Ni med både biologiskt och adopterat barn

Vi har ett biologiskt barn och två adopterade barn. Vårat biologiska barn var nästan 5 år när vi fick vår son som är 4 månader yngre än henne. Sedan när båda barnen var 6 år fick vi vår lilla som då var 2,5 år. Allt har gått superbra och syskonen avgudar varandra. :)

Jag blev bara nyfiken på hur du menar när du skriver att det är viktigt att det adopterade barnet är yngst i familjen. Varför är det viktigt?

Vi ansöker just nu att få adoptera vårt första barn. I framtiden är det möjligt att vi vill ha fler barn, biologiskt eller adopterat.

Jag tror ts menar att det senast anlända barnet skall vara yngst i familjen ....

Det skiljer drygt 3 år mellan vår adopterade son och vår biodotter. Det har gått superbra och det känns fantastiskt att ha fått uppleva båda sätten att bli föräldrar på. Vi fick också massa negativa kommentarer när jag var gravid men det var mer om att vår a-son inte var lika efterlängtad och lika stort "MIRAKEL" som vår b-dotter och en person undrade om vad vi skulle göra med vår a-son nu när vi fick ett riktigt och eget barn.

Jag har hört från en del adopterade att om det kommer biologiska barn EFTER en så oroar man sig mycket över att man inte är "önskad" eller "passar in". Man tror att föräldrarna kanske aldrig hade skaffat en om de hade vetat att de kunde få biologiska barn. Om det adopterade barnet däremot kommer EFTER föräldrarna fått biologiska barn då vet de med säkerhet att de verkligen verkligen var önskade.

Och jag tänker tvärtemot. För även om det inte är så får man ju ofta höra att adopterade barn är ett "sistahandsval" och det kan väl ingen säga om det adopterade barnet är äldst  Just nu tänker jag personligen såhär att om jag någon gång i livet välsignas med ett till barn, adopterat eller magvägen så är det barnet en "bonus". Jag vet ju att man tänker annorlunda när det barnet väl kommer / är på G i verklighet och inte endast i drömmarna. Alla barn är ju lika efterlängtade. Men just nu tänker jag i alla fall så. Jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd med min dotter om det "bara" skulle bli ett barn under mitt liv. Jag tänker just nu att min dotter skulle behöva ett syskon, själv har jag väl börjat längta liiiite. Men bara pyttelite.   

Vi har gjort omvänd ordning som er - vår första son (adopterad) är 4 och andra son (magvägen) är 8 månader.  Allt har gått jättebra.  Visst får man stå ut med några dumma kommentarer, dock mycket sällan, och bara man hanterar det, kan man få slut på det fort.  Mina söner är bröder, helt enkelt, inget mer märkvärdigt än så.

Att ni föräldrar inte ser skillnad på barnen, det tvekar jag inte alls om! Men många adopterade barn kan trots kärleksfulla föräldrar känna enorm osäkerhet och jag har fått höra att från barnets perspektiv är det mer fördelaktigt att komma som nr 2. För om föräldrarna adopterar trots att de lyckats få ett biologiskt barn så måste det betyda att de vill adoptera för barnets skull och inte bara för att de inte kunde få barn på annat sätt. Man är alltså inte ett andrahandsval pga ofrivillig barnlöshet.

Det finns ju olika perspektiv på detta. Att man adopterar betyder ju inte alls att det är ett sämre alternativ att få barn. Och i vårt fall så väljer vi att adoptera vårt första barn. Vi har inte försökt få biologiska barn och att adoptera känns för oss helt rätt. I framtiden är det möjligt att vi vill ha fler barn, och då kanske vi försöker få ett biologiskt. Inget vi bestämt nu. Ska då vårt biologiska barn känna att det är mindre önskat då för att vi inte valde att försöka på så sätt från början?

DU vet om att adoption inte betyder ett sämre val...JAG vet om att adoption inte betyder ett sämre val. Det jag pratar om är BARNETS perspektiv. Ett biologiskt barn VET om att de tillhör föräldrarna, medans ett adopterat barn har lättare för att känna sig utanför. Och om det kommer ett biologiskt barn EFTER det adopterade, då är det större risk att det adopterade barnet känner sig utanför. MEN detta kan säkerligen undvikas om man som förälder är medveten om problematiken och man pratar med sitt adopterade barn om det och försäkrar barnet om och om igen hur situationen verkligen är...dvs att de är extremt önskade oavsett hur många bio-barn som poppar upp. Problemet är när adoptivföräldrarna inte vill inse att det kan vara ett problem för deras adoptivbarn och viftar bort det och antar helt enkelt att det är ok.