Oj, oj efter långa köer på båda hållen så verkar det nu som om ivf och hemutredningen kommer att krocka tidsmässigt.
MEN hur ser familjerätten på att vi gör ivf samtidigt som hemutredningen? Vi har idag varit på första mötet med socialsekreteraren. Känns inte riktigt som om vi kan fråga henne vad hon tycker om saken ifall hon skulle vara emot det.
Hur har ni gjort? Vad skulle ni råda oss till?
Snälla svara snabbt.
Absolut inte dubbelköra!
De flesta socialsekreterare säger absolut NEJ till det! Antingen adoptera eller göra IVF. Gör IVF först om ni vill det och om det inte funkar är det en process i sig och isåfall går ni vidare till adoption när ni är redo för det!
Hur lång kötid har ni hos er adoptionsorganisation? Om ni inte stått så länge kan ni ju lugnt göra IVF och vänta med hemutredningen nåt år eller så. Ingen anledning att sitta med ett medgivande om ni ändå inte har tillräckligt med kötid för att bli utsedda som föräldrar till ett barn. Förutsatt att ni inte är på gärnsen att bli för gamla för att få medgivande förstås, då får ni nog bestämma er snarast vad ni egentligen vill.
Min upplevelse är liksom M2003:s att majoriteten av socialsekreterare är väldigt noga med att man känslomässigt är färdig med sina försök att få barn på biologisk väg. Om ni känner er osäkra ska ni nog ta er en funderare till.
Om ni har möjlighet med tanke på er ålder skulle jag, inte bara ur utredningssyfte, absolut råda er att ta en sak i taget. Lycka till!
Känner ni att ni klarar av det så ser jag inga problem med det. Jag körde dubbelt men det var inget jag tog upp med min socialsekreterare. Jag sa att jag tidigare gjort ivf, vilket ju inte var en lögn. Med tanke på hur köerna ser ut idag så har jag all förståelse för om ni gör det. Tror inte man behöver ha lagt tankarna på biobarn bakom sig innan man påbörjar en utredning. Personligen hade jag det inte och det var kursen och utredningen (hela processen) som faktiskt fick mig att ändra mig och önskan att adoptera blev större och intresset för biobarn mindre.
Lycka til lhur ni än gör.
Cecilia
Har ni gjort IVF förut? Det är väldigt, väldigt krävande. Både fysiskt och känslomässigt. För att inte säga utmattande! Så, om ni inte är för gamla så skulle jag ta en sak i taget. Jag vet att er utredare kommer tycka det är OK om ni gör ett uppehåll, inget konstigt med det och absolut inget negativt.
En full IVF sväng tar max sex mån/ett år, den tiden har ni råd att vänta. Och under den tiden så kan ni samla härlig kötid hos er adoptionsorganisation.
Om ni är gamla, och har bra kötid hos adoptionsorganisationerna, skippa IVF-erna och satsa direkt på adoption.
Lycka till!
Vi kommer att påbörja utredning i höst och håller samtidigt på med IVF, något vi kommer att vara helt öppna med mot vår utredare. En graviditet ser vi som en snabbare väg till att bli föräldrar och på sätt och vis också en enklare (inga separationer, lättare anknytning m m). Men alla barn är precis lika välkomna. Blir det ett barn genom adoption så blir vägen bara lite längre och vi måste kämpa mer.
Till saken hör kanske också att hur vi än gör så kommer vi aldrig att få ett helt biologiskt barn. Den sorgen är redan bearbetad och vi ställde oss i kö för adoption och IVF samtidig. Att bli föräldrar är det viktigaste. Oavsett hur.
Vi kommer att påbörja utredning i höst och håller samtidigt på med IVF, något vi kommer att vara helt öppna med mot vår utredare. En graviditet ser vi som en snabbare väg till att bli föräldrar och på sätt och vis också en enklare (inga separationer, lättare anknytning m m). Men alla barn är precis lika välkomna. Blir det ett barn genom adoption så blir vägen bara lite längre och vi måste kämpa mer.
Till saken hör kanske också att hur vi än gör så kommer vi aldrig att få ett helt biologiskt barn. Den sorgen är redan bearbetad och vi ställde oss i kö för adoption och IVF samtidig. Att bli föräldrar är det viktigaste. Oavsett hur.
