Hon stjäl min semester!!

Nä, men i första hand handlar det om att jag inte fått vara med och bestämma utan bara acceptera deras beslut..

Och sen är jag helt ÄRLIG när jag säger det, enda gången vi kan göra nåt på semestern är när han inte är hos oss, pga av hans extremt vidriga tonårsbeteende, han går inte ha bland folk!
Sen sitter han bänkad framför sitt tevespel hela tiden han är här och vägrar följa med nånstans... kan i och för sig förstå att han inte vill följa på lekland och 4-Hgårdar...
Så SJÄLVKLART ser jag fram emot de två veckorna vi har tillsammans utan honom!

JAG står för det jag säger (säg vilken familj som tillbringar hela sin semester med sin gemensamma 14-åring)???
 

Japp japp... känner igen det där.
Vi har att välja mellan att:
1. Åker med tonåringen som är arg, sur och otrevlig. Vi lider, vår omgivning lider, vi blir stressade, yngre syskon måste stressa igenom roligheten för storasyster är sur.
2. Åka utan tonåringen = hon gör det som han vill (sitter vi datorn)

Sen har vi en äldre tonåring (17 år och kille) som har tagit sig igenom den fasen och numer kan umgås med oss på ett trevligt sätt. Vi ser fram emot att tonårstjejen kommer genom fasen också...
(sen är det dags för vår gemensamma son om en sisådär 10 år... pust...)
Klart man väljer det minst smärtsamma för alla!