Var går gränsen mellan normal alkohol-konsumtion och alkoholism?

När man känner ett sug/behov/tvång efter att dricka. Om man mår dåligt om man inte får dricka eller tröstar sig med att dricka. Om man börjar känna behov av att ursäkta/försvara sitt drickande och/eller smusslar, ljuger, minskar eller på annat sätt döljer för andra hur mkt/ofta man konsumerar.

Mängden är (oftast) mindre intressant.

Det är ju så olika det där... Det finns ju olika typer av alkolister i min mening.

Det finns ju dom som dricker varje dag och sen finns det dom som bara dricker på helgen. Men skulle man inte kunna vara nykter några månader skulle jag nog vilja säga att man har ett problem i alla fall. Om man MÅSTE dricka varje vecka är det ju definitivt ett problem...

Men samtidigt handlar det ju om mängden också... En otroligt knepig fråga. Jag har sett alkolism på nära håll, men det skulle inte alla kalla alkolism. En i min närhet dricker öl varje dag, men klarar av att ta hand om sitt jobb och familjen, men jag anser att problemet finns för att personen knappt kommer innanför dörren innan h*n öppnar en öl.

Men sen finns det ju dom som tar ett glas vin varannan onsdag och inte är alkolister... Finns nog inget lätt svar, men om någon annan anser att en person har problem med alkoholen är det nog så ändå.

Vad anser du och vad anser din sambo?

Instämmer med (tycker jag). När beteendet ändras...Och MÅSTE-dricka-behovet kommer in i bilden.
Men, tittar man på mängd så anses väl typ 1-2 glas vin om dagen vara "normalt" (även om jag personligen anser det som mkt). Hade ngn i min närget druckit så mkt så hade jag nog börjat kika efter andra "tecken" på missbruk. Men jag dricker själv jättelite. Kanske den mängden 1 gång/ halvåret...Så jag är väl fel person att fråga

Jag tycker nog precis som du egentligen. Men vi får ju inte glömma helgalkolismen också.

Det finns ingen skarp gräns, när man kan säga att där - just där - går det över i alkoholism. Men det finns en hel del varningstecken. Ta t ex en som gärna dricker vin till vissa maträtter. Ena veckan kan det bli vin till maten varje dag, och nästa vecka blir det inget alls. Hon väljer mat och bestämmer sedan vad som passar att dricka till (föreställ dig vin till pannkaka t ex!). Men så börjar hon mer och mer att välja maträtt efter vad som passar till vin. Maten blir inte viktigast längre, utan det viktigaste blir att få dricka vin till. Det är ett varningstecken.
Kanske någon gillar att fira med alkohol. Vanligt och normalt. Men födelsedagar och helgdagar kommer för sällan. Därför börjar man att fira semestern, älgjakten, att arbetsveckan är över, att solen skiner osv. Också ett varningstecken; att man tar varje händelse som en förevändning för att dricka.
Många män tycker att sport och öl hör i hop. Men när han dricker öl framför TV:n varje dag under OS, fotbolls-VM, hockey-VM (och alla andra stora tävlingar som går på TV) och sedan lägger till Sportextra, elitseriematcher, allsvenskan - då blir det inte många vita dagar per år. Klart varningsflagg!

Det är ett jätte stöd för mig att höra era resonemang. Jag vill gärna höra fler som resonerar kring det här. Anledningen att jag inte berättar min och min sambos är att jag inte vill färga av mig på er, jag vill färgas av er! :) Jag är uppväxt med en pappa som alltid druckit för mycket, och drar lätt för stora växlar...... ja ja.....jag är jätte glad över att höra era åsikter!

Man är alkoholist när man måste dricka.
Och att ens tankar handlar bara om när man ska få sin nästa fylla.

Men att drick 1-4 öl varje dag betyder inte att man är alkoholist som så.
Sen när man inte kan låta bli att dricka fast än man är i en situation som kräver att man låter bli.
Och då ändå dricker, kan ge en viss hint om att det existerar ett problem.

Även ska man se hur man reagerar med alkohol, en del blir väldigt dåliga människor vid alkoholintag.
Och fortsätter man ändå med denna vetenskap om hur man reagerar och dricker ändå.
Så skulle jag säga man har problem.

Jämför med en rökare, så är det ganska lätt att känna igen beteendet vid ett beroende. Kanske man avstår från vissa saker för att man inte får röka där (bio, flyg, restauranger). Om man är i en situation när man inte får röka, så kastar man sig över en cigarett så fort man kan. Vissa saker hör i hop med cigaretter, så det går inte att dricka kaffe, prata i telefonen, läsa utan en cig i munnen. Blir man glad, så firar man med en rök. Blir man ledsen, chockad, arg - så tröstar man sig med en rök.

Alkoholister är precis likadana fast oftast mer diskreta, eftersom det beroendet inte är lika "rumsrent".

Att röka är ett gravt misbruk, pga att man måste göra det och flera ggr per dag.
Och ens tankar går åt till att se till man alltid har cigg och vart man kan röka nästa cigg.

Brukare av cigg finns inte många av alls.

Som påpekats finns ingen klar gräns för när man är alkis. Inte heller en specifik mängd gör en till alkis. Det är beteendet. När man börjar avstå vissa saker till förmån för alkohol, när man inte kan göra saker man lovat pga fylla eller bakfylla. När man blir förbannad på omgivningens synpunkter på ens drickande. När man börjar planera sitt drickande för att nå en viss grad av berusning (YPK, yrsel per krona). När man vet att mängden alkohol på en tillställning inte räcker så man tar med eget. När man har egna förråd av alkohol hemma så man blir tillräckligt berusad utan att visa andra hur mycket man dricker. När man ser det som ok att komma bakfull eller fortfarande berusad till jobbet. Vart och ett av dessa ensamt kanske inte gör en till alkis men dessa exempel är sällan ensamma hos någon. Känner man igen några av dessa exempel har man ett problem. Känner man igen alla så är det inga tvivel längre.