M och M skrev 2010-06-23 17:31:21 följande:
Jag blir både imponerad och lite skrämd av de som kämpar med amningen tills de nästan går på knäna själva. Gråter och gråter dagarna i ända och kan inte lämna huset på flera månader. Och dessutom ha ett barn som uppenbarligen inte är nöjd på det, som skriker mycket och sover jättelite eller jättemycket. Måste vara jätte jättesvårt. Jag hade nog blivit så om jag hade fortsatt amningen gissar jag, men jag valde att sätta stopp för jag ville njuta av tillvaron med min bebis och njuta av övriga livet också, känna mig som en egen människa mitt i allt.
Jag blir ledsen när jag ser kvinnor "kämpa" med amningen trots att dom inte har någon aning om varför dom gör det. Många använder argument som "jag vill ju ge det bästa till mitt barn" när det egentligen inte är något annat än en prestigegrej

. Hur många gånger har man inte läst här på FL fraser som "jag känner helt misslyckad som mamma för att jag inte kan amma mitt barn"? Många kvinnor kanske behöver amma för att känna ett egenvärde och då ska dom givetvis få hjälp att göra så.
Det är synd att vissa pressar sig så hårt i stället för att njuta och knyta an till den nya familjemedlemen. En svår amning gör det snarare svårare att knyta an eftersom amningen förknippas med ångest både för mamman och barnet. Fler kvinnor borde veta att dom har ett värde oavsett om dom kan amma eller inte. Det kvinnliga släktet hade inte mått dåligt av lite bättre självförtroende