Dröm eller verklighet?

Trevligt med någon som tar till sig av den information som finns och inte bara envist lever kvar i sina fantasie! Tummen upp för dig, det finns fortfarande hopp för mänskligheten!

Så ni nu som har skrivit  om dessa tillstånd. Ni har allså sett att allt varit som vanligt runt er, precisi som det är alltså? Nog kan jag förstå att man kan hamna i pskos, hypnos etcetc, . SJälva grejen är att allt är som vanligt, ser ut som vanligt. SÅ svårt att förklara. Jag har ofta drömt om saker som man nästan tror är verkliget när man ni vaknar, menjag har aldrig, aldrig  varit med om att allt är som det är i verkligenheten....alla grejer på sängbordet, samma tapet, sammasäng, och allt är så tydligt och klart, allt ser precis likadant ut.., precis som att man vore vaken... Jag tar åt mig av alla era förklaringar. Olustigt var det i alla fall, hur jag i min fantasi kunde framkalla detta, och se allt som vanligt. Förmodlingen kom det av min rädsla, min ångest över att jag varit tillsammans med en psykopat. Jag ville väl inte släppa taget riktigt, men jag visade mig själv att skulle jag tillåta mer, skulle jag "kvävas" till döds, och det skulle vara verkligt.

Vår kropp spelar oss spratt ibland. Hos alla människor(utom de som lider av vissa ovanliga åkommor) stängs motoriken av under REM sömnen just för att det är klart ofördelaktigt för en individ att leva ut sina drömmar, hur skulle det se ut

Det du upplever är just att detta förlamningstillstånd slås på lite för tidigt innan du riktigt nått REM sömnen.

Ja, när man berättar om sina upplevelser i text så låter det som om man har drömt och att själva drömmen känns verklig. Det blir ingen rättvis förklaring eller  bild av händelsen. Men jag brukar säga till min man: "vad är det som händer när jag hamnar i det här tillståndet? Finns det en demonisk värld som jag kan känna av i sömnen när jag halvsover? För jag upplever ju någon/något osynligt på riktigt och jag hör en massa konstiga ljud PÅ RIKTIGT. Hur kan min hjärna bara hitta på allt detta? Jag har svårt för att tro att detta bara är påhitt."

Men det är ju påhitt. Eftersom man är tvungen, bokstavligen tvungen att erkänna för sig själv att det faktiskt bara var en dröm som råkade kännas verklig för att man bara halvsover och är medveten om verkligheten samtidigt. Så man spelar upp en scen som är halv dröm och halv verklig, med sig själv i huvudrollen.

Jag har oftast också upplevt att hela sängen rör sig, går i vågor, att någon sätter sig jämte en eller att någon har stått och glott på en från sängändan och sängkanten. Iband har denna flyttat på sig och plötsligt hoppat på mig.  Jag har alltså känt närvaron av någon annans kropp i rummet, men inte kunnat se denna någon/något i verklig skepnad. Det har också gett mig en känsla av att det finns en demon i rummet när jag sover och att jag kanske har en förmåga att uppleva sånt bara när jag sover, hehe. Men som sagt så är ju allt bara en påhitt av hjärnan.

Jo, jag trodde ju först att det var verkligt det jag upplevde och jag försökte länge förstå vad som hände. Men senare så fanns det lite brister i dom upplevelserna. Några saker hände lite helt plösligt (detta när jag blev lite mer uppmärksam till slut för jag insåg att jag kunde påverka drömmarna en aning ändå) samt att jag märkte att min säng t ex såg annorlunda ut (tunnare ut underifrån) i en av drömmarna och då förstod jag att scenerna inte var 100 % verkliga. Det var då jag tänkte att jag skulle börja "samarbeta" i drömmen och kontrollera min rädsla för det som hände. Och då fick jag kontroll över händelserna och de försvann av sig självt efter en stund. Men jag kan tyvärr inte kontrollera att de kommer när de vill ändå. Ibland kan det gå flera veckors uppehåll mellan upplevelserna och ibland kan de komma några dagar i rad. Det är jättekonstigt att det kan bli så. Varför man ofta kan hamna i det här sömnstadiet ändå.

Sömnparalys. Jag drabbas av det väldigt ofta. Man kan få väldiga hallucinationer också, ofta väldigt obehagliga.

Dessutom kan man ha ögonen öppna i sömnparalys så det kan vara därför du ser rummet precis som det är, men sen smyger hallucinationer in i bilden.

Jo, men precis. Jag vet att jag har öppnat mina ögon och tittat, det är därför som jag har identifierat "demonen" som något osynligt. Men som sagt, det är väldigt mycket konstiga ljud i samband med dessa drömmar också. När jag har sett den där "osynliga" varelsen så har jag också hört den, så att säga. Det är därför den har känts verklig. När man både hör och känner att det är någon där så känns det väldigt otrevligt och skrämmande. Det som gör hallucinatonerna lite extra otrevliga är för att ljuden kan vara riktigt hemska. För mig har det ibland varit en skräckfilmsliknade demon-ljud. Jag har bara tyckt att det är så häftigt att det bara har varit något jag har hittat på (hallucinationer är ju trots allt bara påhitt av hjärnan). Vet iaf att de där inte skrämmer mig längre. Visst kan jag inte kontrollera att det ändå känns obehagligt att få dem, men jag är inte längre rädd för dem.

Det roliga är att jag har mer kontroll över dem. Tänker varje gång att "nu ska jag vara med och se vad jag kan göra i denna världen".

Ja, jag är med om samma sak. O så brukar hela kroppen vibrera också, tills jag tar mig ur tillståndet. Känner ofta någon konstig närvaro som jag i början alltid blev rädd för men nu brukar jag inte vara rädd utan mest tänka "here we go again...". Eftersom forskare inte riktigt har någon förklaring av detta fenomen så har jag letat svar på andra ställen, astt det skulle vara "astralprojektion", ett tillstånd när kroppen lämnar själen (enligt ockultisterna då). Men jag är muslim så jag kan inte ta till mig en massa ockulta idéer, fast av vad jag läst i Islams källor så står det också att själen lämnar kroppen vid sömn, och att detta tillstånd kanske är just när själen kommer tillbaka/tar sig ut, därav de kraftiga skakningarna o.s.v. Men jag vet inte. Jobbigt iaf att ofta få sömnen förstörd av dessa upplevelser.