ett moråde där 99% av nästan 200 elever i 9:an på den lokala skolan kan söka till naturvetenskapligt gymnasium och där nästan samtliga föräldrar på vårt dagis, och i vår bekantskapskrets, själva har studerat på högskolenivå varvid det har skapats en "atmosfär" som premierar dagis/skola/utveckling och fortsatt pluggande.

Engagerade föräldrar ja ...

Nu hade aldrig vi vårt första barn på dagis i området vi bodde i men en grannfamilj (svenskar) hade två äldre barn som gick på det dagiset.

Det där med föräldrasamverkan var rätt hopplöst enligt mamman i familjen. Inte nog med att hälften av föräldrarna inte ens talade ett gemensamt språk.

Det var dessutom ständiga kulturkrockar, (medvetna?) missuppfattningar, irritation och mest bara ett stort "skynda-mig-härifrån-och-slippa-skiten-känsla" när de kom och hämtade på dagis.

Fanns inte tillstymelse till samarbete mellan föräldrarna och hon var mest bara glad om inte hennes barns kläder hade försvunnit under dagen.

Så ska man inte behöva ha det ...