Ni som ger ersättning till barn från 0-6 månader, låter ni andra än mamma och pappa mata med flaskan, t.ex. mormor/morfar, farmor/farfar, kusiner, moster, faster? Om inte varför? Och om ja, hur ofta?
De få gånger hon fick ersättning/bröstmjölk på flaska var det ibland någon annan som matade henne. Sen vid smakportionerna hände det oxå några få gånger att någon annan matade henne.
Nix. För oss var det en viktig anknytningsgrej, och något vi ville ha mellan bebis och föräldrar. En mysstund.
Däremot började hon äta gröt och mat innan hon blev sex månader, och det fick andra ge, om de ville och hon tyckte att det var okej.
Ja de som har velat har fått mata henne och det har gått superbra! Skönt med avlastning ibland. I början var det dock mest jag eller sambon som gav henne mat.
Nej! Och jag är fortfarande snål med att låta någon annan fixa matningen... Jag är lite av en egoist skulle jag tro 
När jag eller hennes pappa ger henne mat så vet jag att hon äter ordentligt, och det ruckar inte på andra rutiner. När farmor provade ge henne flaska vid 4 månader åt hon inte, men när jag tog över så gick den i. Hon är nu 8 månader, och äter inte flaska längre annat än en gång per natt. (Jo, hon får fortsätta med det, visst är jag hemsk!) Men jag ger henne gärna när det är dags för mat, och då ger jag henne.
Det är helt okej att säga nej, det är jag/vi som sköter matningen! Min tjej slutade amma vid två månader, jag hade inte mat så det fick bli ersättning. Det var bara vi, alltså jag och pappa som fick ge henne mat dem första sex månaderna. Jag resonerade som så att dem som ammar får behålla den här mysstunden för sig själv, varför ska jag nekas den bara för att jag inte har tillräckligt med mjölk?
Men, om du vill att någon annan ska mata barnet, så varför inte, så länge hon är trygg med personen så tror jag inte det ska vara några problem.
det är många andra som matat mina söner
men om man bortser fråna alla sköterskor på neonatal
så är det nära familj
och nån vän
bara skönt med avlastning
och då kunde båda killarna får mat i famnen :)
dock sitter alltid känslan där av att vilja göra det själv,
ingen annan gör helt rätt ;)
Jag har aldrig riktigt förstått det där med att koppla just matningen till anknytning och trygghet? Vad är det som gör just matningsstunden så optimal för att knyta an till sitt barn/sin förälder? Jag gosar med, bär på, sjunger för, är nära mitt barn i stort sett hela tiden ju, och det är Agnes pappa med...men vad är det vi riskerar att förlora genom att låta syskon, mormor, farmor eller annan mata henne?
Vår son har blivit matad av sin farmor, mormor, morfar, lillafarmor (min farmor) och moster. Utöver oss är det lillafarmor som har matat mest gånger eftersom vi väldigt ofta är och hälsar på hos henne och hon tycker det är mysigt.
Min mamma och pappa är de med störst erfarenhet av flaskmatning av de som matat honom eftersom min mamma inte ammat någongång.
Självklart får ingen som vi inte litar på mata honom och såklart inte hålla honom heller.