Att bo i invandrartät förort.

Om den svenska invandringspolitiken "suger så grooooovt" - vad är det då som suger?!

Precisera gärna det, för det är rätt ofta man får höra argumentet att alla integrationsproblem och den sociala stigmatiseringen beror på att invandringspolitiken är så usel - men det är jävligt sällan man får höra VAD det är som är så uselt.

Så VAD är det som suger?!

- Tar vi emot för många? Vi kanske ska göra som Finland och bara ta emot en bråkdel varje år av vad vi gör idag?

- Bor det för många på samma ställe? Idag får de bosätta sig var de vill, och då hamnar de oftast där de har vänner/släktingar sedan tidigare. Vi kanske ska bestämma var varje nytillkommen invandrare får bo?

- Har de svårt att få den utbildning de behöver? Kanske räcker det inte att erbjuda SFI och möjligheter till att studera vidare i vår nuvarande skolorganisation. Vi kanske ska särbehandla mera och kvotera in invandrare på högskoleutbildningar?

Att det är svårt för invandrare att få jobb är ju tyvärr en verklighet - men det är något som det är svårt för staten att göra något åt. Det enda staten kan göra där är att se till att invandrare får så goda förutsättningar som möjligt för att söka arbete, dvs med bra språkkunskaper i svenska och möjligheter till en bra och efterfrågad utbildning.

Så jag skulle GÄRNA vilja få veta VAD det är som "suger så grooooovt"?!!!

Ska försöka att delge min uppfattning om vad svenskar har gjort för fel i hela denna soppa. Som vanligt skyller jag mycket på staten och media, men det får ni ta :p

Som jag skrivit tidigare har vi inte kunnat diskutera fritt om invandringspolitiken, vilket har resulterat i att en majoritet av svenska folket nu ställer sig alltmer kritiskt till Sveriges framtida invandrings-politik.

Problemet är att vi har utgått ifrån att invandrare som kommer hit (framförallt de vars kultur skiljer sig allra mest från vår) är stackars krigsskadade individer som måste gullas med till varje pris. Jag tror att många känner att vi i princip huserar dessa människor som nån slags påminnelse om hur vänliga och givmilda vi svenskar är. I min mening tar man ifrån dessa människor sin värdighet när man särbehandlar som som Sveriges husdjur i princip.

Vi utgår också alltid från att människor blir så fruktansvärt kränkta åt höger och vänster. Utåt så ses vi bara som svaga idioter som inte har någon som helst ryggrad eller tro på vårt egna samhälle. Hur i helvete ska vi kunna se exempelvis en Irakier som våran jämlik, när vi antingen tycker synd om honom, eller ser honom som en parasit? Media har också gett uppfattningen om att egentligen så älskar alla svenskar invandrare och alla invandrare älskar svenskar, när gapet mellan olika folkgrupper i verkligheten är fullständigt enorma.

Vi utgår också alltid från våra egna värderingar när vi bedömmer andra kulturers beteende. Såg ett klipp där en imam försökte förklara för en chockad programledare att vi värdesätter yttrandefriheten precis lika högt som de värdesätter sin profet. Först då insåg jag att det faktiskt finns fler synsätt på det här med yttrandefrihet, än vad vi är vana vid. Det är inte så jävla självklart för alla att man i yttrandefrihetens namn får säga och provocera fram vad vi vill. (Är personligen väldigt mycket för yttrandefrihet såklart).

Ett annat ENORMT problem är att media alltid visar de negativa sidorna i t.ex mellanöstern. Vi läser alltid rubriker som "12 judar slaktade av muslimsk mobb" eller "7-våningshus söndersprängt i tel aviv!". Inte så konstigt att vi får en viss syn på dom och deras kultur. Vi i väst har fruktansvärt svårt att se de brister vi har. Kan bara tänka mig hur de i mellanöstern måste se på väst, om deras nyheter är lika vinklade som våra.

"Barn sexualiseras i talangjakt!"
"USA skickar fler soldater att döda våra bröder och systrar i Afghanistan!"
"Pedofiler får det allt enklare att finna offer på internet-chattar!"
"Alkohol-dödssiffrorna i väst slår nya rekord!"

Om det där är allt vi läser om dom, och dom om oss, är det då konstigt att vi är så jävla försiktiga mot varandra och livrädda för att "kränka" varandra?

Det roliga med svenskar är också att vi tror att vi är så jävla kunniga, informerade och världsvana. Trots det kan en mycket liten promille av oss nämna några välkända arabiska eller kinesiska varumärken. De flesta av oss kan räkna de länder vi känner till i Asien på två händer. Och vi tycker Amerikaner är dumma och inskränkta...

Vi lever i en bubbla som alla andra.

Du är stolt över ditt, jag är stolt över att vara SVENSK. Jag är STOLT över att jag prioriterar min familjs välmående och bor i invandrarglesa områden. Jag är stolt över det norska jag har i mitt blod.

Min poäng? Det är så jävla pretto och öppet när någon råkar skapa familj med någon av en annan kultur, firar persisk nyår och jag vet inte allt. Men när man med stolhet anammar den svenska kulturen - ja då motverkar man integrationen och är stugrasist...

En festprisse?

Farsta är givetvis inte i närheten av att vara samma typ av problemförort som de som TS avser.

Farsta är en OK ("populär" vet jag inte om jag skulle kalla det) förort även för svenskar med lite sämre ekonomi, men ändå inte på bidragstagarnivå. Ett radhus därute är billigt nog för att två vanliga LO-medlemmar ska kunna köpa loss det.

Kunde tyvärr inte rösta då inget alternativ passade.

Jag har bott i invandrartät förort hela mitt liv fram till för ungefär fyra år sedan, då flyttade jag till villa. Jag flyttade inte på grund av att jag inte trivdes utan för att jag ville bo i villa istället för lägenhet. Men å andra sidan så är nog området jag bor i nu ganska invandrartätt också, av de familjer som bor i de närmsta husen så är nog i alla fall 8 av 16 invandrare (från Ryssland, Iran, Turiket etc).
Jag tror att de problem många förknippar med invandrare nog i själva verket ett fattigdomsproblem (relterat till en känsla av utanförskap), jag menar: ingen av mina "svartskalle"-grannar kastar sten på polisen de få gånger de syns i området.

Förlåt förlåt,.. nu när jag tänker efter så kollade nog min granne (som kommer från afghanistan) lite snett på brandkåren när de var här och släkte en majbrasa som gått lite överstyr på valborg.. han och hans fru ville nog ionerst inne kasta sten på dem...

Och bristande föräldrastöd är nog också en bov i dramat. Språksvårigheter, svårighet för föräldrarna att acceptera att barnen är de som "vet bäst" i det nya landet= man vill inte förlora ansiktet?

Tror det finns massa orsaker, men nu är jag ute på hal is, jag jobbar inte i skolan, dock i ett område där vi behöver fler engagerade föräldrar och det är jättesvårt att få till en bra mötesplats.