Min dotter vill vara liten

Hej!
HAr en dotter på 3½ och en son på 9 månader. Min dotter har alltid varit stor och duktig och en liten kompis som har varit kul att ta med på olika saker. I samband med att lillebror kom slutade också hennes bästis på dagis. Efter dessa saker är hon nog osäker i olika sammanhang tex på dagis - jag tror att hon har svårt att komma in i gruppen och kunna leka ,med de andra barnen eftersom hon oich bästisen bara lekte med varandra. Problemet är också att hon också vill vara bebis och att hon tacklar situationer där hon känner sig osäker med att vara liten, suga på fingrarna, prata bebisspråk etc. Det gör ju inte saken lättare bland kompisarna utan de tycker hon är för barnslig för at få vara med.
Nu efter sommaren ska hon börja på en ny dagisavdelning. Jag hoppas att hon ska vara sitt vanliga stora jag så att hon inte hamnar uatnför där också. Hur kan jag hjälpa henne att vilja vara stor? Vi försöker uppmuntra det stora och ge henne favörer - stanna uppe en stund efter att lillebror lagt sig etc och hon fick en ny stor cykel just för att hon är stor - hon har blivit bättre men det är just i de sociala situationerna med andra barn som hon fjantar sig. Är det vanligt att det blir såhär? efter ett syskon har jag förstått, men såhär länge?

Hej!
Precis som du har förstått är det här en mycket vanlig reaktion hos barn när de får småsyskon. Om man ska se det ur din dotters synvinkel så har hon förmodligen levt ett gott liv som enda barn till två föräldrar som gett henne det mesta av vad hon behövt. Så plötsligt kommer det in en liten inkräktare i familjen, som tar det käraste hon har, hennes föräldrars tid och uppmärksamhet. Hon har just tagit det första steget i livets hårda skola, hon är inte den enda, hon måste tävla med andra om att få det hon behöver. (Barn som aldrig lär sig detta blir lätt odrägliga och svårhanterliga i sociala sammanhang). Barns sätt att reagera på denna besvikelse är just att backa i utvecklingen, till den tid då allt var bättre, då ingen konkurrens fanns. Efter hand upptäcker dock barnet att detta beteende inte ger henne föräldrarna tillbaka på det sätt som det tänkt, men det ger i alla fall uppmärksamhet och det är bättre än ingenting. Det tar ett tag för barnet att hitta nya förhållningssätt i den här situationen, att bli stora och duktiga tex.
Det viktiga är att ni som föräldrar bejakar hennes beteenden, barnsliga som kloka, men precis som ni verkar göra ger henne mer positivt gensvar när hon anpassar sitt beteende efter sin ålder.
Den här övergången tar olika tid för olika barn och många är vi väl som fortfarande som vuxna inte gillar att bli utkonkurrerade av andra som vill ta vår plats. Konkurrens är något som vi får lära oss att leva med och vi kan också hjälpa våra barn att hitta bra sätt att hantera den.
Det blir säkert både spännande och lite svårt för din dotter att börja i en ny dagisgrupp till hösten. Se till att hon får vuxenstöd att komma in i gruppen och får positiva upplevelser av sina nya kompisar så kommer hennes regressiva beteende att försvinna successivt.
Samvaro med er under sommaren kommer också att hjälpa henne framåt i utvecklingen.
MVH
Margit

Min dotter vill vara liten

INNEHÅLL