semester

Jag har varit mer eller mindre ensam med min son sen han var liten (han är nu 6 år), o jag blev även oplanerat ensam med lillebror som nu är 9 månader.
Så jag vet hur det är att ständigt hamna lite "mitt emellan" sådär. Gäller både semestrar o högtider, tycker jag!

Andra vänner med barn har oftast levt ihop med den andre föräldern, så där har man liksom inte blivit medbjuden på saker o ting. Och ens andra singelvänner har istället inte haft barn, så där har det mest varit fester som gällt - o då har man liksom fått välja mellan de vännerna o barnet.

Så kände jag det förut iaf - men om det är någon tröst för dig TS så har det blivit bättre med tiden!
Ju äldre man blir så dyker det upp fler singelvänner med barn, o då kan man göra mer saker tillsammans med dem och barnen

Sen har jag även tyckt om att resa ensam med min son/mina söner; vi har varit iväg på flera charterresor samt diverse Sverigesemestrar, bara vi!