Ni som ger ersättning - när och varför började ni med det?

Personalen på neontalen gav från andra dagen då sonen hade gulsot... Nu ammar jag bara på morgonen sedan ger jag ersättning resten.. Han är 15 dagar gammal.

Första sonen fick också ersättning från början då han va liten och ej gick upp i vikt.

Sonen fick ersättning från han var tio dagar gammal. Då hade jag verkligen försökt att amma honom, men han var stel och skrek, ville inte alls ligga nära sådär.

Dottern fick ersättning från ungefär samma ålder, dock ihop med mm. Hon blev aldri nöjd på bara mm. Jag kunde sitta 45 min med henne och amma, sen gå ut på en promenad. Tio meter ned i gatan hylskrek hon och ville äta igen. Det fungerade bara inte med en aktiv två-åring också.

Dessutom tyckte jag inte alls om att amma.

Alma var 4½ mån.
Hedda 3½ mån (ammades på natten dock till 5 mån).

Jag ville inte amma längre helt enkelt (ogillade det verkligen).

Spännande att höra allas historier kring detta :)

Min son har fått ersättning sen han var 6 dagar, vi fick aldrig igång ammningen. Precis som för To små´s barn så ville inte min son ligga vid bröstet alls. Han bara skrek så fort jag försökte, vi försökte med allt.
Men jag pumpade ur i drygt en vecka till men fick aldrig nån mjölk. Bara runt 30 ml när jag försökte så vi gav upp i samrådan med bvc.

Min dotter gick inte upp ordentligt, hade gulsot, låg födelsevikt och var helt enkelt väldigt "sugslö" som nyfödd - då tillmatades hon på BB, efter det lyckades vi aldrig få upp mjölkproduktionen. Jag delammade henne dock i sju månader. 

Vi började med ersättning redan från början samtidigt som jag ammade. Jag hade inga problem med amningen och mjölken flödade. Anledningen till att vi även gav ersättning var att jag och mannen ville dela på allt kring omvårdnaden av lillen.

När lillen var runt 3 månader slutade jag amma helt eftersom jag tyckte att det var mycket smidigare med flaskmatning. Visst var det mysigt att amma men det är det även när jag ger flaska. Jag blev helt enkelt såld på flaskmatningen. Nästa barn kommer jag inte att amma alls.

Dottrn var var 1 mån då vi börja pga av att hon gick upp för dåligt & var jätte hungrig. Delammade till 2 mån innan de sinade. Hon ville ju inte ta bröstet då hon fått flaska.
Sonen tillmatades direkt på förlossningen pga av prematur & ja det kan väl vem som hellst gissa hur de då gick med amningen..

Jag fick heller aldrig ut mer än i princip 30ml från båda brösten efter 10 min pumpade på varje. Vet inte om man kunde ha kämpat ännu mer och det till sist hade kommit igång och det ordnat sig. Kanske, kanske inte. Hur som helst, just då var det bara jobbigt med amningen, kunde inte njuta av tillvaron som jag så gärna ville. Efter vi gav upp amningen kändes det helt underbart :) Fast ibalnd kommer det någon slags dåligt samvete att man inte kämpade lite till, någon dag, vecka, månad till. Men man kan ju inte annat än tänka till just då och att min dotter var såå mkt nöjdare med ersättningen. Och det är ju huvudsaken, att man har en nöjd bebis tycker jag.

Ja precis så kände jag. Mådde bara sämre och sämre över hela situationen och tyckte det bara kändes jobbigt varje gång jag skulle pröva. Men så fort jag bestämt mig för att det fick bli flaskmatning istället kunde jag börja glädjas åt min son och uppskatta matstunderna, även om det var med flaska.

Min bvc sa att det var helt upp till mig, ville jag ge mig så skulle jag göra det. Och inte må dåligt över det utan göra det bästa av situationen istället. Gosa lite extra vid matning och få kvalitetstid ändå. Kändes väldigt bra att få höra det iaf.

Absolut, det är ju det enda som räknas. En glad, mätt och nöjd bebis!