hur ska jag göra?
Hej jag är i en situation som jag blir helt galen av. jag o min man har varit tillsammans i 15 år nu och börjar närma oss 40 snart. vi har två underbara barn tillsammans och lever ett bra ekonomiskt liv och egna företagare båda. Vårat äktenskap har gått upp o ner och jag har verkligen satsat mkt i vårat förhållande, även han men mest ekonomiskt o med fina semesterar oach materiellt. Sex o passion har funnits en hel del av genom åren upp o ner givetvis, men med kommunikationen har det varit sämre.
Vi har mkt olika syn på mkt bla barnuppfostran, min man är utländsk o tycker barnen ska uppfostras auktoritärt och jag har fått kompensera o vara den mjukare. Fast även jag kan säga ifrån på skarpen. Han ger dem omedelbara bestraffningar och tom stryk ibland, vilket jag är helt emot och det har varit mkt konfliketr kring detta. även jag har fått stryk då o då genom åren om jag enl honom har varit för "Uppkäftig" eller ej håålit tyst när han har bett mig om det.. efter bråk har vi samsats och känslorna har börjat komma tillbaka. Men har har så lätt att brusa upp o bli primitiv och säga fula ord t mig o barnen som är riktigt sårande o kränkamnde.
Sen är det som ingenting efter ett tag och han tycker han har rätt att göra så. Han har även sagt mkt t mig framför barnen.
Min man e väldigt självständig o gör mkt själv, men sen jag har börjat prata om separation o skilsmässa har han varit mkt hemma och verkar rädd att förlora det han tycker han har kämpat för.
Till saken hör att jag för ca e o en halv månad sen träffade en kille i samma ålder (svensk) som jag verkligen tycker om o han mig, helt motsatt personlighet om man jämför med min man. Lugn sansad omaterialisktisk, snäll go o visar sina känslor äen de mjuka. han e själv frånskild sedan et och ett halvt år efter ett längre äktenskap o har två barn som han har varannan vecka och har ett jättefint förhållande till, även til sin exfru som nu har en ny man.
Han är inte desparat men har visat tydligt att han gillar mig, dock ligger han lågt med att säga massa fina saker(känner jag) för att han ju inte vet hur det kommer bli. Han lovar inget, vilket är klokt, utan tycker att jag o min man ska gå i parterapi och se om vi kan lösa det först för familjens skull.
Om jag varit singen hade han givetvsi velat träffa mig mkt oftare än vad vi gjort. I början träffades vi varje dag. sedan uppehåll 5-6 dgr sedan har vi kontaktat varann igen, el jag eftersom han ju inte kan kontakta mig---på face book har vi nästan hörts varje dag och via sms. Nu har vi inte setts på en hel vecka för vi har bestämt att inte träffas på dessa premisser för att det ju inte är rätt sätt.. men gud va jag tycker om denne mannen. Vi är helt o hållet rätt för varann så som det känns nu.. men sen vet man ju aldrig så klart. saknar honom varje dag, men inser att jag inte kan fortsätta träffa honom o samtidigt försöka reda ut hur jag ska göra med mitt äktenskap, men mina känslor för den andre mannen är starka.
Är ganska rädd att förlora honom helt... vet ej vad jag känner för min man längre .. han vill ju ej skiljas.. men jag har tom tagit fram skilsmässopappren ao han skrev på.. dessutom har han sagt det till barnen, vilket jag tycker var ganska onödigt innan allt e klart. Min fråga: vad ska jag göra? Idag föreslog jag parterapi för min man-han sa att hans kulle svara efter jobbet...
Jag vil helts umg¨ås varje dag med den nye mannen o saknar honom oerhört... men kämpar emot o han med... för vi e så pass mogna att vi vet att det inte är bra.... men svårt att stänga av mina känslor för honom.... han e ju helt underbar...