Skulle gärna få lite beskrivningar av flera som varit med. Anledningen är att jag hade en konstig erfarenhet i samband med detta men vill inte skriva för mycket innan jag fått höra andras erfarenheter.
En fråga till; är det endast legitimerade veterinärer som får utföra avlivning på katt på en svensk klinik?
Harmoniskt är inte det ord jag skulle välja, men det är ju inget dramatiskt direkt heller. När jag avlivade min första katt satt jag med henne i knät och hon fick en spruta som gjorde henne lugn och sedan en till som tog livet. Precis i (eller innan) dödsögonblicket kräktes hon och sedan släppte kontrollen över blåsan och hon kissade på sig. Hon fick dessutom ett ansiktsutryck som gjorde att denna helsvarta katt såg ut som hämtad ur en skräckfilm.
Inget vidare trevligt minne faktiskt...
Jag vet inte hur det är med katter, om det är nått speciellt. Men när en av mina kaniner behövde avlivas så, om jag inte minns fel, fick hon först en lugnande spruta och sen "avlivningssprutan". Veterinären gick ut efter att hon gett sprutorna (hon hade innan frågat om jag ville vara med eller inte, annars hade väll veterinären stannat med kaninen antar jag) och sen fick jag sitta där i lugn och ro med kaninen i knät tills hon somnat.
Det är hemskt. Min katt hade fått äta sin favoritmat innan och därför var hon tvungen att få en spruta rakt in i magen istället för någon annan stans har jag för mig. Jag tror hon fick en lugnande spruta först. Men sedan sprutan i magen, när hon fick den jamade hon till och vred på huvudet snabbt och tog ögonkontakt med mig som att "hallå! han gjorde mig illa i magen! ska du inte stoppa honom?" Usch så ledsamt.
När jag avlivade min katt åkte vi till veterinären som gav henne en spruta med mycket lugnande. Katten somnade av detta och jag märkte ingenting mer än att hela kroppen blev alldeles slapp.Hon var medvetslös med andra ord. Sen skulle hon egentligen fått en spruta till som gjorde att hjärtat slutade slå men det behövdes inte då hjärtat redan slutat slå av det lugnande. Hon fick som sagt mycket av det.
Hon tömde blåsan vid nåt tillfälle, vet ej när för jag var ju inte alls fokuserad på det. Sen fick jag ta med mig henne hem och vi begravde henne i trädgården. Vill inte heller kalla det harmoniskt och det var väl inte fint heller men jag skulle inte välja något annat sätt än insomning så här om jag måste avliva en katt. Och för mig var det viktigt att få vara med henne i hennes sista stund och att det var mig hon såg. Jag kunde valt att lämna henne hos vet. och sen hämta henne när det var över men det ville jag alltså inte. Tyckte absolut jag var skyldig henne mer än så.
Jag vet inte om man ska kalla det harmoniskt. Men lugnt och fint var det när jag var tvungen att ta bort min katt i mars i år. Han fick en spruta först som skulle göra honom lugn och de förvarnade om att han kunde hulka och ev kräkas. Det var en naturlig reaktion. Ca en kvart senare fick han den andra sprutan som gjorde att han somnade in snabbt. Han varken kräktes eller kissade på sig. Det enda jag tyckte var lite läskigt var att hans ögon var öppna och de gick inte att stänga. Men vi fick stanna hos honom så länge vi ville eller behövde. De hade även släckt ner så det var inget starkt ljus som störde.
Jag har varit med om det två gånger, och båda gångerna har det varit harmoniskt och lugnt. De har fått en stor spruta i buken medan de legat kvar i kattburen (vi har en bur där man kan öppna i taket så att veterinären ändå kommit åt bra) och jag suttit och smekt dem. De har varit helt lugna. Sen har jag lyft upp dem i famnen, virat in dem i en filt och där har de stilla somnat. Djupare och djupare, helt lugnt tills allt varit över... Veterinären dämpade även ljuset, det var tända ljus på bordet och jag har fått sitta där så länge som jag behövt. Så ja, harmoniskt är nog just det ord jag skulle använda...
Vad jobbigt att du fått en konstig (dålig?) erfarenhet, det är ju en jobbig och hemsk situation i sig självt 
*kramar om*
Det är endast veterinärer som får avliva, ja.
Vi fick tyvärr avliva vår älskade kisse pga. cancer. Samma som övriga här, först en lugnande spruta och sen sjäva avlivningssprutan. Vi fick vara med och smeka honom tills han säkert var död.
Har också praktiserat på veterinärklinik när jag var yngre och det gick likadant till, ägaren får välja om de vill vara med eller inte (om inte så stannar vet. med djuret).
Harmoniskt vet jag inte, men lugnt och värdigt tycker jag nog. Har även varit med om avlivningar i hemmiljö, det tycker jag är det bästa för djuret.
När min katt dog så var han väldigt sjuk. Det var väldigt sorgligt men veterinären var väldigt bra och gjorde så att det blev ett värdigt slut för honom. Det var inte det minsta dramatiskt. Han fick en spruta på britsen sen fick han ligga i mitt knä. När han dog så ryckte det till lite i kroppen på honom. Sen såg det ut som han sov..
Det kändes bra att vi kunde hjälpa honom att gå vidare när han var så sjuk...
Det var väldigt sorgligt och jag saknar honom så himla mkt.
Vi hade en veterinär som kom hem och gjorde det när vi avlivade Sessan.
Först en lugnande och så satt jag med henne i famnen när hon fick avlivningssprutan.
Det tog lång tid för henne att somna in och vid ett tillfälle frågade vet om hon skulle ge en spruta till för att det skulle gå snabbare men jag avböjde det. Efter en stund somnade hon fint in och både kissade och bajsade på sig.
Sedan la vi henne i hennes favoritkorg med favoritleksaker och filtar och begravde henne så.
Så klart var jag ledsen och grät redan innan hon fått sprutorna men jag kände det som nödvändigt att få vara med och hålla henne tills hon somnat in ordentligt. Jag hade svårt att sluta gråta sedan och det tog nog hela dagen att få all gråt ur sig.
Jag harr varit med om det några gånger och det har sett lite olika ut.
Kan börja med den värsta upplevelsen (var dock många år sedan). Vaknade en morgon och upptäckde då att det var något helt fel på katten.Han bara skrek rätt ut hela tiden och kunde bara hasa sig fram han hade blivit förlamad i hela underkroppen. Åkte direkt till djursjukhuset där de sade att det bara var avlivining som gälde och det fort för han ahde sådan extremsmärta. han fick sprutan direkt men det tog ett bra tag innan han somnade in helt och det var över.
Det hela kändes otroligt jobbigt, hans skrikande och vetskapen om smärtan och att det tog en stund innan han somnade in och fick ro. Det var nog det västa jag varit med om när det gäller avlivning av det djur mycket tror jag att det hela gick rätt så fort det fanns ingen tid att förbereda sig mentalt.
Den finnaste upplevelsen var också den som gick fortast. Hade en katt som hade fått FeLV.
Han låg innepå djursjukhuset i nästan två dygn. Upptäcke en dag att ögat såg konstigt ut så han fick ligga inne för utredning där de upptäckte att hela kroppen var full av tumörer.
Här hade men lite tid på sig att mentalt förbereda sig på vad som skulle komma för så mycket hade man förstått ändå. Fick samtalet att det fanns inget att göra. Åkte in och fick sitta länge tillsammans med honom i ett avgränsat rum för att säga farväl. Hon förklarade noga att när han väl fick spruta så skulle det gå oerhört fort för han hade en kanyl kopplat direkt till en ven. Han satt då på ett bord och när hon injeserade sprutan så föll han ihop i min famn direkt och hjärtat hade slutat slå. Det gick så oerhört fort men kändes väldigt skönt sammtidigt. Veterinären och jag hjälptes åt att bädda ner honom i en jättefin pappkista som man fick med sig om man valde att ta med sig katten hem vilket jag gjorde.
Det djursjukuset är det jag hänanefter vänder mig till om det gäller avlivning. Andra gånger har varit ungefär som den bara det att själva processen inte har gått lika fort utan det har gets lugnande och sedan själva avlivningssprutan.
Har upplevt det hela rätt rofyllt och det känns väldigt fint att man faktiskt får en riktig pappkista som är avsedd för just detta ändamål och som ser väldigt fin ut, tycker det har betytt mycket.
I den fösta upplevelsen som jag skrev om lade de honom i en halvrisig kartong som var avsedd för torkhandukar kändes rätt olustigt.