Ej i relation med pappan

Puffar lite...

Verkligen ingen som är i samma situation?

Barnet och fadern kommer skapa en bra kontakt, även om han träffar barnet bara 1g/vecka. Min dotter träffar sin far 1-2 dagar i veckan och har gjort så de senaste månaderna, hon är 1år nu och är stormförtjust i sin pappa. Kanske just för att hon inte träffar honom så mycket.

Om pappan vill träffa barnet, är det ju jättebra. Du kanske överväger att inte ha något förhållande med honom i framtiden men det är bra att ha en till föräldrar som skulle kunna rycka in när det behövs (du kanske kommer vara sjuk någon gång eller behöver vara mera på jobbet). Har de redan skapat en relation blir det ingen problem om han skulle ta hand om barnet i så fall. Och...om de redan har ett bra, men begränsat kontakt nu kommer pappan kanske inte heller att ge dig några problem när det gäller vårdnaden (fast det har ju hänt att det blir tvärttom).

Jag har också ensam vårdnad om min flicka; hennes pappa är med henne 1-2 dagar i veckan då jag har möjlighet att jobba eller göra något på egen hand. Jag är själv lite osäker om ett djupare förhållande med pappan i framtiden, men det är inte helt utesluten heller.

Det låter ju bra, tycker jag. Skönt att höra att det funkar bra för dig med 1-2 gånger i veckan. Det låter rimligt tycker jag. Och du har ju rätt i att det är bra att vara två om barnet trots allt. Nej jag hoppas att det inte blir problem med vårdnaden mm mera, och att vi kan komma överens.  Men det finns hopp att det kan funka bra!

Har en dotter på 10 månader och har ensam vårdnad. Det blev lite diskussioner i början ang det, men pga olika saker i min och pappans historia så finns det inte i min värld att det skulle vara på annat sätt.
Han träffar vår dotter ca en gång i veckan, i början var det mycket oftare men intresset försvann nog lite. För mig så räcker det bra med en gång per vecka då jag tycker att det är rätt jobbigt att träffa pappan. Men han kommer hem till oss och leker lite med henne, stannar ca en timme. Senaste månaden har det gått rätt bra, men innan blev hon rädd för pappan så fort han kom och bara skrek. Får se hur det blir nu framöver då pappan håller på att flytta till ett av våra grannländer pga jobb. Känns ju lugnare för mig att inte behöva träffa honom varje vecka, men jag hoppas ändå för vår dotters skull att deras kontakt fortsätter att utvecklas och att han sköter den på ett bra sätt. Lycka till med allt!

Tack för ditt svar. Hoppas det löser sig på bästa sätt för dig (er). För min del tycker jag det vore bra om det fortsatte med en gång i veckan. Jag tror det finns en rädsla hos mig att han vill ha honom mycket mer när han blir större. Vill inte ta upp och prata om det heller av rädsla för att sätta ideer i huvudet på honom som han kanske inte hade innan.  Jag hoppas han nöjer sig att ha det som det är nu. Eftersom han ännu inte visat sig speciellt ansvarsfull är det uteslutet med nån utökad kontakt ändå som det är nu. Jag tänker att när sonen blir äldre kommer han själv vilja ha kontakt med pappan och då får man lösa det då. Man vill ju ändå att barnet ska ha båda sina föräldrar, så man får försöka lösa det på bästa sätt. Lycka till till dig med!

Har ensamvårdnad om sonen och släpper inte mig ifrån det. Är inte i något förhållande med pappan men vill att sonen ska ha en bra rel. med honom samtidigt som INTE FÖR TAJT, pga olika problem hos honom. Låt det låta egoistisk eller "överbeskyddande", men de är bara för barnets bästa.

Nu är lillkillen en månad och vi har träffats några gånger (5-6) Förädrar inte att han kommer hem till oss så bäst att vi ses ute någostans så vi kan "fokusera" på annat än vårt kassiga förhållande till varandra. Möjligheten att det skulle bli vi igen är inte så stor, men vill ju självklart ha en bra rel med honom ändå för sonens skull.

Jag har tänkt mig att han träffar honom varannan helg i några timmar tills han (pappan) mår bättre själv (sköter sig bättre), om han inte skulle bli bättre får det försätta varannan v. några timmar med mig närvarande.
Om han blir bättre så hade jag tänkt samma umgänge tills jag slutat amma, då får han ta honom några timmar (ca 3-4) varannan helg, och desto större/tryggare barnet blir med honom desto mer tid. När han går i skolan (6 år) Att han hämtar fredag och lämnar måndag, varannan helg.

Och när barnet blir ca. 12-13 får han ju bestämma själv faktiskt..

Passar bra för våran sist :)

Hoppas du hittar ett bra och smart umgängestid för er!

Tack för ditt svar. Förstår precis vad du menar med att man måste kunna lita på att pappan verkligen sköter sig innan man vill lämna över något större ansvar.

 Pappan träffar fortfarande sonen en gång i veckan och det fungerar bra. Vi har inte diskuterat framtiden, men när pappan sen tar upp frågan om att han vill ha mer tid så får man väl börja med att han tar promenader med vagnen. Eftersom han inte har något eget boende så vill jag att han fixar det innan han får ha honom hos sig. I framtiden tänker jag mig också varannan helg hos pappan, men vill han annat får man ju lösa det då. Det viktigaste är ju ändå att se till sonens bästa, och det innebär ju att man lyckas samarbeta utan bråk :)

Hoppas det löser sig på bästa sätt för dig :)

Jag är ensam med tvillingar och har inte heller direkt haft något förhållande med killarnas pappa. Sen dom var fem veckor så började vi ses 1gång i månaden minst då vi bor 35mil från varandra och först var det alltid jag i killarna som åkte ner men efter 8månadr så blev de för jobbigt att åka tåg själv med dom så han får åka upp till oss. Så det blir inte exakt varje månad, ibland kan han komma över en helg men åker efter en dag och ah lite som det passar honom. Killarna är nu 19månader o dom känner ju inte alls sin pappa. Jag hoppas det bli bättre längre fram. Skulle ju vara kul för killarna om dom kunde vara själva med honom.. Men på nått sätt tvivlar jag väl lite då han är extreeeeeemt omogen och inte super intresserad.. Tycker det låter bra med 1gång i veckan. Tänk va bra när barnen är större och har en pappa.

Själv med tvillingar, då har du att göra ;)
35 mil är långt borta, svårt att få en bra kontakt då iallafall när dom är så små....
Men skulle du kunna lämna över dom nu om han ville ha dom en helg? Jag menar dom känner ju inte varann, men du menar säkert att du skulle önska dom hade bättre kontakt, så pappan kunde ha dom.

 Hoppas han skärper till sig, men jag misstänker att han kanske får svårt för det, dels eftersom du skriver att han är omogen och att avståndet kanske gör att han inte tycker att han har nåt riktigt ansvar? Hoppas det löser sig med allt för dig, och tack för ditt svar.

Nån mer??