Om du blev bedragen

beror väl lite på vad man menar med otrohet också... vart ens egna personliga gräns för otrohet går.. många tycker ju tex att en kyss eller lite sliskiga sms är otrohet och då blir ju frågan en helt annan egentligen...

min personliga gräns går vid regelrätta samlag . Både jag och min är fysiska av oss och kramar och pussar på våra vänner och skriver sms med diverse innehåll osv - utan att det betyder något särskilt.

så jag skulle inte bry mig nämnvärt om jag fick veta att han klämt nån tjej på rumpan en kväll ute på krogen.

senast för någon helg sedan fick jag veta att han blivit uppraggad av en mor och dotter som tydligt ville ha honom med sig hem, han dansade, var artig och trevlig, kramades lite och så.. men sen gick han hem själv.. Jag gapskrattade bara nrä han berättade detta dagen efter..

Jag skulle inte slänga bort 10 lyckliga år för en otrohetsaffär. Blev jag bedragen av min man nu skulle jag förlåta men kräva familjeterapi. Sen tycker jag det är skillnad på att dra över någon på fyllan och ha ett långvarigt förhållande vid sidan av. Jag skulle ha mycket lättare att förlåta ett fylleragg. Ett sådant skulle jag kanske kunna förlåta ett par gånger i alla fall. Hade han ett längre förhållande bakom ryggen på mig skulle jag förlåta EN gång men jag tvivlar på att jag skulle kunna förlåta en sån grej flera gånger.

Jag skulle inte behöva någon betänketid och jag skulle definitivt stanna kvar hemma. Vore det femtielfte otroheten och jag kände att jag behövde fundera skulle jag slänga ut honom ett tag. Varför ska jag flytta ut för att han är ett svin?

Hade jag inte varit ihop med min karl så länge hade jag nog slängt ut honom. Jag har egentligen ganska svårt för otrohet och har alltid haft svårt att se mig vara ihop med någon som varit otrogen, men jag har som sagt var tänkt om efter tio års förhållande. Fast jag har rätt svårt att tro att min karl skulle kunna vara otrogen.

Jag har ett distansförhållande och litar på min partner till hundra procent,annars skulle det inte fungera om man har 45 mil emellan

Skulle han vara otrogen skulle jag dumpa utan tvekan

Vi pratade om det igår, min man och jag, och jag konstaterade att jag förmodligen skulle göra hans liv till ett helvete inledningsvis för att sedan fortsätta vårt äktenskap. Jag ser inte på otrohet som något oförlåtligt.

Min reaktion skulle nog bero på flera saker.
Vem berättar om otroheten?
Hur gick det till?
Hur ser förhållandet ut?
Ångrar partnern sig?
Förstår han att han sårat mig och skadat vårt förhållande och är han villig att lägga ner tid på att reparera det.