• hannyah

    HJÄLP! ska jag acceptera detta???? :'(

    Enkel och kort fråga.

    Jag har en dotter på 3år sedan ett tidigare förhållande och en ny sambo som själv inte har några barn. Jag är 21 år och han är 36.

    Jag sa till han vid lunchtid idag (ca 12 tiden) när jag och min dotter åt att han kunde passa på att äta med om han var hungrig. det var han inte och då frågade ag om det var lagom att äta middag vid 3 - 4 tiden idag.. Det var helt lagom tyckte han.

    Vi har inte varit osams tidigare idag, och det har inte varit något särskillt de senaste dagarna heller..

    MEN... nu var det så att när jag nu skulle ställa mig och laga mat så ställer han sig och börgar göra mackor!! Jag tycker det är respecktlöst och när jag förklarade för han att jag tycker det är respectlöst menar han att han äter vad han vill när han vill.

    Jag försökte förklara för han att det är viktigt för mig att vi äter tillsammans eller åtminstonde att vi äter ordentligt (regelbundet och riktig mat) då vi bor tillsammans med ett barn och för mig är det viktigt att vi båda föregår som gott exempel och bra förebilder.

    Jag är inte överdriven med mat, det är inte så att jag tvingar i min sambo konstiga bönsallader eller skumma andra rätter.. utan det handlar om vanlig husmanskost..

    Jag blir ledsen och han blir förbannad för detta... vad ka jag göra??

    Jag tycker det är jättetråkigt att stå och laga mat och diska om han inte ens vill äta med oss/ sama som oss.. Jag gör inte mat som han inte tycker om, men endå vill han ibland ha smörgåsar eller pizza eller liknande.. Han är inte beroende eller liknande av mat/socker/fett han har en snygg och trimmad kropp och bryr sg om sitt utseende..

    HJÄLP!!!!

  • Svar på tråden HJÄLP! ska jag acceptera detta???? :'(
  • kalin

    Jag ater nar och vad jag kanner for. Hade blivit galen om min sambo var som du.

  • hannyah

    ok, eftersom jag försöker förstå sitvationen kan du kanske förklara varför då?

  • kalin

    Skulle aldrig anpasa min matvanor efter en unge. Helt enkelt for att jag inte vill.

  • hannyah

    Hmm.. knappast några egna barn hör jag.

    och det har ju iof inte han heller, men han var väl medveten om att jag hadde en dotter och att han skulle få anpassa sig och leva som en del av familjen om han skulle bo med oss. och det har han gjort med glädje så det har inte varit några problem.

    Om man bor med barn så får man anpassa sig så enkelt är det.. och jag föredrar om personer med barn eller personer som vet vad det innebär att bo/uppfostra ett barn har några bra svar som är hjälpsamma istället för onödiga och otrevliga =)

  • kalin

    Min sambo har barn. Ater aldrig med dom och det skulle min sambo aldrig krava. Dina ungar ar ditt problem.

  • hannyah

    fast så lever inte vi. vi är överens om att vara delaktiga båda två och ta lika mycket ansvar båda två.. och det är inget som han hafft problem med..

    men om du inte ser "hennes unge" som ditt "problem" förstår jag dig på den delen att du inte vill vara tvungen att föregå med gott exempel osv (även om det i mina öron låter främmande).

    Men om du och din sambo kommit överenns om att hon ska laga god mat till dig som du tycker om en dag, och just när hon ställer sig och ska börja gör du något annat att äta.. skulle du inte tycke det kändes respectlöst?

  • Tamme

    Alltså om detta är engångs grej så är det väl inte så farligt. Däremot tycker jag man ska försöka hålla mattider för det är viktigt att barnet lär sig äta rätt och regelbundet och inte småäta.
    Min sambo gör mackor ibland innan maten men han sitter med oss och äter riktig mat.
    Så jag tycker inte du behöver bli arg utan försök förklara och tala om för honom att du skulle uppskatta om ni åt tillsammans.

  • kalin
    hannyah skrev 2010-06-15 15:31:28 följande:
    Men om du och din sambo kommit överenns om att hon ska laga god mat till dig som du tycker om en dag, och just när hon ställer sig och ska börja gör du något annat att äta.. skulle du inte tycke det kändes respectlöst?
    Jo det haller jag med om.
  • hannyah

    Jag har inte blivit arg, jag pratade med han i efterhand när jag funderat en stund men han blev ganska arg, jag vill bara lösa det på ett bra sätt så vi kan förstå varandra och komma överenns..

    det är ingen engånsgrejj utan det händer titt som tätt :/

  • hannyah
    kalin skrev 2010-06-15 15:41:11 följande:
    Jo det haller jag med om.
    Tack, då förstå vi varandra lite bättre =)

    trodde ett tag där att det var jag som var helt dum i huvudet haha
Svar på tråden HJÄLP! ska jag acceptera detta???? :'(