• Anonyhm

    Tycker du om att kramas och pussas?

    Jag avskyr det. Jag är en hemsk varelse. Jag älskar att kramas och pussas med mitt barn och min man. Mycket och ofta. Men that´s it!  Alla hälsningskramar och pussar kan dra åt skogen  

    Jag tycker seriöst att det är skitjobbigt med för mycket kroppskontakt. När vi är på släktmiddag med "makens släkt" (ca 15 pers) står alla innanför dörren när man kommer och man ska kramas och pussa på kinden innan man ens tagit av sig ytterkläderna och när man sedan ska hem måste man säga till en halvtimme i förtid eftersom man ska samlas i hallen och kramas och pussas och säga hejdå och lyckönska varandra. Vi ses ca 3 ggr i veckan.

    I "min" släkt valsar man in och säger "halloj" och slänger sig på bekväm plats och snackar och dricker nåt gott. Det gillar jag bättre. Jag kramar inte heller mina vänner varje gång de kommer hit eller tvärtom.

    Min bästa vän kramar jag ibland när vi träffas om vi inte har träffats på länge eller om någon av oss är ledsen. Men vi pussas inte.  Jag pussar aldrig någon annan än min man och mitt barn och ogillar att bli pussad av andra. 

    Självklart blir jag inte ilsken när jag blir kramad. Det är ju av välmening. Men jag hatar processen som känns påtvingad och krystad och bara jobbig. Jag vill kunna säga hejdå och åka hem när jag vill utan att anses som otrevlig. 

    Ni som tänker påpeka hur bitter och jävlig jag är som irriterar mig på pussar och kramar kan bespara er det. Tråden är skriven med glimten i ögat. Jag blir inte arg när någon kramar mig. Bara lite obekväm. 

    Hur ställer ni er till kramar och pussar? 

  • Svar på tråden Tycker du om att kramas och pussas?
  • Siamüsen

    Gillar inte att kramas alls (förutom barnen och katterna då).

    Kindpussar har jag vant mig vid efter alla år utomlands sa de stör mig inte längre.

    Men jag är absolut inte speciellt kelig av mig alls. Inte ens pa fyllan.

  • lövet2

    Nej, jag är inte kramig och pussig. Har aldrig ägnat mig åt att krama mina vänner eller syskon t ex. Däremot är jag en kronisk kramberoende när det gäller barnen, och maken har jag också svårt att låta bli!

    Men att krama någon annan, det sparar jag till dödsfall och sådant när ord helt enkelt inte räcker till ...




  • Anonyhm
    Siamüsen skrev 2010-06-24 13:52:32 följande:
    Gillar inte att kramas alls (förutom barnen och katterna då).

    Kindpussar har jag vant mig vid efter alla år utomlands sa de stör mig inte längre.

    Men jag är absolut inte speciellt kelig av mig alls. Inte ens pa fyllan.
    Inte jag heller. Och framförallt inte med människor jag inte känner. 
  • Superbia

    Jag är inte heller något fan av att hålla på att kramas i tid och otid. Mina barn och min gubbe är en sak, och så kramar jag vissa kompisar men det är mer av "tvång" tror jag. Men jag är definitivt mer kramig nu än vad jag var förr.


    Morten & Vidar 091029
  • Trillian

    När jag och mina systrar, syskonbarn och respektive, och mina ungar och man träffas kramas vi numera hejvilt allihopa som om var ett fotbollslag som gjort mål. Det har kommit på senare år. Snart börjar vi väl pussas också. Känns helt ok. Men i övrigt kramas och pussas jag helst bara med ungar och make.

    Är sådär pinsam av mig så att om någon bekant plötsligt kramar till så välter jag troligen både henne och mig i golvet av ren fasa.


    It?s not the fall that kills you, it?s the sudden stop at the end
  • Blackbird

    Jag tycker att det känns bra med hälsningskramar och pussar. Det ger en sorts värme och närhet


    Conscience is dead
  • gryning2

    Usch nej. I min släkt kramas vi aldrig nästan, det känns inte naturligt bara. De enda jag vill krama är min sambo, min son och min mamma. Jag tycker också det är skitjobbigt med påtvingad kroppskontakt =/

  • LyckligtSlut

    Jag kramar nästan alla bekanta jag inte hatar när jag träffar dem. Vissa märker jag känner sig obekväma och då gör jag det inte igen. Typ svärmor, jesus christ vilken reaktion. Trodde verkligen att hon hatade mig efter det. Gångerna efter sprang hon ut i vardagsrummet när jag skulle gå för att hon skulle slippa säga hej då. Alltså jag fattade vinken när hon ryggade tillbaka förra gången...

    Min man säger att hon aldrig kramar någon öht, så tar inte illa vid mig, men hon verkar ha blivit traumatiserad. Är försiktigare nu med folk jag inte känner så väl. Blev liksom ledsen över det för i min familj och mina kretsar kramas och pussas folk.


    PMS året runt :(
  • enlitenbitkaka

    Mja...jag umgås inte med "kindpussare" Men kramiga är vi i vår familj/mina vänner... Haha när min sambo skulle träffa min familj och min bästa vän för första gången (de bor 20mil bort) så blev han helt överväldigad av alla kramar. Mamma kramar honom, min kompis kramar honom, pappa klappar om honom...  "vad alla kramas...." mumlade han.

    Kramar is the shit


  • La Lola

    Make o barn, inga problem.
    Inte heller med barn när jag jobbar (på förskola).

    Men andra vuxna. ...
    Jag är inte van. Som barn fick jag kramar på julafton o födelsedagar (när det skulle tackas för julklappar/presenter).
    Det ser trevligt ut när andra kramas när de möts men....jag gör aldrig så.....


    *mamma till Alma 10 år (-00) och Hedda 1 år (-09)*
Svar på tråden Tycker du om att kramas och pussas?