Jag blev bara nyfiken på hur du menar när du skriver att det är viktigt att det adopterade barnet är yngst i familjen. Varför är det viktigt?
Vi ansöker just nu att få adoptera vårt första barn. I framtiden är det möjligt att vi vill ha fler barn, biologiskt eller adopterat.
Det finns ju olika perspektiv på detta. Att man adopterar betyder ju inte alls att det är ett sämre alternativ att få barn. Och i vårt fall så väljer vi att adoptera vårt första barn. Vi har inte försökt få biologiska barn och att adoptera känns för oss helt rätt. I framtiden är det möjligt att vi vill ha fler barn, och då kanske vi försöker få ett biologiskt. Inget vi bestämt nu. Ska då vårt biologiska barn känna att det är mindre önskat då för att vi inte valde att försöka på så sätt från början?
Hej
UpsyDaisy... jag förstår ditt resonemang... det är inte det. Jag förstår att du vet att adopterade barn och biologiska barn är lika mycket värda. Och jag är självklart medveten om att det finns adopterade barn som kan tänka som du skriver och att det är viktigt som adoptivförälder att känna till och vara medveten om. Jag ville bara vända på saken och visa att man kan tänka ur olika perspektiv, det tyckte jag kunde vara intressant för diskussionens skull. Jag tänker att det biologiska barnet också kan känna utanförskap av olika anledningar... "mina förldrar längtade så många år efter mitt adopterade syskon" eller "tänk om mina föräldrar inte önskade mig egentligen utan råkade bli med barn". Att adoptera är ju ett väldigt medvetet val. Jag är ingen expert på detta, men jag tänker att om vi skulle få ett adopterat barn och ett biologiskt så kan det nog vara viktigt att tänka att båda barnen kan ha funderingar av olika orsaker.
Jag håller med Thalis. Så är det för oss. Vi har inte försökt få biologiska barn. Alltså vet vi inte om vi kan det eller inte. Det känns just nu ganska ointressant eftersom det är adoptera vi vill göra. Om vi sedan i framtiden vill ha fler barn har vi inte bestämt om vi adopterar eller försöker få barn biologiskt. Det är lite fördomsfullt att säga att adopterade barn är ett andrahandsval. Så mycket tid, känslor och längtan som en adoptionsprocess innebär, det finns nog ingen oavsett bakgrund som känner att adoptivbarnet var ett "andrahandsval". Man orkar inte genomgå en sådan process om man inte barnet verkligen är önskat.
Bra skrivet Manchester.
Jag vill bara förtydliga att jag genom mitt tidigare inlägg inte menade att adopterade barn inte har särkilda behov och förutsättningar. Jag hakade mest upp mig på det faktum att adopterade barn skulle vara någon form av "andrahands val" och att det i sig var orsaken.
Jag har själv träffat adopterade som mått dåligt men då har inte deras funderingar främst handlat om att de skulle vara mindre önskade i sin adoptivfamilj eller att de har dålig kontakt med sin adoptivfamilj, utan mest kring tidigare separationer och funderingar kring varför deras bioloiska mamma lämnat dem, vad de har ärvt genetiskt från dem osv. Men detta är såklart individuellt.