Ni bittra kvinnor...

Jag ska helt ärligt säga att hade det förhållande jag är i nu skitit sig så hade jag ALDRIG gett mig in i det här igen.
Men nu när jag är här, kär i mannen i mitt liv, och en stor del av två bonusskruttars liv, då ger jag inte upp bara för att exet anser att jag inte har här att göra.
Det är ju att sätta barnen i ännu en separation.

För oss handlar det om kärleken.
Och det sätt vi hittat för att ta oss igenom är att kommunicera.
Ingen tanke är för jobbig för att ta upp, och ingen känsla förtjänar skit som respons.
Kärlek och respekt för varandra gör att man orkar bra mycket mer än man tror.
Sen är det bra härligt när barnen är sådär gulliga och kryper upp och vill mysa eller säger att dom älskar en.
Det är oxå belöning, fast dom inte är ens egna.

Det enda du ska vara säker på är att den man du startar en sådan här blandfamilj med är lojal mot dig och barnen, inte mot exet.
Har han sitt fokus på barnen och dig kommer det att gå bra, även om det är jobbigt ibland.

Det verkar ju som att ni har det bästa utgångsläget.
Det är inte så lätt att hitta en bra man, och det är en svårare att verkligen bli kär och känna att allt känns rätt.
Om du känner att ni har alla förutsättningar för en bra framtid, varför ska du då låta hans ex stå i vägen för det?
Är hon värd den uppoffringen?

Den där dagen du pratar om kan komma oavsett om det finns barn eller inte, eller om det finns ex eller inte.
Man vet aldrig.
Allt man vet är vad man har nu och om det är värt en knaglig resa.

Jag håller dock på dig!
Jag tror att du kommer att klara det galant!

Och behöver du "prata" med någon så finns jag här :)

Då är det bara att hitta en bra advokat.
Men ett tips är att skriva ner alla trick hon håller på med, spara alla sms och spela in telefonsamtal.
Då kan hon ljuga sig blå i nyllet utan att komma någonstans.

Men vi får ju hoppas att det inte går så långt..
Förhoppningsvis inser hon ju längst inne att barnen behöver sin pappa.