Inga fel, men varför går det då inte?

puffar med hopp om svar

Vi var i samma sits. Höll på i tre år. Inga fel hittades hos mig eller min man. Så till slut beslutades om insemination. Första försöket funkade inte men det andra gjorde det. Har idag en underbar dotter på 10 mån. Och det sjuka är att så fort jag slutade amma så blev jag gravid igen, helt på egen hand. Hade bara haft en enda mens.

Jag håller med, ibland så önskade jag också att det kunde vara nåt fel på nån av oss så att det fanns nåt att behandla.

Jag fick ta hormonsprutor i magen i ca 10 dagar. Sen en ägglossningsspruta och 1,5 dygn efter det gjordes själva inseminationen. Det blev en hel del springade på sjukhuset för dom vill hålla koll på stroleken på äggblåsor och allt möjligt.

Jag gillade inte min läkare heller, ville egentligen inte alls köra insemination. Trodde inte på att det skulle funka utan ville köra på ivf på en gång. Men jag lyckades bli övertalad av läkaren och min man att iaf testa insemination två gånger och det är jag glad för idag. Hormonhalterna vid ivf är mkt mkt högre, vad jag förstår, så det ska tydligen vara klart jobbigare.

Lycka till med allt. Jag vet att det kanske känns förjävligt just nu. Men se det från den positiva sidan, om det inte finns några fel på er så borde det inte heller finns någon anledning att inseminationen/ivf inte skulle fungera.

Stoooora kramar.

Jag har varit i samma sits. Inga fel hittades vilket är frustrerande. Jag resonerade som så att om man har försökt så pass länge som vi utan att få resultat så måste ju någonting vara fel. Sen har väl inte vetenskapen har kommit tillräckligt långt för att kunna identifiera alla fel och försvårande omständigheter som kan finnas.

Vi prövade insemination två gånger utan framgång. På andra IVF-försöket lyckades det. I samband med IVF kan ju problem identifieras  så som att kroppen har svårt att producera ägg av bra kvalitet,  inga ägg blir befruktade, befruktade ägg utvecklas inte som de ska, etc etc. Det är ju inget man märker av i den första utredningen.

Lycka till.

Vad har du för ålder?

Kromosom-fel på både ägg och spermier ökar med åldern, lite snabbare efter 30 och för varje år efter 35. Men det är också olika från person till person, vissa föds helt enkelt med en mindre äggreserv eller med färre/sämre spermier.
Små fel i kromosom-uppsättningen är ingenting som man kan upptäcka ens med IVF om det inte görs PGD (görs ffa vid misstanke om ärftlig svår sjukdom.)
De flesta ägg och spermier är defekta faktiskt... Men det finns i regel alltid perfekta också som kommer då och då! Det gäller att ha TUR faktiskt.
 Kan självklart vara så att ni "bara" haft otur hitills. Kommande ÄL kan du bli gravid!

Det är helt normalt och inte alls ovanligt att det tar ett år eller mer än det utan att det behöver innebära att något hos er är "fel". Det kan visst bli så att graviditeten kommer på försök nr 14 eller 17 trots att ni har normala chanser varje försök. Det är en slump. Och ibland blir det ju så att man bara får nitlotter varje gång trots att man chansar och chansar.... Men till slut kommer vinstlotten!
Under 2 år anses som helt normalt eg och är vanligt.

Nästa gång ni försöker gravida kan ni lika gärna bli det på 1.a försöket. Eller 15.e...

Jag tycker ni ska ta den x-tra hjälp som erbjus. Chanserna blir ju inte mindre av det, tvärtom!

Förresten, du bör kolla upp dina sköldkörtel-värden också!
För högt TSH påverkar fertiliteten negativt...
Ta även med ett prov på prolaktin om det inte redan gjorts.
Och byt hellre till en fertilitetsmottagning istället för en "vanlig" gynekolog...

Fel på sköldkörteln, för aktivt aktivt immunförsvar, problem med dålig genomblödning i livmodern, mycoplasma, ureaplasma, bakteriell vaginos, dålig ägg och/eller spermiekvalitet som inte upptäcks förrän man gör ivf. En vanlig utredning kollar inte allt så att de inte hittar nåt betyder inte att det inte är nåt som är fel. Kanske behöver ni hjälp med insemination till en början då du även får hormonstimulering och tillskott och progesteron och Trombyl eller på sikt ivf. Ja det finns fortfarande oerhört många behandlingsalternativ kvar. Sök hjälp hos en fertilitetsklinik, en vanlig gyn kan inte detta. Kram

Börja tänka på annat!

Vi försökte i 3 år och gick på utredning sista året men inget fel hittades. Dem gav mig sedan alternativet IVF och jag sa att jag skulle tänka på det pga att det är en tufft att gå igenom.
Jag började även studera samtidigt som detta erbjöds och nästa menscykel var jag gravid, genom naturligt sätt.

Det är ju inte säkert men jag tror det var för att jag slappnade av! jag visste att jag fick IVF om jag ville, jag började plugga som fick mig att tänka på annat osv.

Det återstår och se nu hur lång tid det tar att göra barn nr 2, kanske vi hade svårt att bli gravida eller så var det psyket som spökad. Och som jag tänker... det är svårare att få hjälp när man redan har ett barn så lite nervös är jag men jag får väl sätta mig i skolbänken isf igen så kanske det går

Tänk alla dem som adopterar, det är ofta det händer att kvinnan sedan blir gravid.