Utan koppling till TS historia. Några råd för att undvika lögner, vita och stora.
Ställ inte frågor där ni vare sig vill eller kan hantera sanningen. Exemple:
"Ser jag tjock ut i denna här kjolen?"
"Tycker du hon på TV är snygg och sexig?"
"Hur många har du haft sex med innan mig?"
Om saningen kommer fram gå inte i taket med skäll, bråk och bestraffning i onödan.
Avkräv inte löften med hjälp av subtil utpressning som är svårt att hålla.
/Kjell
bra!
Himla onödiga frågor om man egentligen är ute och söker bekräftelse för egen räkning och absolut inte vill höra annat.
Svar till Anonym (samma) och Anonym (En till...)
"Oavsett om det är en stor lögn eller en liten vit lögn eller om det är så enkelt att man bara undanhåller viss information av en anledning (ex att man inte vill såra någon annan, man vill undvika konflikt etc.). Lögner är ALDRIG okej. Aldrig någonsin, under några omständigheter alls. En människa som inte kan stå för vad de gör/gjort, säger/sagt, är inte värd att kallas människa alls. Ibland kan sanningen göra jävligt ont men jag tar hellre en hård, sårande sanning som fortare går över än att ta förödmjukelsen att svälja någons mjuka lögn som kan såra ännu värre och som skapar djupa sår länge. Den värsta sorten av lögn är den man matar sin älskade."
“Lögner förstör äktenskap. Om någon kommer på dig med att ljuga, kommer han eller hon inte lätt att tro på dig igen. Att förlora förtroende och respekt är en mycket värre konsekvens än att tala sanning från första början.”
"Såra mig hellre med en sanning, än en lögn.
Sanning sårar en kort stund,
En lögn hela livet..."
Hur ska vi då få dom att förstå att det är väl bättre att man är ärligt fastän ärligheten kan göra ont en stund och kanske ta en tvärarg flickvän/fru där ilskan oftast går över i ett naffs, istället för att göra illa oss med lögner som sitter i länge och gör sår i oss, i förhållandet?
Jag är av den åsikten, den största lögnaren är den som säger att man aldrig ljuger. Man ljuger alltid lite till vardags, det kan vara för att skydda sig själv, en god vän, sin integritet. Jag har faktiskt mer svårt för de som kräver en absolut sanning.
En väninna till mig lever i ett äktenskap där han kräver exakt sanning, stämmer inte det hon säger blir det ett fruktansvärt liv på hennes make. Hennes privatliv, hennes integritet är helt borta.
Jag är säker på att min sambo inte säger allt till mig och jag säger inte allt till honom. Den dagen detta är ett krav, på absolut ärlighet, den dagen tar jag steget ur förhållandet.
Jag ifrågasätter inte om jag skulle komma på honom med en halvsanning, sålänge den inte har några större konsekvenser för vårt gemensamma liv.
Jag tror kravet på absolut ärlighet är upphov till mer konflikter, mer problem, än att man låter sin partner ha ett privatliv och rätten till ens privata sfär.
Man kan däremot skapa en grund i förhållandet där man inte behöver dra till lögner i onödan för att slippa idiotkonflikter.
Gentemot vårt barn har vi samma princip. Barnet skall kunna komma hem och visa ett dåligt prov utan att vara rädd. När det gäller allvarligare saker så är vi väldigt noga med att inte skälla, utan istället ta reda på varför det blev så olyckligt. (Man kan nog säga att ju allvarligare sak som inträffat, desto mindre skäll, däremot kan jag nog skälla som en bandhund när tallriken för femtielfte dagen irad är kvar i vardagsrummet ;) )
Så mitt tips att slippa konflikter om lögner, skapa inte en konflikt för något som inte är allvarligt.
Tycker nog att Kjells inlägg var också bra:
Utan koppling till TS historia. Några råd för att undvika lögner, vita och stora.
Ställ inte frågor där ni vare sig vill eller kan hantera sanningen. Exemple:
"Ser jag tjock ut i denna här kjolen?"
"Tycker du hon på TV är snygg och sexig?"
"Hur många har du haft sex med innan mig?"
Om saningen kommer fram gå inte i taket med skäll, bråk och bestraffning i onödan.
Avkräv inte löften med hjälp av subtil utpressning som är svårt att hålla.
/Kjell
Håller med dej i en hel del verkligen - väl skrivet!
Men.. inte i riktigt allt... jag har nog inte bestämt mej för att
ALLA ljuger lite till mans och "den störste lögnaren är den som säger att man aldrig ljuger".
Vissa människor brukar nog inte ljuga helt enkelt.
Det finns ingen anledning..man har inte såna relationer... ingen anhörig att försvara.. ingen integritet att bevara
.. osv...
Allting beror väl på vad man lägger in i ordet LÖGN också förståss... att ljuga känns inte riktigt som "alltid uppriktig och ärlig" för mej.
JAG är inte alltid uppriktig och ärlig till 100% men jag kan inte riktigt minnas när jag känner att jag uttalat en ren LÖGN sist..
("Varför ljuga när det finns så många olika sätt att framföra sanningen på. " 
)
Som i Kjells exempel...skulle en vän till mej fråga om hon ser attans tjock ut i klänningen hon har på sig när vi är ute (och det inte finns möjlighet att springa hem och byta) så finns det ingen anledning för mej att poängtera att den kanske inte är helt smickrande för figuren. Det innebär ju bara att hon går runt med en sämre självkänsla den kvällen och hon skulle känna sig sårad. Frågan i sig tyder ju på bekräftelsebehov.
Så jag skulle inte vara uppriktig och ärlig och svara på det hon faktiskt frågade om, men jag skulle heller inte kunna förmå mej till att uttala en ren LÖGN och säga NEJ! Att jag INTE anser att hon ser tjockare ut i den.
Jag skulle helt enkelt lyfta fram någonting annat positivt som var SANT för mej och svara exempelvis att
"den där
FÄRGEN är såååå otroligt vacker, den lyfter fram dina egna färger verkligen".
Jag känner inte att det är lögn. Inte på sånt vis som jag definierar ordet.
Men för andra kanske det känns som halvsanningar?!
Och väninnan ifråga skulle förmodligen förstå och känna att det var "sådär svarat" men jag tror inte att hon skulle känna mej som en "lögnare".. och förhoppningsvis skulle hon känna sig lite bekräftad istället angående det här med färgsmickret jag drog till med och känna sig väl till mods.
(Skulle hon propsa ändå och KRÄVA ett ja eller nej på frågan om jag tycker att hon ser tjock ut i klänningen så skulle jag säga ett inlindat JA ändå - inte motsatsen och ljuga.
Jag tror fortfarande inte att hon skulle ansett att jag LJÖG i början när jag pratade om färger istället.
Men jag har faktiskt aldrig varit med om sån utpressning av någon tror jag. Folk brukar i regel bli nöjda om dom får just "bekräftelse" på någonting annat istället.. )
På en rak fråga i en relation där det för den ene partnern känns VIKTIGT med ett ja eller nej. Då tycker jag att det verkligen förtjänas raka och ärliga svar.
Håller HELT och hållet med om att man inte ska göra vardagen outhärdlig med kontroll till höger och vänster, krav på redogörelser för varje steg som tagits och tänkts och därigenom BÄDDA för konflikter och .. ja, lögner om det vill sig illa.
Men OM man går in i en relation med någon som lider av sämre självkänsla och denne någon därför BEHÖVER tydlighet och "ärlighet" så måste man ju försöka hjälpa dem och ge dem detta?!
Därför:
TS - jag tycker verkligen inte att DU ska ta på dej skulden för HANS agerande!
Den första frågan som drog igång allting, angående hans engångsligg på jobbet, och om hon jobbade kvar. Kanske en onödig fråga och du säger att den bottnade i nyfikenhet, men... när man läser hela historian så känns det kanske mera som att den ställdes pga "osäkerhet"?!
Men att han LJÖG när han sedan svarade?
Det skulle väl ha varit vettigt om han bara kunde ha sagt att han inte visste och sedan lämnat det därhän... varför behöva ta reda på det?.... Han skulle förmodligen hjälpt både dej och relationen bättre om han ifrågasatt
varför du frågade och sagt att det kändes oväsentligt... eller, om det var SÅ han kände, att han kunde vara tydlig och sagt att han kände att din fråga bottnade i svartsjuka och att det inte kändes bra... men att du inte behövde vara orolig.
Men jag förstår mycket väl att du blivit ännu mer otrygg i er relation och själv skulle jag ha svårt att bygga tillit och känna mej säker på den här mannen igen.
Det skulle nog helt enkelt inte fungera alls för mej.
( Fö... att svara: jag vill inte svara eller prata om det här är också ett bra sätt att undvika lögner på. )
