vår dotter dog

Jag beklagar förlusten av er dotter så oerhört! Vilken smärta! Hela jag bara surrar av frågor.. Varför hände det? Varför får sådant hända?! Kan det hända oss?! Hemska tanke.. Jag förstår inte alls graden av smärta men jag inser att du vaknade mitt i en mardröm den där dagen.. Och ingen, ingenting kan man göra för att få den att ta slut. Jag önskar jag kunde ge dig en kram eller något! Hoppas ni kan hitta tillbaka till glädjefyllda dagar i livet och att ni kan se tillbaka med glädje på er dotter en dag i en inte allt för långväga framtid!

Hon lyssnade säkert på dig och vet hur mycket du älskar henne! Vill du berätta lite om henne? Alltså mest för att minnas henne, vad gillade hon att göra, när skrattade hon som mest, vad fick henne att protestera sig blå? Jag tycker att det hela är så sorgligt och ända sedan jag läste ditt inlägg för första gången så bär jag med mig denna händelse och tänker på din dotter och er familj då och då om dagarna. När och om du vill skriva lite för att få ur dig allt, ilska, frustration och minnen, så vill jag gärna läsa så att minnet av henne få kännas ljust. Usch, det är så svårt att skriva utan att det blir fel. Jag känner med dig så oerhört och vill bara uttycka detta på något vis! Många kramar till dig!!