Snart orkar jag inte längre

Vår familj börjar helt halka ur spår. Från att ha varit en vanlig familj på fem personer börjar allting rasa! Våra barn börjar nu bli stora, varpå arbetslöshet har gjort att vår 21-åring inte har jobb. Han har dessutom ett litet barn att försörja. Har separerat från mamman till barnet och bor nu hemma. Årkar inte hjälpa till, lever bara för sin musik. Barn nr två går på gymnasiet på dåligt vis. Är stursk och vill inte plugga. Läraren håller honom under armarna. Årkar inte upp på morgnarna och struntar i att gå till skolan vissa dagar. Sätter man press på honom blir han vansinnig och kastar grejer omkring sig, säger elaka saker till oss föräldrar.
Vi har även en dotter som kommer i kläm. Hon sköter sig just nu exemplariskt. Men jag är rädd att hon ska ta skada av allt bråk med bröderna.
Vårt äktenskap håller på att krascha, vi är oense om allt! I uppfostran, hemmet, m.m.
Vi har ett hus som dessutom håller på att fallera, kommer att kosta mycket pengar att renovera.
Just nu känner jag att jag inte årkar mer! Är matt i knäna och gör bara allt jag måste. Ingenting känns roligt. Vet inte var jag kan få stöd! Finns ingenstans att vända sig där jag bor, och vill inte anförtro mig åt någon då jag inte känner att jag kan prata med någon om detta. Men jag är rädd att om vi inte får hjälp så går vi under. Årkar inte längre bära upp familjen. Om ändå de största barnen kunde sköta sig, få jobb och sköta skolan skulle det undrlätta nåt otroligt. Men stå med piska över dem varje dag, att de ska städa sina rum, plocka undan efter sig -inte ens det gör dem. Tror att det är nåt hotell härhemma. vad gör man.?Hur kan det ha blivit så här? Har ju fostrat dem att plocka undan efter sig när de var små och alltid funnits tillgänglig med läxhjälp m.m. ???
Vad ska vi göra?