Jag har fått en manlig granne.
jag har massor av manliga grannar.. bor i ett höghus med över 40 bostäder och hälften är väl ensamstående män skulle jag tro..
Han som bor närmast, vägg i vägg ser jag nästan aldrig men jag hör honom o hans polare när de kollar på sport ibland..särskilt väl hörs dem när jag sitter på toa, för det är vår toavägg som är vägg i vägg med hans lägenhet.
Ibland tjoar dem o gapar när det blir mål eller nåt.
En annan manlig granne bor ytterligare en dörr bort, en ung kille, typ 22 år som har sin första egna lägenhet, han har varit här några gånger och lånat verktyg, synnerligen artig och tacksam.
En annan granne jag träffat bor 6 våningar upp, han är från Norrland och har varit ihop med en tjej i rullstol (jag lever med en man i rullstol så vi kom att prata om det) har en son som är 12 år som bor på andra ändan av hisingen men cyklar hit ibland. EN jättetrevlig kille som jag brukar sno tvätt-tid från ibland, han har ofta bara en maskin och sen får jag tvätta om jag vill.
I dag fick vi en ny manlig granne... en ung skitsnygg kille *he he he* typ 23-24 år, jätteartig,... hans pappa o mamma hjälpte honom flytta in i helgen och det var nog jobbigt för det var tårar och kramar när de åkte, killen verkade mest tycka att det var skönt att de drog och lekte lite med min son i trappan medan jag låste in våra cyklar.
hmmm.. det är nog de karlar jag kommer ihåg nu..