Ett: I vårt landsting berättar de inte kön på barnet, utan man får i så fall själv boka tid på en privat klinik för att göra ett extra ultraljud. De pengarna spar jag hellre, könet får man ju reda på till slut hur man än gör.
Två: Vad gäller att handla till barnet innan så anser jag att alla kläder är unisexkläder - det vill säga, alla barn kan bära alla kläder. Sedan anser jag personligen att små spetsklänningar är obärbara, oavsett kön, så såna kläder handlar vi inte ändå.
Tre: Namnen vi snurrar runt är både flicknamn och pojknamn. Vi har rätt långa listor på namn som vi båda tycker låter bra, sedan får vi se vem det är som är där inne när människan tittar ut. Med äldste sonen så hade vi flicknamn och pojknamn redo och när han kom ut så hälsade jag med orden: "Men hej Dexter, där är du ju." Maken bara tittade på mig, för det var vi ju egentligen inte helt överens om, men sedan tittade han på barnet och bara - "Jo, men hej Dexter." *s*
Fyra: Jag kan tycka att det visst hade varit trevligt att få reda på könet på den lille i magen, men det är inte viktigt för mig. Hade barnmorskan sagt: "Åh, vilken livlig liten tjej!" på RUL så hade jag inte börjat gråta av besvikelse över att överraskningen var förstörd, men jag hade inte heller jublat av glädje över att hon försa sig i så fall.
Jag hoppas på att vi får ett lika underbart barn som det barn vi redan har helt enkelt.
Så tänker jag. 