vår dotter dog

*gråter*

Så himla ledsen för din, för er skull. Jag vet inte vad jag ska säga som tröst för det finns ingen just nu mer än att jag tror att den outhärdliga smärtan kommer att mattas av.

Kanske de ljusa minnena av er fina lilla dotter  tar över så småningom. Åtminstone i vardagen. Jag tror och hoppas det. Sen kommer det alldeles säkert att finnas tillfällen när det ändå är mer än för jävligt rent ut sagt. 

Men inte jämt och ständigt.
Just nu genomsyras väl hela er existens av det som hände er lilla tjej?

Jag hoppas att du har kunnat reagera och sörja "på riktigt", och att du inte går på autopilot längre? Vi reagerar olika men jag hade nog rasat ihop helt ett tag. Men så har jag inga fler barn att ta hänsyn till.
För man måste genom sorgen. Den har sina faser som man måste förbi.
Har du tillåtit dig att sörja? Går det?
Går du och pratar med någon som kan hjälpa dig?

Jag beklagar innerligt er förlust.

Varma omfamnande kramar