• megsi

    Min mans relation till sin mamma

    Måste bara gnälla av mig lite. Jag har en underbar man och allt är bra förrutom att allt är så känsligt med hans mamma. Han min man alltså "älskar" sin mamma säger han hon är så fantastisk jag ska bara veta vad hon har ställt upp för honom! Jag menar att dom flesta barn älskar väl sina föräldrar och vad hon har ställt upp med vet jag ej förrutom helt normala saker. Eftersom han inte hade några barn när i träffades så har det inte varit frågan om hjälp med barn. Det som gör mig så stressad i det här är att han sa vid ett tillfälle att han kommer alltid att ställa upp med pengar till sin mamma och nu så har han talat om att hon nästan går på knäna ekonomiskt. Ska jag känna en oro nu att jag inte vet hur mycket pengar han kommer ge henne. Hon köpte förra året en bostadsrätt, för att hon skulle kunna lämna något efter sig när hon går bort. Men eftersom hon inte hade några pengar så är den mycket högt belånad. Hon köper presenter till vår gemensamma son titt som tätt ,behöver hon absolut inte göra. Jag blir bara så frustrerad av hans relation till henne. Sist vi var borta så överhör jag att han säger till henne, mamma jag kör hem dig. Det var bara det at vår bil var helt full. Men det är inte ok. Han har satt henne på en pedistal som är så hög så jag vet inte vad. Han har en pappa också som är väldigt trevlig men han behandlas på ett helt normalt sätt. Jag kan nog faktiskt känna att jag och andra inte är vatten värda när hon är i närhete, Det här har också gjort att jag aldrig föreslår att vi ska åka till henne elelr att hon kan komma förbi. Så det har ju fått negativa konsekvenser av att han behandlar oss både vi andra och sin mamma så märkligt. Det är ju alltså inte min svärmor jag inte klarar av, utan det är min mans beteende gentemot henne och mig. Prata går inte jag har försökt, men eftersom ahn har den här konstiga relationen till henne funkar det inte. Har någon upplevt något liknande och har några goda råd?


     

  • Svar på tråden Min mans relation till sin mamma
  • Carolie

    hej..neej jag har inte upplevt riktigt så,men min man var väldigt hjälpsam och är det fortfarande gentemot andra.
    Även då mot sin mor.De kunde tala med varann länge och väl..och hade en mkt.god och nära relaion..som jag inte har/hade med min mamma.Så jag kunde känna en viss avundsjuka,men den försvann efter det jag lärt känna henne(min svärmor)helt underbar människa som tyvärr gick bort för en tid sedan.
    Men när det gällde att ställa upp,så sa jag till min man att vi är gifta och vi två kommer faktist i första hand och förklarade lite hur jag såg på saken,så förstod han vd jag menade och accepterade det utan omsvep.HOn kunde eller nån annan ringa och be om hjälp så kunde min man åka iväg och "lämna" oss hemma...med barnen och allt..så vi redde ut det hemma och jag sa i från..Han har verkligen förstått och insett att jag och barnen kommer först och sedan alla andra...men visst ska man hjälpa andra så gott det går,men inte på bekostnad av sin egen familj.Din man har inga skyldigheter givetvis mot sin mamma,för han om jag förstår rätt har lämnat sitt barnhem,där han växte upp och träffat dig och skaffat familj med dig så är hans uppgift i första hand att ta hand om er.Mamman kommer i andra hand.
    Men det betyder inte att han måste klippa av kontakten,utan se vem han respekterar och i vilken ordning.
    kan du tala med henne?
    Är hon lätt att prata med om din man inte riktigt förstår dig?
    va jobbit det måste kännas...
    hoppas ni löser det för er alla.
    Och kålla över det med er ekonomi,hur mycket "lånar" han henne?
    eller ger han henne era gemensamma pengar?
    Kan ni inte prata om det här?
    Han får ju visa vem hans lojalitet står för.
    han kan inte ha ena foten i sin mammas hem och den andra i ert egna..eller vad känner du?
    Har hon nån hållhake på honom och står i "skuld" till henne på nåt sätt?
    Oj en del frågor..hoppas jag inte trampat på några tår här...vet själv av erfarenhet hur smärtsamt och krongligt det kan bli...all lycka

  • megsi

    Problemet är att vi inte kan prata om det, jag har tom bokat tid för familjerådgivning. Känns helt hopplöst och när jag tar upp det så blir han bara arg. Hans mamma kan jag inte prata med hon ser nog inte problemet och ja det är våra gemensamma pengar.
    Det är så tråkigt att ett bra förhållande i övrigt ska förstöras av något sånt här

  • vittra

    Med risk för att låta helt insnärjd i psykologiskt svammel vill jag ändå påstå att det låter som en mycket tydlig olöst oidipal konflikt. Om du öht ska kunna komma åt roten till problemen så tror jag att du måste få honom till en terapeut. Kanske kan han bli övertalad till detta genom familjerådgivningen?

    Detta kan tex ha skett om mamman bundit honom alltför tätt intill sig då han var barn, och de kanske sov väldigt länge i samma säng etc. Det behöver ju inte handla om just det, men det är en vanlig orsak, hon kan ju givetvis vara en underbar människa och är förmodligen inte medveten om vad som skett. hur som helst låter det inte vare sig normalt eller sunt.

  • erimother

    hej,
    vill bara saga att jag kanner igen mig i mycket av vad du beskriver. Min man och hans mamma har en valdig intim relation...och jag far en konstig vibb av henne att hon inte riktigt har "godkant" mig for sin son. I praktiken sa bryr jag mig inte om vad hon tycker om mig sa lange det fungerar mellan mig och min man MEN det hade underlattat massor om ALLA relationer hade fungerat. Jag kan ge flera exempel, typ, vi bor i utomlands nu och hans mamma har bott har i flera ar. For 2 veckor sedan fyllde var dotter 2ar och sjalvklart var hans mamma bjuden. Nar de (hon och min svagerska) kom sa valkomnade jag dem vid porten och pussade dem pa kinderna enligt landets sed...da borjade svarmors ironi: "Oj, vad vi var formella idag, da?" detta irriterade mig men jag sa inget. Hon ar en valdigt ironisk och sarkastisk och manipulativ person. Nar jag ar ensam med henne flyger det massor av sarkastiska ord fran hennes kaft, daremot vid min mans narvaro sa agerar hon som en angel. Jag har gett min man nagra hintar men sa klart sa ser inte han det, dessutom sa har han (helt forstandigt) en stor respekt for sin mamma som han garna vill visa vara perfekt infor mig. Det basta jag kan gora ar nog att bita ihop och hoppas pa att min man vaknar upp och ser verkligheten en dag,dessutom ar hon gammal och forvirrad.

Svar på tråden Min mans relation till sin mamma