Är det lika illa att inte kunna få syskon till sitt barn, som att inte kunna få några barn alls?

Vet inte om tråden är aktuell längre men jag skriver ändå, vi har glidit genom provrörsvärlden på en räkmacka. IVFnr 1 lyckades och blev dotter i oktober -08, FET nr 1 blev MA, FETnr 2 blev den dotter juli-10, jag vet inte om vi ska "göra" flera barn trots att vi har lyckats bli gravida varje gång, pressen och stressen över hela IVFsvängen vet jag inte om jag orkar med, Att "ta tag" i hela proceduren igen...

Att kämpa för syskon var inte alls lika jobbigt som att kämpa för nr 1, inte ens i närheten. Jag visste ju att vad som än händer så har jag alltid min dotter och om nått skulle hända henne *Gud förbjude* så har jag iallafall fått uppleva graviditet, förlossning, lite föräldraskap..

Men längtan och sorgen över att det kanske "bara" blir 2 finns fortfarande där och jag kommer att kalla mig för ofrivlligt syskonlös då jag innerst inne skulle vilja ha 2 barn till.

Speciellt när en syster har fått 5 barn på 6 år och planerar för nr 6...