hur ska jag göra?

Hej jag är i en situation som jag blir helt galen av. jag o min man har varit tillsammans i 15 år nu och börjar närma oss 40 snart. vi har två underbara barn tillsammans och lever ett bra ekonomiskt liv och egna företagare båda. Vårat äktenskap har gått upp o ner och jag har verkligen satsat mkt i vårat förhållande, även han men mest ekonomiskt o med fina semesterar oach materiellt. Sex o passion har funnits en hel del av genom åren upp o ner givetvis, men med kommunikationen har det varit sämre.
Vi har mkt olika syn på mkt bla barnuppfostran, min man är utländsk o tycker barnen ska uppfostras auktoritärt och jag har fått kompensera o vara den mjukare. Fast även jag kan säga ifrån på skarpen. Han ger dem omedelbara bestraffningar och tom stryk ibland, vilket jag är helt emot och det har varit mkt konfliketr kring detta. även jag har fått stryk då o då genom åren om jag enl honom har varit för "Uppkäftig" eller ej håålit tyst när han har bett mig om det.. efter bråk har vi samsats och känslorna har börjat komma tillbaka. Men har har så lätt att brusa upp o bli primitiv och säga fula ord t mig o barnen som är riktigt sårande o kränkamnde.
Sen är det som ingenting efter ett tag och han tycker han har rätt att göra så. Han har även sagt mkt t mig framför barnen.
Min man e väldigt självständig o gör mkt själv, men sen jag har börjat prata om separation o skilsmässa har han varit mkt hemma och verkar rädd att förlora det han tycker han har kämpat för.

Till saken hör att jag för ca e o en halv månad sen träffade en kille i samma ålder (svensk) som jag verkligen tycker om o han mig, helt motsatt personlighet om man jämför med min man. Lugn sansad omaterialisktisk, snäll go o visar sina känslor äen de mjuka. han e själv frånskild sedan et och ett halvt år efter ett längre äktenskap o har två barn som han har varannan vecka och har ett jättefint förhållande till, även til sin exfru som nu har en ny man.

Han är inte desparat men har visat tydligt att han gillar mig, dock ligger han lågt med att säga massa fina saker(känner jag) för att han ju inte vet hur det kommer bli. Han lovar inget, vilket är klokt, utan tycker att jag o min man ska gå i parterapi och se om vi kan lösa det först för familjens skull.
Om jag varit singen hade han givetvsi velat träffa mig mkt oftare än vad vi gjort. I början träffades vi varje dag. sedan uppehåll 5-6 dgr sedan har vi kontaktat varann igen, el jag eftersom han ju inte kan kontakta mig---på face book har vi nästan hörts varje dag och via sms. Nu har vi inte setts på en hel vecka för vi har bestämt att inte träffas på dessa premisser för att det ju inte är rätt sätt.. men gud va jag tycker om denne mannen. Vi är helt o hållet rätt för varann så som det känns nu.. men sen vet man ju aldrig så klart. saknar honom varje dag, men inser att jag inte kan fortsätta träffa honom o samtidigt försöka reda ut hur jag ska göra med mitt äktenskap, men mina känslor för den andre mannen är starka.
Är ganska rädd att förlora honom helt... vet ej vad jag känner för min man längre .. han vill ju ej skiljas.. men jag har tom tagit fram skilsmässopappren ao han skrev på.. dessutom har han sagt det till barnen, vilket jag tycker var ganska onödigt innan allt e klart. Min fråga: vad ska jag göra? Idag föreslog jag parterapi för min man-han sa att hans kulle svara efter jobbet...
Jag vil helts umg¨ås varje dag med den nye mannen o saknar honom oerhört... men kämpar emot o han med... för vi e så pass mogna att vi vet att det inte är bra.... men svårt att stänga av mina känslor för honom.... han e ju helt underbar...

Gerd parterapeuten

Äldre 6 Jul 20:00

#1

Hej!

Först och främst vill jag råda dig att fatta ett beslut om du vill fortsätta i ditt äktenskap eller ej. Det blir väldigt komplicerat att ha två relationer. Du skriver att det hänt allvarliga saker, att din man slagit era barn och misshandlat dig. Detta är straffbart enligt svensk lag. När det förekommer i en familj så skapar det också rädsla, otrygghet och negativa känslor av olika slag. Om du överhuvud taget skall stanna kvar i ditt äktenskap så skall du kräva att du och din man söker hjälp. Din man behöver inse att det han gör är fel. Det skulle inte alls vara bra om du stannade kvar och ingenting förändrades, varken för dig eller barnen. Det faktum att du fått känslor för en annan man ser jag som en följd av att du inte är nöjd i ditt äktenskap på det känslomässiga planet. Du kan också söka hjälp för egen del, t ex hos familjerådgivningen eller kriscentrum för kvinnor, om det finns på din hemort. Jag tycker det är viktigt att du gör någonting för att förändra situationen. Det kommer inte att lösa sig av sig självt. Lycka till!
Hälsningar
Gerd

Mie03

Äldre 3 Mar 14:46

#2

Tack Gerd för ditt svar. Det var länge sen nu och jag ville bara berätta att det har varit en jättejobbig tid sista halvåret då jag berättade att jag varit otrogen, min man reagerade ej våldsamt utan snarare som ett barn som bara grät och klängde på mig under flera månader. det kändes som jag skulle kvävas och det ökade ju inte precis mina känslor för honom. sedan tog han reda på vem min älskare var och smsade och ringde honom för jämnan för han ville prata m honom. han sökte upp honom utanför hans bostad, men kunde inte ta kontakt då eftersom han hade sina barn m sig, sen för ca en månad sen sökte min man upp honom vid hans arbetsplats utanför och övertalade honom till ett samtal. Min älskare har velat polisanmäla honom eftersom han stundvis uttalat hot mot honom att han ska få typ om han har kontakt m mig igen. Allt detta har varit väldigt jobbigt fö rmig och nu har så klart min älskare bett mig att aldrig höra av mig igen och vil inte ha med mig mer att göra.. förståeligt... jag bad min man att inte göra så här, men han gör som han vill ändå och sa att han bara ville prata m honom..OM VAD? jag tror snarare hanville skrämma iväg honom och det har han ju lyckats med.. å vad jag ångrar att jag berättade!!
Jag funderar fortfarande på att skiljas men det är inte lätt m tanke på hur oförstående min man är och hur jobbig skilsmässa det skulle bli.. jag har tappat mkt känslor för honom och vet ej om jag någonsin kan få tillbaka dem.. vi harvarit två ggr på familjerådg förra året, och jag själv har kontakt med en psykolog för att prata ut...min man är inte längre våldsam sen snart ett år ocg gör allt fö rmig och bryr sig, men jag har redan tappat all förhoppning och lust.. ska jag stanna eller gå? känns som jag tappat bort mig själv helt och är deprimerad.. just nu stannar jag för att jag inte orkar ta tag i det hela och pga barnen som ej vill att vi skiljs.. kanske också för att jag ser att min man verkligen vill ändra på sig för att hålla ihopa familjen... men han ändrade sig först efter att jag hotat med skilsmässa? och kan man reparera ett äktenskap efter så mycket svårigheter.. känns bara som att jag vill gå vidare med mitt liv..

hur ska jag göra?

INNEHÅLL