30+ som väntar första barnet i början av 2011

Irriterande, skrev ett långt inlägg som fölrsvann när sidan hängde sig :(

Men välkomna alla nya, kul att vi kan följas åt här!

Jag vet inte riktigt hur vi skall göra med KUB-test, jag vet inte riktigt hur rutinerna ser ut här, men jag skulle nog vilja göra det. Jag skall på hälsosamtal den 7/7, ett datum som jag tror sambon inte var helt nöjd med eftersom vi egentligen skulle åkt på semester till hans föräldrar någon dag innan, men det får vi skjuta på nu för jag vill gärna gå, även om man nog vet det mesta redan, men känns som att det blir mer på riktigt, att man faktiskt är gravid när man börjar gå på sånna här saker och prata om det med andra, och det förstår han också som tur är :)

Hehe jag och sambon var bjudna hem till några vänner i kväll för att kolla in deras nya hus, eftersom det ligger några mil utanför stan så vi behövde bil tänkte jag att alkoholbiten inte skulle bli något problem, hade även sagt tidigare på dagen att jag hade magkatarr, men när vi väl kom dit fick vi frågan vad vi ville ha att dricka, öl, vatten eller läsk, sambon tog en öl och jag bad om läsk. När sambon gått ut men drickan till trädgården bytte jag om från kjol till byxor och tyckte att min vänn slängde en förstulen blick på min mage, en liten stund kom en viskande undran, "det är inte så att du är med barn va?" Haha vad svarar man på det, jag var tyst ganska länge och sen var det ju bara att erkänna, fick en kram och sen blev det mycket babysnack resten av kvällen, så nu känns det faktiskt mera verkligt, när man får prata med någon om det :)

Grejen med magen är väl att jag tidigare alltid varit väldigt smal, och mina vänner ser mig i deras huvud fortfarande som smal fast jag de senaste åren gått upp ganska mycket, och jag har alltid varit noga med att försöka dölja mina extra kilon, men nu när hon såg magen "live" och den dessutom har börjat svullna upp väldigt mycket på kvällarna så trodde hon säkert att jag var längre gången än jag faktiskt är hahah men det bjuder jag på :)

Oj, oj, trots bara läskdrickande igår vaknade jag idag och känner mig riktigt redigt bakfull, ont i huvudet, yr, skakig och illamående, men ändå med ett leende på läpparna, verkar som det skall börja på ritkigt nu.

Jag skall nog berätta för föräldrarna i slutet av helgen nu, och kanske syskonen också, eller så får de vänta ett litet tag till, trodde det skulle bli jättesvårt att hålla tyst, men nu går jag mest å myser med min lilla hemlighet

Tycker att jag känner av lite mera "växtvärk" i magen idag, det känns annorlunda mot den molande mensvärk som jag haft lite lätt till och från, nu sträcker och drar det mer, hoppas knyttet växer på bra därinne :)

Ja jag har nog inte riktigt till 100% förstått det än, kan liksom inte riktigt lita på det än, men nu vet två kompisar om det och jag funderar på att berätta för mina föräldrar idag och då kommer det nog kännas mera verkligt :)

Välkommen Daniela!

Har varit och berättat för mina föräldrar nu, det blev lite gråtkalas och mamma sprang och letade fram en 36-år gammal namnbok Men inte sjutton känns det mer verkligt för det, vet inte vad som skall till för att jag verkligen skall tro på det hela! Blir väl i mars när barnet tittar ut

Ja det var många fina namn där, vi har också redan bestämt pojknamn, jag bestämde mig för det namnet för över tio år sedan och otroligt nog heter min sambo det i andra namn och var helt med på det, men ibland kan jag precis som du känna mig lite osäker på det, finns ju så många andra fina också, men är nog bra att ha några i "reserv" är ju inte säkert namnet man väljer passar på barnet som kommer, mina föräldrar hade tillexempel ett helt annat namn på mig ända tills jag kom ut, för då passade det bara inte. Flicknamn är svårare, men som tur är har man ju många månader kvar att bestämma sig på :)

Jag är i v. 5+1 och min mage har varit jättesvullen i över en vecka nu, speciellt på kvällen, jag kan inte ha några byxor alls längre, men vill som du inte köpa något nytt nu, vill ju hellre vänta och köpa mammakläder längre fram, men kjolar med resor i midjan och leggings är min räddning nu

I morgon skall jag på hälsosamtal, sambon frågade om han hade något där å göra för då ville han gärna vara med, men han var lite rädd att han skulle få sitta kvar i väntrummet, men det är väl klart han får vara med in va? även om det kanske inte kommer handla så värst mycket om honom. jag tänker att det kan vara bra att han är med så att det kanske börjar kännas lite mera verkligt för honom, och sen kan det ju vara bra att han får höra hälsoråden från någon annan än bara mig, han tycker inte man skall överdriva sånt där :/

Hur har ni gjort? har era partners varit med på hälsosamtalet?