semester

Om jag varit i din sits hade jag åkt på egen semester med mitt barn. 

Eller skaffat åtminstone en kompis i samma sits som jag semestrat med. Fast det är ju inte bara att skaffa sådär.. 

jag har tänkt på att åka bara vi två, men det är egentligen inte min grej. ja, att bli kompis med någon i samma sits vore bra!

Är i samma sits och kommer resa iväg med min mamma en vecka i sommar. Dottern är för liten (5mån) för att lämna till barnvakt och att resa iväg med kompisar på egen hand. Hade hon varit lite äldre hade jag nog kunnat resa ensam med henne. Åker man till något charterställe finns ju barnklubbar och sånt som säkert är roligt om man inte reser med någon annan familj t.ex. Har dock också tänkt att det vore kul att slå ihop sig med någon likasinnnad. Klart alltid trevligt med vuxet sällskap på resan också liksom : ) Resdagboken.se är ju ett tips, där kan man annonsera efter reskompisar. Är kanske mest sådana utan barn som hänger där, typ backpackers( var där inne själv en del innan barn då resor alltid varit ett stort intresse), men även andra som bara gillar att resa.

Jag är väl egentligen i samma sits. Men jag i skiter i kompisarna för semester. De kan man umgås när som helst med. Jag åker själv med min son. Denna sommar var vi på Gran canaria 3 veckor och ska nog till Grekland i oktober. Vi åker helt själva för vi får mycket mer tid att umgås då och det är så vi vill ha det. Så det tipsar jag dig om med.

Jag tänkte ta en sista-minuten-all-inclusive-resa i slutet av September med min lilla tjej på 1 år.
Kommer nog vara noga med att det blir anpassat efter barn där vi hamnar. Barnpool osv osv.
Vet dock inte om jag så gärna vill åka ensam. Men alla jag känner antingen jobbar eller pluggar.
Känns trist.

Jag har varit mer eller mindre ensam med min son sen han var liten (han är nu 6 år), o jag blev även oplanerat ensam med lillebror som nu är 9 månader.
Så jag vet hur det är att ständigt hamna lite "mitt emellan" sådär. Gäller både semestrar o högtider, tycker jag!

Andra vänner med barn har oftast levt ihop med den andre föräldern, så där har man liksom inte blivit medbjuden på saker o ting. Och ens andra singelvänner har istället inte haft barn, så där har det mest varit fester som gällt - o då har man liksom fått välja mellan de vännerna o barnet.

Så kände jag det förut iaf - men om det är någon tröst för dig TS så har det blivit bättre med tiden!
Ju äldre man blir så dyker det upp fler singelvänner med barn, o då kan man göra mer saker tillsammans med dem och barnen

Sen har jag även tyckt om att resa ensam med min son/mina söner; vi har varit iväg på flera charterresor samt diverse Sverigesemestrar, bara vi!